FRITT FRAM       ISSN 1403-1582   Publ 2011-01-02   Uppdat  2011-12-18  informed  IT NU   CYKEL o SPÅR   KALENDERNYTT  KONTAKT

forts Fritt Fram:s ledarsida

Gamla ledare!

 

 

LEDARE 228:

MILJÖFÖRSTÖRINGENS PSYKOLOGI

Om man inte tror på klimatkrisen, kan man fortsätta flyga då??

Det är fantastiskt hur lite det har skrivits om psykologins avgörande betydelse för miljöförstöringens fortskridande.

Faktum är att det existerar ingen  miljöförstöring som inte är helt beroende av att människor aktivt begår den. Det är symptomatiskt att en sådan självklarhet måste påpekas.

Vad är det människor bryr sig om i dag?

Vi kan inte äta kött, för då måste vi dels döda andra personer först, dels orsakar det klimatkris när de föds upp. Vi kan inte ta bilen, för då kan vi dels köra på någon så att de dör och dels kommer människor att andas in livsfarliga ämnen som de får cancer av och cancer är en mycket fruktad sjukdom som man absolut inte kan ta lätt på. Tvåtaktssnurran får vi ställa undan, för annars blir fiskarna vanställda i vattnet och det är alltför sorgligt.

Nej, det är inte alls så de flesta resonerar. Så här resonerar de flesta, eller åtminstone alltför många:

Så här har vi alltid gjort. Alla andra gör ju likadant. Så bekymrad om miljön är jag inte så att jag låter den styra min vardag. Självklart har djur rättigheter, men vi måste ju få äta upp dem. Jag sopsorterar, så jag har redan gjort mitt. Det låter väl hemskt, men jag fortsätter nog som jag brukar.

Så då är det okej då? Är det att undra på, om miljöförstöringen bara fortsätter och samhället blir alltmer hänsynslöst?

Och den som gör jobbet, och gör det grundligt, är extrem. Och det extrema måste man se upp med, annars kan det bli ännu värre, något som tydligen inte behöver - kanske för att det inte kan - exemplifieras.

Vi måste satsa på våra forskare, det är ny teknik som måste till, säger man. Det konstiga är bara att den nya teknik som redan finns, den vill man inte använda, det blir för besvärligt. Så i stället satsar man på att ta fram ännu mer ny teknik, som man inte heller vill använda. Så kan makthavare hålla på hur länge som helst, så länge undersåtarna håller med för att man tycker det är bekvämt som det är.

Hur ska du och jag kunna ändra på något, när inte ens Amerikas, Europas och Kinas ledare kan enas om ett klimatavtal utan uppskjuter hela frågan till 2020 ?

De flesta fortsätter med fossil, somliga vill satsa på fission, alla väntar på fusion - som redan strålar över oss hela dagarna.

Det judiska folket väntade på Messias, den store krigaren, som skulle befria dem från tyranni.

Men det kom ingen krigare, ingen amerikan, ingen europé. Det kom en liten kines och berättade att vi inte behöver vänta på något klimatavtal. Inte så liten förresten, skulle det visa sig, chef för ett av de största solenergibolagen i det land som satsar mest av alla på förnybar energi.

Alla väntar på Messias - det är förståeligt i dessa tider - men vi är redan här.
 

Fredrik Flink 2011-12-18
 
 
 
 
 

LEDARE 227:

VISST KAN MAN GÖRA DJURFÖRSÖK PÅ MÄNNISKOR

Vetenskapsprogram på SVT visar alltid hur nyttiga djurförsök är - men sällan att det finns alternativ. Jag vet, för jag är med och betalar dem.

Häromdagen visades ett historiskt experiment. Men inte bara på djur av andra arter än vår egen utan också på spädbarn. Det gjorde det hela mycket mer intressant. För både programledaren och den gamle forskaren - som med god marginal överlevt spädbarnet - sa till sist att trots försökens grymhet, som aldrig skulle accepteras i dag, så hade resultaten varit värda det.

Jag tänkte direkt att de här människorna skulle gå ut på stan och mörda andra människor om de bara fick tillräckligt betalt för det. För tänk vad man kan göra för en miljon kronor - t ex rädda livet på hundra svältande barn - då måste det ju vara värt det, eftersom det resulterar i att 99 fler överlever. Enligt deras - och tyvärr många andras - sätt att resonera.

Jag vet inte om jag är bra på att förklara varför det är fel - det behöver tydligen förklaras. Men låt oss börja med att konstatera att man när man begår en handling faktiskt inte vet någonting annat än att handlingen faktiskt kommer att begås - inte vad resultatet blir eller någonting annat om framtiden.

Åter igen - det finns två kategorier av människor. Inte djurförsöksförespråkare och djurförsöksmotståndare, utan de som anser att ändamålet helgar medlen och de som inte anser det.

Intressant förresten, detta med åsikter. Det har hävdats att eftersom veganer får ha sina åsikter så måste de respektera att köttätarte har sina och fortsätter äta kött. Du anser säkert att jag har rätt att leva. Men om du inte hade ansett detta - hade jag inte haft rätt att leva då?

Vad programmet handlade om? Hur viktiga känslor är i samband med förnuft...
 

Fredrik Flink 2011-12-13

PS. Man kan byta kategori också.
 
 
 
 
 

LEDARE 226:

FRÅGOR FRÅN FRAMTIDEN

På samma sätt som vi i dag ofta undrar hur det kunde gå till så barbariskt förr i världen, kommer med stor sannolikhet framtiden att ofta undra hur det kunde gå till som det gör i dag. Kanske kommer den människosyn som styr dagens beslut att bli lika avskydd som den människosyn som styrde vår forntid.

Ska nu varenda tokstolle få yttra vilka dumheter som helst utan att riskera straff?

Ska en snickare ha lika stor rösträtt som en direktör!?

Ska man inte få bedöma själv hur mycket man kan dricka när man ska köra efteråt?

Ska man inte få bestämma själv hur man ska uppfostra och bestraffa sina barn?

Ska man behöva ha en dyr och onödig avgasrenare på varenda bil!?

