FRITT FRAM       ISSN 1403-1582   Publ 2016-01-28   Uppdat  2016-11-22   informed    IT NU    CYKEL o SPÅR    KALENDERNYTT     KONTAKT

forts Fritt Fram:s ledarsida

Gamla ledare!

 

LEDARE 261:

VI LEVER UNDER FÖRTRYCK

Det har drivits hejdlöst med påståenden om att man är förtryckt. Det mest extrema exempel jag läst berättades om jag inte minns fel av en sydafrikan på besök i Sverige som fick höra en ung typograf säga sig sig vara förtryckt. Han hade ändrat i en helt vansinnig ledare i Expressen så att den blev bättre - och då fick han sparken! Mer hörde inte sydafrikanen - hon "skrattade redan alltför högt".

Det här är inte förtryck på skämt. Det här är inte förtryck på papperet. Det här är inte någon som 'känner sig kränkt'. Det här är förtryck på riktigt. Det här är förtryck på liv och död - PRECIS lika konkret som när man blir skjuten eller halshuggen, skillnaden är bara att då finns det internationella organisationer som åtminstone försöker ingripa.

FNs Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna Artikel 3: Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Artikel 8: Var och en har rätt till verksam hjälp från sitt lands nationella domstolar mot handlingar som kränker hans eller hennes grundläggande rättigheter enligt lag eller författning.

I Sverige släpps personer ut som är dömda för grova allmänfarliga brott, även när det är bortom allt tvivel att de kommer att upprepa dem och att oskyldiga kommer att dö fullständigt i onödan. Det finns inga som helst juridiska, bara politiska och kulturella hinder mot att skydda människor mot dessa barbarer.

Det här är verkligen raka motsatsen till sverigedemokraternas prat om invandrare som begår brott. Det här är verkliga brottslingar, överbevisade i domstol och direkt livsfarliga för varje människa. Varje försök att få en politiker att begripa detta möts med en mur av tystnad, för det här ingår i vår kultur, en kultur av onda människors brutalitet och goda människors tystnad.

Vi har valt att kalla dessa barbarer för "kvinnomisshandlare" och "rattfyllerister" för att det inte ska låta så hemskt. De är bokstavligen dödsmaskiner med statligt tillstånd.

Att kalla ett så grovt våldsdåd för olycka är en fruktansvärd skymf mot de massakrerade. Det kan omöjligen vara en "olycka" när alla, inklusive polis och åklagare vetat att det ska hända. "Det finns inget uppsåt" tjatar någon gammal stoffil om. Okej, då ställer jag mig och skjuter vilt omkring mig med en AK5a mitt i en folksamling - helt utan uppsåt att döda någon! Alla är helt i strafftänkandet, ingen tänker på graden av skydd som behövs. Sedan kan man ju tycka att människors överlevnad borde vara viktigare än juridiska finter. Vad har man annars för människosyn? Om det juridiska systemet missar detta, hur mycket är det då värt?

Varför utfärdar man ett verkningslöst besöksförbud i stället för att låsa in den överbevisade gärningsmannen? För att 'han har problem'? Gör det honom mindre farlig? Alla förfasar sig efteråt. Jammenn då låser vi in honom nu i stället. Jamenn då är det ju för sent! Han var redan överbevisad och inga juridiska principer hindrade att hon kunde få leva mer än några månader till. Åklagares och massor av andra juristers extrema folkförakt är också omvittnat, ingen ska tro att han kan sticka upp med några logiska invändningar, vi vet bäst!