Ska man inte få bestämma själv om man vill röka på krogen? Jo, det var just det som var meningen. Inför genomförandet av förbudet mot att tvinga andra att andas tobaksrök på krogen, varnades det för storebrorsmentalitet och att gästerna skulle utebli. Direkt efter genomförandet blev det tyst och i stället ökade antalet krogbesökare.

Elbilar och vindkraftverk kommer aldrig att komma i serieproduktion. Märker du att det verkar alltmer vansinnigt ju längre tillbaka man går i tiden dvs ju längre tid vi haft att anpassa oss?

Ofta kallar man gamla förändringar för "självklara", för att slippa nya förändringar som är "onödiga". Men har du tänkt på vad som är den typiska skillnaden? Är det hur mycket det förbättrar tillvaron eller är det hur vana vi är vid det som ännu inte är förändrat?

Varför dröjer det till framtiden, vi kunde väl ändra på det i dag? Ja, men att vi inte brukar göra det tror jag beror på vanetänkandet. Ett sätt att komma runt det är att relatera till stora förändringar som skett tidigare men som förvånansvärt snabbt glömts bort. Eller ska vi vänta "tills tiden är mogen" och låta individer lida helt i onödan under tiden? Ska vi ta rationella eller emotionella beslut?

Hur kunde ni släppa ut människor som hotade livet på oskyldiga människor, när ni till och med såg att de fortsatte mörda?

Varför var ni så rädda för nolltaxa, trots att försök hade visat att resandet med kollektivtrafiken ökade precis som ni påstod var så viktigt för miljön, utan att kostnaderna ökade?

Hur kunde ni utan vidare fortsätta utsätta personer av andra arter för svår tortyr, när det bara var rimliga forskningsanslag som saknades för att ta fram alternativa metoder?

Varför fortsatte ni så länge med en dyr, omständlig och maktfullkomlig byråkrati i stället för att ge alla människor en ovillkorlig ekonomisk grundtrygghet?

Hur kunde ni fortsätta så länge med giftspridande tvåtaktsmotorer när det fanns fyrtaktsmotorer och till och med elmotorer som var likvärdiga med de små bensinmotorerna?

Hur kunde ni låta hundratals människor dö varje år för att bilar måste köra fortare än 30 km/h?

Hur kunde ni låta miljoner barn dö av svält och triviala sjukdomar varje år, när det fanns tusentals gånger så mycket resurser som hade behövts för att rädda dem?

Och hur kunde ni betrakta dem som reagerade mot barbariet som blåögda idealister - och betrakta dem som inte reagerade som realister?

Eller så kommer man bara att strunta i det, eftersom det är självklart - i framtiden.
 

Fredrik Flink 2011-12-09
 
 
 
 
 

LEDARE 225:

ATT KALLA ROBERT EDWARD KALMAN CSEH FÖR MÖRDARE ÄR EN FÖROLÄMPNING – MOT MÖRDARE

Minns ni scenen från stenbrottet i Roy Anderssons ”Sånger från andra våningen”? En ung flicka förs lugnt fram till stupet av en stor och till synes likgiltig folkmassa. Likdelarna forslas undan.

Det finns naturligtvis olika sätt att tolka den morbida scenen. Jag tolkar den som en alldeles utmärkt bild av hur vårt fina samhälle, utan att blinka eller skämmas, på löpande band tar livet av hur många oskyldiga människor som helst – varpå de politiskt korrekta (ett uttryck som smygrasister nu försöker lägga beslag på) hävdar att det inte går att undvika!

Som en anonym ledare i kvällstidningen Dagens Nyheter vädjar till den obildade allmänheten: ”Finns inget uppsåt att döda måste straffvärdet bli lägre.” Om lagstiftaren hade tänkt längre än så, skulle man inse de absurda konsekvenserna av denna förlegade rättsregel. Våld är bara acceptabelt i nödvärn, på bar gärning t ex när någon håller på att begå rattfylleri, men den som söker upp och tar livet av Robert Edward Kalman Cseh kommer att sitta inspärrad fortfarande långt efter att denne barbariske barnamördare själv annars hade släppts ut – av samma så kallade rättsapparat som gjort det omöjligt att skydda sig på något annat sätt.

För samhället HAR andra sätt – det handlar faktiskt inte om det från stenåldern omhuldade straffvärdet, det handlar om att ingripa mot barbari. Lagen har länge föreskrivit att den som misstänks för brott som KAN ge minst två års fängelse SKALL häktas om det inte är uppenbart onödigt. I Rydaholm hade ett barn kunnat förutse att det var uppenbart nödvändigt att häkta efter grovt rattfylleri – åtminstone ett barn som får leva i mer än två år – vuxna politiker och myndigheter däremot låtsas tagna på sängen. Om domstolarna dömt till maxstraffet för grovt rattfylleri så hade man bevisligen räddat människoliv - men man ansåg det viktigare att aldrig avvika från praxis.

Vi är många som väntar på dig, Robert Cseh, när du kommer ut efter bara något ynka års förvaring. Där finns dödsstraffsförespråkare och dödsstraffsmotståndare, klantiga medborgargarden och förhoppningsvis också smarta medborgargarden. De som håller dig om ryggen borde inte få en chans att låta dig upprepa ditt barbari.

Men i de flesta fall behöver vi inte vänta – vi behöver ingripa omedelbart, eftersom den så kallade rättsapparaten låter sådana här massmördare vistas ute bland människor och bilar, fria att än en gång massakrera hur många som helst. Den här gången kan man dock skönja ett framsteg i domstolars fattningsförmåga. Tingsrätten skriver i domen att "På grund av risk för fortsatt brottslig verksamhet ska Robert Cseh kvarstanna i häkte tills domen vinner laga kraft i ansvarsdelen mot honom." Så minns jag när dåvarande justitieministern Sten Wickbom skriftligen ljög för mig att 'häktning kan inte användas på det sätt som du tänkt dig' - för att förhindra fler massakrer.
 

Fredrik Flink 2011-11-23
 
 
 
 
 

LEDARE 224:

SVAGA OCH STARKA

Etablerade massmedia älskar att tala om "svaga grupper". Det finns inga svaga grupper.