Att det inte alls är juridiskt hopplöst bevisas av skrivningar i domar som att det "ligger mycket nära ett uppsåtligt handlande"(dvs mord) och att domstolar allt oftare tar hänsyn till att en dömd är livsfarlig och håller honom frihetsberövad. Jag skrev ett helt inlägg i en dagstidning i år om att åklagaren hade kunnat hindra att en helt oskyldig människa brutalt dödades, bara genom att följa gällande lag! Så fort det är grovt rattfylleri SKALL nämligen den misstänkte häktas, om det inte är uppenbart att skäl därtill saknas - här ansåg även polisen att det fanns uppenbara skäl. Åklagaren har med all sannolikhet läst inlägget, men inte besvarat det - det var ju rätt! Åklagare och domstolar som får bryta mot lagen utan åtgärder - det hör hemma i en förtryckande stat.

Ett tredje område ger ytterligare bevis för att Sverige inte alls är ett så upplyst och mänskligt land som vi har fått inpräntat i oss. Regeringens webplats om mänskliga rättigheter: "Förbudet mot tortyr är också av betydelse för en enskild person som har välgrundade skäl att tro att han eller hon skulle komma att utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling om han eller hon blir utlämnad eller utvisad till en viss stat. FN:s tortyrkonventions artikel 3 innehåller ett särskilt förbud mot utvisning i sådana fall. Sverige har en lång tradition av att aktivt motverka alla former av tortyr och annan omänsklig eller förnedrande behandling."

Inte ett ord!! Inte ett ord om att just Sverige är det land i världen som dömts flest gånger för brott mot tortyrkonventionen, genom att strunta i den "person som har välgrundade skäl att tro att han eller hon skulle komma att utsättas för tortyr". Människor har torterats och mördats i stället för att få skydd!

Det står heller ingenstans att de mänskliga rättigheterna inte gäller barn. Men i Sverige gäller de inte barn. Det är ett faktum. Om det som händer varje dag på en skolgård hände på en arbetsplats så skulle den komma att stängas omgående. Men när det gäller barn så pratar man bort brott mot de mänskliga rättigheterna - och betonar hur viktigt det är. Ingen annanstans är en person skyldig att infinna sig utan att hens personliga säkerhet garanteras. Det är förtryck.

 

Fredrik Flink 2016-11-20

 

PS. Glömde - under inverkan av det fasansfulla ovan - det mest utstuderade och hänsynslösa förtrycket. När nu offret inte skyddas mot gärningsmannen av polis och kriminalvård, utan tvingas välja mellan att dö eller att försvara sig, så ska man straffas för detta, även om man följt lagen till punkt och pricka! Men vi har ju nödvärnsrätt! Ha-ha-ha!! På papperet, ja, men ingen reagerar när domstolen bryter mot lagen. Märk att lagen dessutom föreskriver att även om man använt mer våld än nöden kräver så ska man frias om omständigheterna var sådana att man svårligen kunde besinna sig. Denna klausul passar perfekt på de flesta som döms till fängelse för nödvärn. Och även om man skulle anses ha kunnat besinna sig så ska man inte dömas för misshandel utan för nödvärnsexcess.

Man ska inte läsa lagboken eller lyssna på jurister om man vill veta något om nödvärnsrätten och rättsapparatens syn på den; man ska se på verkliga fall. Se därför på mannen som ingrep mot ett mordförsök - ingen har ifrågasatt att det var ett mordförsök. Han råkade ha en domkraft i handen, sprang fram och klippte till mördaren så att kvinnan i bilen äntligen fick luft, slet ut mördaren ur bilen och klippte till en gång till för att inte själv bli överfallen. Jag begriper inte vilken människa - lekman eller jurist - som skulle kunna ha något att invända mot detta. Men ingriparen dömdes för grov(!) misshandel till ett års(!) fängelse(!) - mördaren fick villkorlig dom!! Det finns ju inget som helst uppsåt att misshandla och ingen som helst ovarsamhet, tvärtom ett föredömligt uppoffrande. Men domstolsledamöterna måste demonstrera sin makt genom att straffa ingriparen hur oskyldig han än är hårdare än gärningsmannen hur skyldig han än är - och oavsett vad som står i lagen. Om vi skulle börja tro att människor kan försvara sig själva och varann så skulle ju domstolsledamöterna inte ha lika mycket att säga till om längre! Jag uppmanar var och en att göra det i alla fall. Och ställ upp för de oskyldigt dömda!