Svag eller stark avgörs inte av pengar eller ursprung - utan av rädsla. Den som skrämmer är stark och den som blir skrämd är svag. Därav följer samtidigt att det beror på situationen.

Och därmed består inte svag och stark bara för att någon lyckats skrämmas och någon låtit sig skrämmas. Om den som skrämmer uppträder knasigt - vilket är det vanliga - och den som blir skrämd behåller sitt mod och trotsar rädslan - vilket tyvärr är mindre vanligt - så kan det hela sluta oväntat.
 

Fredrik Flink 2011-11-11
 
 
 
 
 

LEDARE 223:

BRISTANDE KOMMUNIKATION

Det finns framstående kognitionsforskare som utan vidare hävdar att ekorrar inte kan planera för framtiden utan bara agerar instinktivt när de samlar mat till vintern.

Konstigt. Det finns framstående psykiatriforskare som utan vidare hävdar att jag lider av upprepningstvång för att jag tror att jag har bipolär sjukdom.

Var och en som lidit av upprepningstvång vet att det knappast tar sig sådana uttryck. Och var och en som agerat instinktivt - utan att vara kleptoman - vet att man knappast sätter igång att samla mat till vintern av en instinkt. Om inte annat så vet nog ekorren hur det förhåller sig - men kan den förmedla det till en framstående kognitionsforskare?

Jag kan i alla fall inte förmedla det till en framstående psykiatriker, som ger upp när jag 20 minuter efter att vi träffats fortfarande lider av bipolär sjukdom i stället för av upprepningstvång. Och jag kan inte få vare sig patientnämnd, socialstyrelse, politiker eller andra psykiatriker att förstå att något är väldigt fel när ingen vill ompröva felaktiga bedömningar som är både hårresande och uppenbara. Och vi är ändå av samma art.

Det finns ett viktigt samband mellan dessa båda påståenden - bristande kommunikation. På nästan samma sätt som forskare tittar på mig i stället för att lyssna på vad jag säger, så tittar forskare på ekorrar i stället för att undersöka hur det kan gå när man behandlar någon av sin egen art på samma sätt - det är kognitionsforskning!

Oavsett om det vore sant - hur skulle de kunna veta det? Genom någon mystisk yrkeserfarenhet som inte närmare behöver utredas? Blir en osanning sann för att det är en yrkesman som säger den - eller för att den som den handlar om är psykpatient - eller ekorre? Det finns nog ett till samband - förakt. Kanske inte i vanlig känslomässig mening, men i intellektuell mening.

Jag har skrivit ledare om dessa sammanhang förr - ännu ett utslag av mitt upprepningstvång. Så länge ingen lyssnar är jag tvungen att upprepa mig.
 

Fredrik Flink 2011-10-24
 
 
 
 
 

LEDARE 222:

VARFÖR MISSLYCKAS MAN I SKOLAN ?

Tre kamrater förenades av sin intellektuella läggning. Den förste blev kvar på ett verkstadsgolv i hela sitt yrkesliv, den andre hade lite olika servicejobb innan han blev sjukpensionär och den tredje hade inget jobb alls innan han blev sjukpensionär.

Det behöver nu inte vara liktydigt med katastrof, men ingen av dem fick någonsin chansen till ett 'intellektuellt' yrke. Jag ska försöka svara på den dubbeltydiga rubriken. Enligt folkpartiledaren måste eleverna fås att satsa mer på skolan och enligt sossarna måste samhället fås att satsa mer på skolan. Men det är inte där problemet ligger. Politiker riktar sig inte till elever utan till vissa väljargrupper. Budskapet är aldrig avsett att passa eleverna. Och där kom vi direkt till problemets kärna.

Undervisning förmedlas på ett språk. Ett språk i meningen ett sätt att tänka och uttrycka sig. De som tänker på ungefär samma sätt har lätt att tillgodogöra sig undervisningen. De som tänker på lite annorlunda sätt ses som mer medelmåttiga. Och den som tänker på ett helt annat sätt blir betraktad som ett hopplöst fall.

Det gäller ämnen som språk och samhällskunskap, men hur är det med t ex matematik? Matematik var faktiskt det första ämne där jag konstaterade just att det språk som används blir avgörande för hur undervisningen lyckas.

Jag skulle vilja definiera intelligens som vana att tänka själv. Men det är inte alls så det betraktas.

Hur var det nu med de tre kamraterna? Den förste sågs som ganska intelligent men inte riktigt med i undervisningen. Betygen räckte bara nästan till en ingenjörsutbildning. Den andre sågs som dum i huvudet och egentligen inget att satsa på. Så det gjorde man inte. Den tredje var det stora ljuset och lovades en lysande framtid. Han ansågs inte behöva någon hjälp och fick det inte heller när situationen blev en annan på gymnasiet.

Samtliga fälldes av skolans ovilja att pröva olika språk för undervisningen.
 

Fredrik Flink 2011-10-14
 
 
 
 
 

LEDARE 221:

VET DU VAD SOM STÅR I DIN JOURNAL

- OCH HUR MÅNGA SOM VET DET

- OCH HUR DET ANVÄNDS?

Nu, Lars Bjerkenstedt, ska du lyssna på mig. Många kommer att läsa detta. Du har spridit många lögner om mig bland vårdpersonal och jag har skriftlig bevisning för detta.

Att Socialstyrelsen och andra myndighetsmissbrukare håller dig om ryggen - även till priset av de mest hårresande orimliga skrivningar - kan inte skydda dig hur länge som helst. Jag är inte ensam om att ha anmält dig för den mest uppenbart rättsvidriga behandling. Du har tydligen ett begär efter makt som du låter ta sig uttryck i att skända människor i de mest utsatta situationer, där du har all 'trovärdighet' på din sida. Inga vittnen finns och ingen utom dina kollegor och jag får läsa journalen.

Men nu ska jag vittna mot Lars Bjerkenstedt. Hur mitt vittnesmål uppfattas beror helt och hållet på vilka fördomar den som läser har om arga psykpatienter, det är inte upp till mig och inte upp till dig. Du sprider lögner så länge du inte riskerar att åka fast för det. Jag ska sprida sanningen även om jag - just på grund av dina lögner - åker fast för det. Den som förväntat sig en historia om patienten med låg sjukdomsinsikt som inte tål att läkaren kallar honom sjuk, måste jag göra besviken. Här är det tvärtom. Patienten är sjuk men får gå och lida år ut och år in utan medicin - vilket är offentligen uppmärksammat som mycket farligt - bara för att Lars Bjerkenstedt inte tål att patienten har sjukdomsinsikt.

Två gånger tidigare har det varit samma sak - bortsett från Lars Bjerkenstedts självsäkra lögner. Båda gångerna har det slutat med att läkarna insett att jag haft rätt från början och gett mig papper på den diagnos jag själv varit tvungen att ställa eftersom läkarna vetat för lite. Den första läkaren konstaterade plötsligt i telefon att "Du HAR ju depression" efter att jag lidit i månader och hävdat detta. Den andra läkaren hade ryggrad nog att säga efter flera år "Vi är inte så bra på det här". Men en tredje gång kan Lars Bjerkenstedt inte låta det ske.

Du gör det extremt bekvämt för dig när du påstår skriftligen att jag "genom övervärdiga idéer" kommit fram till att jag behöver medicin. Det är inget omdöme - det är en ren lögn eftersom du själv vet mycket väl att det inte är sant. Du nämner inte ett enda exempel på vad de övervärdiga idéerna skulle bestå i - och undra på det, de enda "idéer" jag framfört till dig - utöver att rapportera mina symptom - är officiella skrivningar från sjukvårdsupplysningen och Karolinska sjukhuset! Vid själva besöket ondgjorde du dig med anledning av detta för att jag "kommer och föreläser" för dig.

Du skriver också att jag "sedan i januari" kommit fram till att jag är "ett fall för litiumbehandling" - sanningen som jag berättade för dig var att det jag slutligen kom fram till i januari baserade jag på 30 års erfarenhet av mitt eget liv, något som du varken har, eller var ett dugg intresserad av att få, en aning om.

Du påstår att det inte finns några tecken på att jag har bipolär sjukdom. Du vet att du inte har underlag för den slutsatsen - alltså är det en lögn. Alla läkare vet mycket väl att det är omöjligt att avgöra detta efter 20 minuter när man aldrig talat med patienten förr. Det gäller i synnerhet typ 2 som typiskt är mycket svårdiagnosticerad - för att inte säga så ny att den är okänd bland många läkare.

Du påstår vidare att det inte finns någon hereditet för bipolär sjukdom - det är ren lögn eftersom du vet att herediteten över huvud taget inte utretts. Och om den hade det - hur säker kan man vara på att ingen far- eller morförälder haft sjukdomen - i en tid när man absolut inte ville tala om sådant? Till yttermera visso krävs det inte alls någon hereditet för att kunna ställa diagnosen - herediteten gäller bara 60-70 % av fallen.

Du påstår att jag skulle ha sagt att pendlingarna i stämningsläget håller sig inom 24 timmar. Där ljuger du igen. Du vet mycket väl vad jag sa, att alla frekvenser förekommer hela tiden, både mer och mindre än 24 timmar vilket för övrigt inte är något ovanligt vid bipolär sjukdom. Du skanderade under besöket "Det är det här du säger:..." och kommenterade inte på något sätt att jag genast invände att jag inte alls sagt så. Du hävdar sedan i journalen att jag inte kan ha bipolär sjukdom eftersom pendlingarna håller sig inom 24 timmar.

Du påstår i journalen att jag träffat en psykolog som jag inte ens hört talas om. Det klarade vi ut under besöket, men det står fortfarande i journalen. Det är inte mycket du har koll på.

Man hör ofta skräckhistorier om patienter som fått vänta i månader på vård. Jag har tack vare Lars Bjerkenstedts lögner fått gå i mer än 3 år utan behandling mot vare sig ångest, depression eller bipolär sjukdom. Annan personal läser i fortsättningen bara vad som står i journalen och får därigenom en förutfattad och felaktig uppfattning om mig. Om jag inte under samma tid upptäckt vad man själv kan göra så hade jag förmodligen varit död nu. Men Socialstyrelsen "finner inget anmärkningsvärt i detta" !

Jag kommer säkert att få höra efter detta, av människor som anser sig inte behöva läsa ordentligt, att jag är sur för att läkaren inte går med på att jag har den sjukdom jag anser att jag har. Måste jag påpeka än en gång att det inte handlar om det? Jag skulle ha den största respekt för den läkare som säger sig inte kunna slå fast att jag har bipolär sjukdom. Det är ju bara jag som verkligen kan veta det. Det är inte som att diagnosticera diabetes, där vet läkaren säkert bättre än patienten. Problemet här är det motsatta. Här påstås på alldeles lösa boliner ATT jag INTE har bipolär sjukdom. Det vore ett osäkert uttalande efter flera besök, timmar av utredning och samtal med anhöriga. Nu är det ett rent befängt uttalande du gör - efter 20 minuter och utan att ha talat med anhöriga, utan att ha utrett herediteten och för den delen också utan att på något sätt ha kommenterat de sakupplysningar som jag återgett.

Som jag antydde i början går det inte att få rättelse i sådana här frågor, möjligheten att vända sig till Socialstyrelsen eller andra organ är bara en formsak, det är ju läkaren som vet bäst. De läser vad som står i journalen för att få veta hur det egentligen är - Socialstyrelsen avspisade mig rent ut med att "Av journalen framgår att"... - och journalen har ju läkaren skrivit. Men vi som utsätts för detta måste mot alla odds våga ta bladet från munnen. Läkare som Lars Bjerkenstedt som ljuger sig fram och hålls om ryggen av kollegor på myndigheter måste avslöjas, med namn och allt - om inte en läkares heder och ära ska gå före behandling mot en dödlig sjukdom.
 

Fredrik Flink 2011-09-25
 
 
 
 
 

LEDARE 220:

HEJ MORMOR!

Vi har kommit fram till Tjuelva. Det är inte så annorlunda här. Men vad man får perspektiv på den gamla vanliga tillvaron!