Det här är så långt från ett rättssamhälle man kan komma. Det är förtryck.

 

Fredrik Flink 2016-11-22

 

 

 

 

  Bild på träd och i bakgrunden två knappt synliga vuxna människor

En barnporrbild? Det var 9 år sedan Fritt Fram behövde publicera en bild på ledarsidan - även den gången en i sak helt oförarglig bild som möttes med en enorm aggression.
Du får titta noga för att se moralens väktare komma stormande - trots att hon redan hunnit en bra bit från sandlådan där bara en vuxen människa syns.

 

LEDARE 260:

PEDOFOBI, FOTOGRAFI OCH FEGHET

Jag var med om något häromdagen. När man tror att man slutligen förstått hur långt det gått - så visar det sig ha gått ännu längre. Ett utmärkt exempel på att inte alls bara pedofiler drabbas av pedofobi, vår tids masspsykos. Och ett överdrivet exempel på hur man kränker människor genom att tro sig värna om de kränkta.

Jag fotograferade byggnader och träd som var hotade. Jag hade precis tagit mitt sista kort och ska cykla inåt centrum. Då kommer det en människa rusande mot mig bakom stängslet och skriker i högan sky att jag inte tar kort på hennes barn och att jag ska försvinna för annars så ska hon kalla på polis. Det kan jag göra själv, svarar jag och får låna en telefon. Några barn lade jag inte märke till men det fanns tydligen en sandlåda 40 meter bakom stängslet.

Hon hade rätt - jag tog inte kort på hennes barn och det påpekade jag säkert tio gånger vilket inte intresserade henne det minsta. Jag försökte visa henne bilderna men hon visste redan allt om hur man (bara på agentfilmer) kan förstora upp bilderna på datorn.

En lite äldre man som jag en stund tidigare träffat vid ett rivningsarbete på andra sidan badet hörde 'konversationen' - undra på det, han var ju bara 100 meter bort! Han tog det med all den reson man kan önska. Kanske mindes han tiden före masspsykosen.

- Ville hon inte att du skulle fotografera, sa han.
- Nej, hon är väl rädd för pedofiler, sa jag i min upprördhet.
- Jaja.

Jag är inte säker på om jag någonsin hört någon skrika så. Inte heller minns jag att jag själv någonsin använt uttrycket "en hysterisk kvinna" men det har jag anledning att göra nu. Aggressionsnivån var ungefär av den graden som kunde motiveras av en fullbordad våldtäkt på ett barn. Det var inte irritation. Inte ens om jag hade fotograferat hennes barn eller om jag hade stått på fem i stället för fyrtio meters avstånd så hade det kunnat ursäkta hennes beteende. Däremot - naturligtvis att hon kommit fram och bett mig att inte fotografera på fem meters avstånd.

Jag är gammal van dokumentationsfotograf och vet mycket väl att man inte fotograferar hur som helst - vilket jag tror inte gick fram ens till polisen. Men det här överträffade mina vildaste fantasier om hänsynsavstånd. De gånger någon över huvud taget undanbett sig fotografering kan jag räkna på ena handens fingrar.

Gandhi har sagt att "If I have had no sense of humor, I would have long ago committed suicide.". Jag förstod först inte alls, tog det väl som rolig retorik. Men decennium för decennium har jag börjat förstå och i dag tycker jag att det är alldeles lysande. Humor består inte av skämt. Humor är viktigare när det är allvar. Här var det ju måttligt allvarligt, men ändå, föreställ er:

Tre människor, som en grovindelad aggressivitetsskala, kvinnan, en stöddig badvakt och en representant för det kommunala bolaget som driver badplatsen. Alla vet förmodligen redan att de gjort bort sig efter noter och tror att de nu måste göra vad som helst för att rädda ansiktet - det är därför de måste vara tre. Mot 1 harmlös människa som inte ens varit inne på badet utan bara utnyttjat sin grundlagsskyddade rätt att fotografera.