Jo, en del är väldigt annorlunda. Det här t ex skriver jag på en dator! Det måste du berätta för morfar. De är var mans egendom här och mycket mindre och mycket snabbare och kan användas
till mycket mer än våra gamla datamaskiner för myndigheter och storföretag. Eftersom jag inte är alldeles säker på din adress så skickar jag ut det här genom telefonledningen till en stor dator
någonstans där alla i hela världen kan hämta det genom sin telefonledning!

Och mobiltelefoner är inget man har i bilar, varenda unge springer omkring med en ficktelefon som man till och med kan se teve på! Teve liknar annars den vi är vana vid, förutom att det finns massor av kanaler med massor av reklam och vulgära serier och att även nyhetssändningarna går i en rasande fart. Men de är platta som en tavla och så finns det såna som täcker halva väggar!

Bilar ja. De flesta bilar här har avgasrening, så man känner knappt lukten av dem. Man har också räcken mellan filerna på större vägar så att mötande bilar inte kan krocka, ungefär som på våra gamla motorvägar fast mycket mer överkomligt eftersom räckena består av stålvajrar och vägarna inte är bredare än vanligt. Man har upptäckt att det verkligen blir färre allvarliga olyckor om man sänker hastigheten. Det finns mer cykelbanor och cykelkärror här. Man har också börjat förstå att biltrafiken måste minska, inte för att gifterna i avgaserna tar död på människor utan för att koldioxiden håller på att ändra klimatet så att halva världen skulle kunna översvämmas.

Av samma anledning har man förbjudit glödlampor och det finns diodlampor i stället. Man bygger hus som inte behöver värmas upp - eftersom väggarna är så välisolerade att det räcker med kroppsvärmen från dem som bor i huset för att hålla normal rumstemperatur. Och vad många vindkraftverk det finns!

De går klädda ungefär som vi, men det är lite mer fritidskläder och sportskor än vi är vana vid. Kostym är dock alltid gångbart, morfar skulle passa in. Arbetskläder däremot är utformade för att synas så mycket som möjligt, med grälla färger och reflexmaterial. Maten är ungefär densamma, fast lite mer exotiskt är det ju och mer färdiglagad snabbmat. Byggnadsmaterialen verkar vara precis desamma som vi använder, vilket jag inte väntat mig.

Språket är mest som en annan dialekt än vår. "Grym" t ex betyder även fantastisk eller enorm. "Googla" betyder att skriva på datorn vad man letar efter och så söker den automatiskt av miljoner dokument av alla de slag från hela världen - på ett par sekunder! Minns du att jag samlade på blanketter och trycksaker som barn? Här kan jag trycka vad som helst på ett kick direkt från det jag skrivit på datorn - praktiskt taget gratis - och det ser ut precis som en professionell trycksak! Men allt tal om att de reser omkring i rymden kan du glömma. De har inte ens varit på månen.

Trot om du vill men här finns inget apartheidsystem, även om det finns en hel del rasism. Och det totalitära styret har mirakulöst fallit! Terrorister finns det tyvärr här också. Men de verkliga revolutionerna har skett med fredliga medel - tack vare att det är så lätt att sprida och ta emot information. Det låter förstås som en saga - men här är det verklighet!

Människorna är inte så annorlunda som man skulle kunna tro. Farhågor om att de skulle vara mer egoistiska, ytliga eller likgiltiga har inte besannats. Snarare finns ett större engagemang för medmänniskor, miljö och nya idéer. Ungdomar tycks med få undantag vara snälla som små lamm jämfört med våra huliganer. Men likriktningen finns här också, liksom jäkt och materialism.

De har gjort stora medicinska framsteg, människorna lever längre, men även här dör ganska många i cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Du hade rätt om fett, mormor - det behövs, har de kommit på, men det ska vara fett från fisk eller raps! Man vet också att hjärnan inte alls är skapt en gång för alla utan kan utvecklas genom hela livet - och påverkas av sånt som fett och mineralämnen i maten. Kött har man lärt sig att odla fram - inte sojakött utan riktigt kött - i stället för vårt självskrivna massmördande av utomstående djur.

Mycket hemlängtan! Men skulle jag bli kvar här så går det nog att återskapa mycket av det man saknar. Mest av allt utsikten att komma vidare. Kanske ses vi om ännu ett kvarts sekel.
 

Fredrik 2011-09-18
 
 
 
 
 

LEDARE 219:

EN EFFEKTIV SYN PÅ ÅNGEST


Det går att bli fri från ångest bara genom att ändra sin syn på ångest. Detta är inte att lura ångesten, eller att lura sig själv, utan tvärtom att inse att man hittills alltid lurat sig själv på ett förödande effektivt sätt - och att det finns en i högsta grad naturlig förklaring till att man gjort det.

Allt handlar om att förstå att ångest helt enkelt inte beror på hot av något slag - utan på ångestens egen natur. Det innebär också att det gäller för alla grader av ångest - för det är bara olika grader, även om det är naturligt att betrakta oro och panik som väsensskilda.

För att bli fri från ångest måste man acceptera att graden av ångest inte speglar graden av hot från omgivningen. Och för att acceptera detta måste man förstå hur ångesten kan bli så stark utan att det finns något verkligt hot.

Ångest har befordrat överlevnaden. Så fort den genetiskt betingade förmågan till ångest avtagit så har andra individer med fortsatt stor förmåga till ångest fortplantat sig i högre grad och därmed fört denna förmåga vidare.

Det finns några klassiska och naturliga fallgropar för den som försöker ta sig bort från ångesten.

Att ifrågasätta ångesten väcker ångest. Förklaringen är att den som utan vidare skakat av sig ett reellt hot som gett ångest - t ex ett hungrigt rovdjur - minskat sina chanser att överleva och fortplanta denna egenskap att kunna skaka av sig ångesten. Vi som finns kvar har alltså inte så mycket av denna egenskap. Att släppa ångest SKA ge ångest - annars vore ångesten maktlös.

Misslyckanden och återfall - som jag kan garantera att du kommer att drabbas av - är delar av en process som leder till framsteg, inte början till ett definitivt misslyckande.

Ännu en fallgrop är den skepsis man måste räkna med att omgivningen visar upp. Det finns psykiatriker som kallar mina "teorier" för "övervärdiga idéer". Det kan de göra tack vare att de aldrig behöver stå till svars för det genom att förklara vad de menar - eller förklara hur de kunde ha så fel när det visar sig att de "övervärdiga" idéerna fungerar i praktiken. Då kan de tiga och i stället fortsätta behandla andra patienter på samma sätt.

Vi har alla ett ofta omedvetet behov av att vara viktiga för flocken - även jag. Skillnaden mellan människor utgörs av i vilken grad vi låter detta behov styra våra handlingar. De flesta psykiatriker låter sig förhoppningsvis i högre grad styras av patienternas behov av att bli friska - även om det innebär en risk att de inte får erkännande för att ha 'botat' patienterna, om patienterna 'botat' sig själva.

Det finns en närmast magisk respekt för läkare. Läkaren vill per definition väl och har dessutom en lång utbildning och erfarenhet - alltså ska hans ord inte ifrågasättas. Det kan låta som en överdriven beskrivning, men faktum är att psykiatriker i journaler beskrivit en patient med invändningar som "synnerligen argumentativ" (vilket i sin tur fått kommande vårdgivare att 'vara på sin vakt') - och sagt rent ut till patienten att "med polemik så kommer vi ingenvart". Det sista för tankarna till en annan typ av samhälle - och står i bjärt kontrast till offentliga skrifter där landsting talar om vikten av att patienten aktivt tar del i och har synpunkter på behandlingen.

För att nu leva som jag lär bör jag alltså inte låta mig nedslås av ångest inför dem som polemiserar mot mina "teorier" - utan koncentrera mig på dem som i större mån är beredda att ta till sig dem. Det är en rätt som jag inte delar med läkarna - men som de ofta ändå tar sig. En patient som man inte tar på allvar kan man faktiskt hänvisa till vårdcentralen, som inte kan göra så mycket. Det finns myndigheter och andra organ som har till uppgift att beivra felaktigheter, men även för dem är det fråga om "trovärdighet" - som alltid är större för en specialistläkare än för en psykpatient.

Jag har många gånger känt ångest inför denna kamp, men kampen är naturlig och per definition mindre farlig än att inte kämpa. Det handlar nog mest om att vi blivit uppfostrade till att i vårt samhälle behöver man inte kämpa, vilket tidigare generationer varit tvungna att göra. Livet är en kamp som inte behöver innebära ångest och att förneka det ökar ångesten även om avsikten var att minska den.

Grunden vid all ångestbekämpning är alltså hur man tänker. Men det finns andra sätt att underlätta kampen. Ångest styrs via 'kroppsliga signaler', sällan omedelbart medvetna. Det kan vara en knappt märkbar huvudvärk, ett sug i magen, ett tryck över bröstet eller en spänning i vissa muskler - vilka i stället ofta tas som exempel på resultat av ångest. Minskar man dessa genom någon form av fysisk påverkan så minskar också motståndet från ångesten. Det gäller bara att akta sig för metoder som åtminstone vid långvarig påverkan permanentar grunden till ångesten, t ex droger som alkohol eller lugnande medel.

Avslappningsövningar har blivit ett honnörsord, medan den fundamentala påverkan, som rätt utförda avslappningsövningar faktiskt har även på svår ångest, förblivit tämligen okänd. Samma sak med kosten - det är nyttigt att äta nyttigt, men hur många förstår att kroppen underlättar för ångesten om kroppen inte får vad den behöver?

Det finns bland alla näringsämnen tre som måste framhållas som särskilt effektiva i dessa sammanhang. Magnesium, omega-3-fettsyror och - vatten! Det är också väsentligt i vilken form man får i sig dem - det ska vara citrat, laktat eller möjligen klorid av magnesium, oxid och hydroxid är närmast verkningslösa utom som laxermedel. Man kan gärna ta receptfria tabletter motsvarande 1-1,5 gram magnesium om dagen, det finns knappast någon övre gräns så länge ens njurar fungerar. Magnesiumbehovet är troligen kraftigt underskattat (åtminstone vad gäller människor med hög ångestnivå) som en bråkdel av det intag som sannolikt var det ursprungliga under den tid människoarten utvecklades.

Omega-3 bör vara långkedjad eftersom graden av den kortkedjade linolensyrans omvandling till EPA i kroppen är högst individuell. Den som inte äter fet fisk minst tre gånger i veckan - som sannolikt på stenåldern - och inte heller tar något tillskott som t ex kapslar med algolja, får ofelbart brist på EPA och DHA vilket får mer eller mindre förödande konsekvenser för främst hjärnan.

Vatten slutligen kan man inte rimligen få för mycket av. Det är kvällstidningar som påstår att vatten är livsfarligt - baserat på att en (1) människa avlidit efter att i tävlingssyfte ha pressat i sig sju (7) liter vatten på två (2) timmar. Upp till fem liter om dagen är garanterat ofarligt och det torde räcka med 3 i stället för 1-2 liter som de flesta dricker. Idrottsläkare har konstaterat att törsten inte alls, som det har påståtts, är ett tillräckligt mått på hur mycket vatten man behöver - dubbelt upp är det faktiska behovet, åtminstone efter träning.

Det finns dessutom ett näringsämne som behöver framhållas som särskilt skadligt och mycket väl kan befordra ångest och depression. Vi klarar oss utmärkt med ett halvt gram natrium om dagen, vilket också sannolikt var ett normalt intag på stenåldern. Många människor får i dag i sig tiotals gånger så mycket natrium, vilket jag starkt misstänker leder till en överbelastad hjärna. Problemet kommer sig förmodligen av att vi en gång i tiden blev tvungna att konservera mat genom att tillsätta salt och att vi alltsedan dess vant våra barn att förknippa salt smak med något gott, nämligen mat.