Polisen säger först ganska lågmält att det är "mycket olämpligt" att fotografera här. Jag har förstått senare att det var för att en polis alltid prioriterar att minimera risken för ordningsstörningar, framför att uttala sig rättvist. För övrigt gäller det alla flockvarelser att man vill hålla sig väl med så många som möjligt. Ska en ensam polisman reta upp två aggressiva typer eller en lugn människa? Vem som har rätt spelar ingen roll.

För alla pedofober (det hjälper säkert inte men man måste ju försöka) är det kanske bäst att spalta upp det i punktform:

  • Polisen sa att "Det finns absolut inte några barn på bilderna"
  • Jag stod på gatan 40 meter ifrån sandlådan och i övrigt var det bara en tom gräsmatta
  • Det var jag som tillkallade polis, hon ville inte
  • Jag erbjöd henne att se bilderna
  • Jag begick inget som helst brott, polismannen tog inte heller upp någon anmälan mot någon
  • Polismannen tog inte kameran, som badvakten felaktigt hotat med, jag visade honom kameran
  • Polismannen säger till sist, när de tre avlägsnat sig, att "Du vet hur folk är"
  • Vem som helst kan säga: "Det var ju synnerligen dåligt omdöme att fotografera på det sättet!" Förmodligen av ungefär samma skäl som polisen hade att kalla det olämpligt - att hålla sig väl med omgivningen. Det är snarare synnerligen dåligt omdöme - och fegt - att yttra sig så nedsättande om en ensam oskyldig människa när vem som helst inte var på platsen, inte bryr sig om att läsa vad som faktiskt hänt utan bara drar minst sagt förhastade slutsatser utifrån en skrikande människa och inte svarar på frågan hur långt bort man ska vara - 100 meter? 400 meter? 40 meter var ju tydligen på tok för lite. Snart är halva stan inringad av fotoförbudszoner. Nej, det är inte bara barn som kan bli kränkta.

    Jag kränktes som barn, framför allt fysiskt av så kallade kamrater men även av hänsynslösa vuxna auktoriteter som inte var det minsta intresserade av vad jag sa utan hade bestämt sig från början. Det blev så intensivt att det fortfarande efter fyrtio år sitter djupt rotat och inlärt i mitt inre. Ungefär som efter sexuella övergrepp (som hon kanske varit utsatt för). Jag vet att det är därför som jag något dygn efter den här händelsen (motvilligt) mått lite dåligt av den. Den hade kunnat förstöra min dag.

    Men - den gjorde min dag i stället! Det går att lära om. Äntligen fick jag ett kvitto på att jag numera kan hantera en sådan här laddad situation. Ta det lugnt, ta initiativet, fred är att ständigt upprepa sanningar, sopa golvet med dem, var extra vänlig mot omgivningen och var orädd eller rädd - men låt motståndaren vara den som är feg. Det är inte en checklista, det sitter i ryggmärgen och det gjorde det inte för 10-20 år sedan!

    Vad allt ytterst handlar om är rädsla - alla har hört det men få inser det. Det som var vårt viktigaste överlevnadsredskap har blivit det största hotet mot oss. Överallt grasserar rädslan, oberoende av situation, platser och samhällsklasser. Rädslan kommer först, sedan kommer förnuftet i bästa fall. Och rädslan blir alltid förlåten, oavsett konsekvenserna.

    Jag minns ett föredrag av Boforsavslöjaren Ingvar Bratt på 80-talet, bara ett stenkast från badplatsen för övrigt. Han avslutade med att han gärna ville ha förslag på titel för boken han skulle ge ut. Jag hade länge svårt att förstå varför han valde just den titeln. Men även där - sakta, sakta har jag begripit hur viktig den är: Mot rädslan.