Effekterna av ångestbekämpning kommer vanligen varken på en gång eller 'steglöst' - utan språngvis. Ångest är en så stark funktion att det måste få ta tid att övervinna den. Viktigare än att kunna garantera att det ska gå på månader är att jag kan garantera att det bara är en tidsfråga. Det är förstås lätt för mig att säga eftersom jag inför var och en, som anser sig ha misslyckats en gång för alla, skulle kunna invända att det bara är att försöka igen. Men jag har varit med om något jag aldrig trodde var möjligt och vill att även de som i dag inte tror att det är möjligt ska få vara med om det. Om det för tankarna till religiös frälsning så kanske det säger mer om sättet att tänka - vi är inte så bra på att skilja på framsteg och mirakel.
 

Fredrik Flink 2011-08-18
 

PS. Rättelse: Jag måste konstatera att just uttrycket "övervärdiga idéer" såvitt jag vet hittills inte använts om mina "teorier", det har i stället använts när jag bara citerat officiella källor. Däremot har åtskilliga vårdgivare bemött mig med ett överseende leende - och tystnad. Och ändå var det just en psykiatriker som gav mig boken "Ångest" av Christer L Nordlund, som lade grunden för min förståelse av ångest.   FF 2011-09-04
 
 
 
 
 

LEDARE 218:

LINKÖPING SKÖVLAR SINA GRÖNOMRÅDEN

Det började - så långt tillbaka jag minns - med Vallaleden.

Men då hade redan Rydsskogen skurits av från stan och delvis offrats för Industrigatan. Nu ville kommunen fortsätta med nästa länk av ringledssystemet - genom Vallaskogen, ett ännu mer älskat grönområde med betydligt större artrikedom än Rydsskogen och flankerat av Gamla Linköping och Valla Gård. Redan i slutet av sextiotalet började folk reagera över detta uppenbara vansinne.

Det blev ett långt krig med många slag, några märkesår var 1972, 1974, 1977 (när kommunen faktiskt beslutade att inte bygga Vallaleden!), 1978 (när kommunen plötsligt beslutade att bygga Vallaleden!), 1984 (när kommunen började smygavverka tills ett tältläger slogs upp) och 1988 när det slutligen kom ett formellt förslag om folkomröstning som klubbades igenom. Det var mycket som förändrades i världen ungefär samtidigt. Jag tror att både höjdare och vanligt folk började vidga sina perspektiv. Den 23 april 1989 stod det avgörande slaget om Vallaskogen, där de övermäktiga vandalerna krossades.Och vi kan än i dag gå ut i skogen och dra lärdomen därav att vi faktiskt kan vinna en hopplös kamp - någon Vallaled har det inte blivit.

Men kanske var det inte Vallaleden som var så viktig för kommunens pampar - utan att koncentrera alla protester så att övriga skövlingar kunde utföras i fred. Så har det i alla fall fortsatt. Resten av ringledssystemet byggdes ut utan att någon lyfte ett finger. Exploateringar kunde genomföras ostört - jag var t ex den enda privatperson i bostadsområdet med sextusen invånare som inkom med några synpunkter på detaljplaneförslaget till utbyggnad. Där ändrade sig plötsligt kommunen och byggde i strid med lagen en parkeringsplats i ett skogsområde som inte undersökts arkeologiskt just för att det inte skulle exploateras!

Året efter omröstningen höggs fyra hektar av Vallaskogen ner och bebyggdes med bostäder. Universitetet äter alltmer av fälten på Valla friluftsområde. Och för några år sedan högg man ner den del av Vallaskogen som låg i ett kvarter med tidigare vårdinrättningar, ett underbart, fridfullt och lättillgängligt område där man inte hade behövt hugga ner praktiskt taget vartenda träd för att bygga bostäder.

Nu är det dags igen. Vi är tillbaka vid Industrigatan, närmare bestämt den del av skogen som står kvar på insidan mot staden. Den har av tradition hört till Folkets Park och utgjort en närmast monumental fond till dess vackra anläggningar. Det är så långt man komma från någon 'skräpskog', massor av ståtliga tallar, granar och björkar, därtill synnerligen lättillgänglig (om man tar sig förbi eller tar bort folkparksspärrarna). Bara några av träden ska lämnas kvar och hela området förvandlas till ett stadskvarter.

Den här ledaren är också en typisk följd av att det inte längre går att få insändare publicerade i originalskick. Senast jag försökte gällde det just Folkets Park. För en gångs skull hade jag medgett strykning om signaturen sattes ut. Det gjorde den inte men Corren lyckades stryka ca 10 % för att "den var alldeles för lång", däribland själva poängen i hela artikeln! Kommunen hade bekostat en naturinventering som pekade ut ett enda större område för "höga naturvärden" markerat med rött i detaljplanen, vilken för just detta område föreskrev att "Marken får endast bebyggas med planterbart bjälklag"! Det blev en jobbig utfrågning både för mig och för tjänstemannen vid samrådsmötet, som väl förmodades komma att handla om parkeringsfrågor etc.

Min fråga var milt uttryckt delikat: På vilket sätt skyddar och bevarar man höga naturvärden genom att anlägga ett planterbart bjälklag över hela området?! Efter långa snirklingar lyckades kommunen rädda halva ansiktet genom att medge att man 'gjort en annan bedömning än inventeraren'! Eftersom jag bara var där för det väsentliga frågade jag aldrig hur mycket denna således totalt meningslösa naturinventering kostat skattebetalarna. Och kommunen håller förstås inte med om att den var meningslös. Inventeringar, utredningar och vackra ord är tvärtom nödvändiga för att kunna fortsätta skövla utan att riskera en ny folkomröstning.
 

Fredrik Flink 2011-08-09
 
 
 
 
 

LEDARE 217:

DAGS ATT GÖRA UPP MED NATIONALISMEN

I dag är alla norrmän. Det gäller till och med nationalister - runt om i världen.

Men räcker det? Visar inte det skedda att det är nödvändigt att de grundläggande värderingarna inte handlar om fosterlandet utan om överlevnad?

Det är naturligtvis inget fel att älska sitt land. Och vi behöver ett starkt samhälle vi kan vara stolta över. Men sätter man fosterlandet - eller samhället - före enskilda individer, då kan detta bli den yttersta konsekvensen. Det låter kanske konstigt när det gäller så extrema yttringar, men det räcker inte att avfärda något så fasansfullt såsom bara fundamentalism.