     

    Fredrik Flink 2016-07-21

     

     

     

     

    LEDARE 259:

    DE SMÅ FALLEN AVSLÖJAR VAD SOM DÖLJS I DE STORA

    Många åklagare tycks vara bland de slarvigaste, lataste och fegaste människor som finns.

    Vad får en åklagare för straff om han ljuger avsiktligt och (enligt överordnade) medvetet bryter mot reglerna i sin tjänsteutövning? Inget alls! Han hålls tvärtom om ryggen av sina kollegor.

    En åklagare inledde förundersökning mot Fritt Fram för publiceringen av offentliga handlingar - således icke sekretessbelagda. Fritt Fram anmälde detta till JK som meddelade åklagaren att han inte fick bedriva förundersökning i tryckfrihetsmål eftersom JK då är ensam åklagare. Åklagaren gjorde avbön och saken ansågs utklarad. Likväl väljer åklagaren att fortsätta förundersökningen! Jag hotas med polishämtning - till ett förhör som strider mot grundlagen!

    Till sist konstaterar JK och riksåklagaren att det var åklagaren och inte jag som brutit mot lagen - men att förundersökning inte skall inledas eftersom "brottet är ringa då reglerna är svåra för en åklagare att hålla reda på" - ordagrant - jag var alltså den ende som lyckades hålla reda på reglerna!! Åklagaren valde att skylla på att han varit otydlig i sina instruktioner till polisen och motiverade den nedlagda förundersökningen med att "brottet inte faller under allmänt åtal" i stället för det korrekta, att han - 2 gånger! - felaktigt inlett förundersökning.

    En stugägare satte upp ett lågt stängsel runt sin tomt för att hindra vildsvinens framfart. En jurist tillika granne som ville hugga ner skog på den aktuella tomten för att själv få havsutsikt anmälde stängslet. Västerviks kommunekolog påstår då att stängslet inte står på tomtmark eftersom en tomt aldrig får vara större än 1500 kvadratmeter dvs i snitt 15 meter ut från huset! Stugägaren bemöter kommunens brev bl a med att det aldrig går några människor där eftersom huset ligger så att det saknar intresse för allemansrätten, att stängslet var mycket lättare att kliva över än länsstyrelsens taggtrådsstängsel som omgärdade hela fastigheten, och att länsstyrelsens karta visade tomtmark över 20 000 kvadratmeter för granntomten(vilket kommunekologen avfärdade med att det skulle vara "en illustration").

    Efter ett år utan svar har hen tagit för givet att ärendet sedan länge är överstökat. Då klipper kommunen till med ett "förslag till föreläggande" om att ta bort stängslet och dessutom en skräphög som man hittat på stranden. Denna var upplagd där soptunnorna tidigare stått för att transporteras till miljöstation och fanns inte kvar när brevet kom. Trots att det berodde på kommunen, som upphört med grovsophämtning, anmälde man alltihop till åklagare som - enligt egen utsago! - hade "slarvat bort ärendet" i mer än ett år.

    Efter ytterligare två år kallas så stugägarna till polisförhör! Även kommunekologen förhörs och uppger då för polisen plötsligt att 80 meter kan vara ett bra mått på respektavstånd inom allemansrätten! Stängslet stod aldrig mer än 40 meter från bostadshus! Drygt 5 år efter anmälan skickar åklagaren ett meddelande - till en sedan flera månader avliden person! - om att det inte går att bevisa vem som begått brotten. Att det inte hade begåtts några brott kunde åklagaren inte förlika sig med och det spelar väl ingen roll vilken motivering man har till beslutet...? Eller om det är en död person... Givetvis gavs aldrig några ursäkter eller förklaringar.

    Det här handlar inte om stängsel, skräphögar eller fel åklagare, i så fall hade det knappast hamnat på Fritt Frams ledarsida. Det handlar om att vid småsaker kan det av ett förbiseende bli ovanligt tydligt hur godtyckligt rättsapparaten fungerar. I allvarligare sammanhang skulle man vara väldigt nogrann med att välja oskyldiga och korrekta bortförklaringar, vilket naturligtvis gör det svårare att komma åt.

    Det finns ytterligare två skäl att ta upp det. Dels är det ganska tydligt hur myndigheter agerar mot företeelser som man inte kan komma åt på laglig väg - man "sätter press på pressen" och på enskilda. Dels tror många människor att de är ensamma om att drabbas av sådant här.

     

    Fredrik Flink 2016-06-27

     

     

     

     

    LEDARE 258:

    TERROR FÅR INTE KALLAS OLYCKA

    Daniel Jonsson (19840216-1916) har dömts till 4 års fängelse för vad andra domstolar beskrivit som "mycket nära ett uppsåtligt handlande" dvs mord. Men man får inte kalla honom mördare, det vore en kränkning - jo, mot andra mördare. En del kallar det rattfylleri, eftersom det av någon anledning inte låter så allvarligt. "Vansinneskörning" kan också låta som en gradskillnad mot normal körning. Det enda man aldrig kan vara säker på - hur gärningsmannen tänkte och hade för avsikt - läggs däremot till grund för hela den rättsliga bedömningen, det behöver inte bevisas.

    Daniel Jonsson var kraftigt berusad av både alkohol och narkotika, han körde enligt vittnen i ca 100 km/h på 40-sträcka, mot rött ljus, upp på trottoar. Ett värre brott är svårt att föreställa sig. Han hör faktiskt till de allra värsta terrorister vi har i Sverige - terrorism i EU-mening som hotar staten och som alla vill försvara oss emot har aldrig inträffat här.

    Han fick precis samma straff som den s k rullstolsmannen som inte gjort något annat än att lura staten på pengar, närmare bestämt genom att låtsas vara rullstolsbunden. Ett lindrigare brott är svårt att föreställa sig, särskilt som staten har bättre möjlighet än någon annan att bära en sådan förlust. Visst ska han straffas, men om man påstår att man lika gärna kan ta livet av en helt oskyldig människa på brutalaste tänkbara sätt, då har man över huvud taget ingen människosyn. T o m kriminologen Leif G W Persson vänder sig i ett annat sammanhang mot att personskador värderas så lågt i förhållande till ekonomiska skador.

    Om jag vore beväpnad och tog detta monster på bar gärning så skulle jag skjuta huvudet av honom utan att blinka. Det är ingenting att diskutera. Om det så bara gällde 1 utomstående så vore det oändligt mycket bättre att den som fått välja får dö. Nu gäller det dessutom massor av människor vars mest fundamentala rätt till liv kränks dagligen pga dessa kräk som far omkring på ett sätt så att de lika gärna kunde stå och skjuta omkring sig. Men då skulle det räknas som nödvärn om någon skjuter tillbaka. Det s k rättssystemet bygger på fördomar.

    Det bästa vore naturligtvis om samhället höll dem inspärrade för tid och evighet, utan varje möjlighet till frigång eller frigivning. Men det gör inte samhället. En del förståsigpåare påstår till och med att det inte skulle hjälpa. Genomskinligt i brist på argument - eller kan de köra bil inne på anstalten? Med spioner och människor som bara försvarat sig så går det bra, inga invändningar om människovärde där inte. Men den som torterar och massakrerar utan någon kontroll, den ska hållas under armarna av värsta sortens sextiotalsflummare.

    Till yttermera visso hade detta fasansfulla denna gång effektivt förhindrats om åklagaren följt lagen och begärt Daniel Jonsson häktad när han greps för liknande brott två dagar tidigare. Men åklagarens brott kommer inte att beivras och det kommer inte att räknas som en rättsskandal, bl a för att massmedia redan har fullt upp med skandaler kring politkers middagssällskap som man måste spinna vidare på. Det är massmedia som bestämmer vad som är viktigt.

    Man kräver vice statsministerns avgång för att hon talat om flygkrascherna i World Trade Center som en "olycka". Men när man talar om bilkrascher som dödar många fler så går det bra att kalla det olycka. En olycka är oförutsedd - det här går hur lätt som helst att förutse, polisen gjorde det uttryckligen efter att Daniel Jonsson togs för grovt rattfylleri när offret hade två dagar kvar att leva. Polisen påpekade särskilt för honom att han kommer att ha ihjäl någon - det var åtminstone ett bra försök - vilket han var helt nonchalant inför. Åtskilliga vansinneskörningar har föregått detta och samhället har haft alla möjligheter att stoppa det - men man valde helt enkelt att offra livet på en helt oskyldig människa i stället. Förmodligen förnekar man det...

    Eftersom den sena häktningen nu dessutom hävts och det är lite oklart huruvida han kommer att fortsätta vara frihetsberövad så anger jag även hans adress: Tegelbruksgatan 21 i Linköping (observera att fler Jonsson finns på adressen). Registreringsnumret på hans mordredskap är RCW 593. Andra adresser som figurerar kring Daniel Jonsson - platser som kan kräva extra försiktighet - är Valhallagatan och några andra gator i Hejdegården.

    Och från dem som oftast beklagar sig över brottsligheten hörs inte ett knyst - Daniel Jonsson är av allt att döma inte invandrare. Inga medborgargarden för allmänhetens säkerhet. Märkligast av allt är ändå att det finns människor som tycker synd om sådana som honom - men för all del, det finns människor som tycker synd om Adolf Hitler. Den viktigaste skillnaden är att han är död. Uppriktigt sagt hoppas jag att Daniel Jonsson dör utan att någon annan dör.

     

    Fredrik Flink 2016-05-02

     

     

     

     

    LEDARE 257:

    INFÖR FÖRINTELSENS MINNESDAG - OCH FÖRINTAR DEN

    Socialdemokraterna, som de fortfarande understår sig att kalla sig, gör nu allt för att visa vilka vettlösa fascister de är - vem vet, man kanske kan locka över några väljare från det andra fascistpartiet SD ?

    Vi har en stor uppgift framför oss, säger de, när de ska kasta ut 80 000 människor för att de har fel ursprung. Jag vet en annan som hade en stor uppgift framför sig; han hette Adolf i förnamn. Är det inte en långsökt koppling - nej, inte för socialdemokraterna, som för att extra understryka hur hänsynslösa de kan vara, så går de ut med detta på Förintelsens minnesdag. De flesta av Hitlers lakejer ville egentligen inte, men trodde att man var tvungen - och få begrep vad det skulle leda till.

    Socialdemokraterna gör sig vidriga på alla filosofiskt upptänkliga vis. Man kastar ogenerat om och gör något man inte alls gått till val på. Man gör vad som helst för att rädda sitt eget skinn - hellre än att låta partiet förlora ytterligare något till SD så offrar man tiotusentals människor. Och samma dag driver ministern hyckleriet till sin spets genom att skriva en debattartikel som tar avstånd från rasism - nästan lika trovärdigt som när SD gör det. Har man av en händelse beordrat arméchefen att påstå att Sverige kan vara i krig om några år - eller för att dra uppmärksamheten från Förintelsens minnesdag?

    Vi kan inte betygsätta detta utifrån hur långt de har kommit och jämföra med hur långt andra har kommit - det här är bara början och vi behöver inte vänta och se, vi har sett i historien hur det fortsätter.

    Snart är det bara enskilda människor som gör något av allt som de styrande skulle ha gjort, många av dem tvingas bryta mot lagen för att inte människor ska riskera tortyr och avrättning.

     

    Fredrik Flink 2016-01-28