Jag hade - liksom så många andra drog förhastade slutsatser - förberett en ledare med rubriken "Al-Qaida är det mest kränkande som hänt Islam på 1400 år". Etablerade massmedia spred uppgiften att en s k islamistisk grupp tagit på sig skulden för massakern. Men låt nu det skedda bli det värsta som hänt åtminstone den nordiska nationalismen på åtminstone 70 år. För nationalismen står till skillnad från Islam för så mycket ont, bland somligt gott. Människor dog förgäves, men låt oss åtminstone inte glömma dem.

Borde vi inte bara glömma så fort som möjligt så att missdådarna får så lite som möjligt av den uppmärksamhet de önskar? Det var ungefär vad jag uppfostrades till. En övertygelse eller en bekväm inställning, det kan kvitta. Visst är det en ensam galning som använt alla en människas resurser för att urskillningslöst mörda så många oskyldiga som möjligt. Men det gör det också så svårt att undvika ett upprepande.

Jag inbillar mig att sådana här vansinnesdåd snarast utlöses av att det inte händer något på "fronten". Så låt det hända något! Gör nationalismen hopplös, så att presumtiva gärningsmän får se att massakrer är minst lika hopplösa som när ingenting förändras. Alternativet vore att göra aggressiva nationalister så tillfreds som möjligt för att de inte ska behöva ta till våld. Då har vi glömt.

Ta tillbaka svenska flaggan! Men glöm inte tala om vad den står för. När jag använder den är det som symbol för en omgivning där enskilda liv har kunnat och ska kunna betyda något.

Mitt i alltihop måste man förstås också fråga sig hur mycket eller lite vi kan och behöver lita på etablerade massmedia, där självsäkra kommentatorsankare kungör att massakern är ett angrepp på det demokratiska samhället. Samhället är väl i själva verket det enda som inte har tagit skada. En ensam galning får inte stater att falla eller samhällsfunktioner att upphöra. Massakern är ett angrepp på varje levande individ, varken mer eller mindre.

Jag letade efter inställda teveprogram. Men Richard Hoberts film "Spring för livet" råkade sändas med perfekt tajming. Överkurs tycker nog många, men låt oss inte glömma vanliga människors och det "demokratiska" samhällets förbrytelser bara för att allt hänt så uppenbart och snabbt den här gången. Nationalism och massakrer måste bekämpas konsekvent. Jag vill inte att nationalisterna i stället för att bloda ner sina egna händer ska sitta på Migrationsverket och avvisa flyktingar till tortyr och död, som kanske får en liten notis i stället för sjuhundra extrasändningar.
 

Fredrik Flink 2011-07-25
 
 
 
 
 

LEDARE 216:

REVOLUTIONERANDE UPPTÄCKT LÖSER ENERGIFRÅGAN EN GÅNG FÖR ALLA

Nej, jag talar inte om kall fusion. Jag talar om att upptäcka att det inte existerar någon brist på energi. Energi strålar över oss för jämnan, båda bokstavligen och bildligen, och utvecklas redan genom att vi lever. Att begripa det förutsätter en revolution.

Redan på 70-talet fanns förutsättningarna men var inte lika väl utredda. I dag har vi kommit så mycket längre, det gäller både tekniken och att bygga ut vindkraft och solel. Dessutom har vi så mycket energisnålare teknik i dag. Här är det närmast nollenergihus som står på tur, en princip som nog i framtiden kommer att betraktas som självklar. När man ändå bygger ett hus för att stänga ute vind och nederbörd, ska man naturligtvis passa på att stänga inne kroppsvärme och spillvärme. Det vi kallar uppvärmning kommer man möjligen att ta till när det blir ovanligt kallt ute. Och industrin, den bygger faktiskt på att utveckla adekvata processer, det är inte samhällets uppgift att ta fram onödiga mängder energi bara för att industrin står och stampar.

Det handlar egentligen bara om att bestämma sig för att det är förnybar energi som gäller i fortsättningen. Det är detta ständiga velande om att vi kanske kan fortsätta ett tag med fossil och fission och sedan kommer kanske fusion, som gör det svårt att satsa helhjärtat på förnybar energi.

Förnybar är förresten inte tillräckligt. Vi ska främst satsa på energi som inte bygger på utsläpp. Biomassa är en övergångslösning som medför betydande utsläpp av bl a kolväten, även om det är okunnig eldning av sopor eller sur ved eller i öppen spis utan luckor som ger de riktigt farliga utsläppen. Att kalla det solenergi är lika dumt som när några fusionsförespråkare lurade SVT att kalla deras resultat så. Solenergi är bara miljövänlig när den kommer direkt från solen, inte när fusionen efterhärmas här nere på jorden eller lagras i växter som måste eldas upp.
 

Fredrik Flink 2011-07-18
 
 
 
 
 

LEDARE 215:

SLUTA HYMLA - BYGG HÖGFARTSBANOR NU

Vi måste sluta åka tåg. Det är den linje regeringen driver. Däremot vill miljöministern öka biltrafiken.

Tidigare var problemet att alltför få ville ställa bilen och ta tåget, nu är det tvärtom. Det finns helt enkelt inte plats på spåren.

I höstas intervjuades en lokförare i tidningen Dagens Nyheter: "Jag har sett bättre organiserade upplopp än dagens svenska järnvägspolitik."

Men regeringen vill vänta och se om det blir bättre av sig självt. Och det blir det nog. För när i det närmaste vartannat tåg är försenat eller inställt, då slutar snart folk åka tåg och biltrafiken ökar.

Högfartsbanor kostar pengar. Att de är bevisat lönsamma inte bara samhällsekonomiskt utan till och med företagsekonomiskt, och att det utretts till förbannelse, det låtsas inte regeringen om.
 

Fredrik Flink 2011-07-09
 
 
 
 
 

LEDARE 214:

ÄNTLIGEN GROVA BROTTSLINGAR

Äntligen har någon dömts för grova brott i samband med avverkning.Villaägaren i Solna som lät utplåna tio hundraåriga tallar för att få "sjöutsikt" har dömts för grov skadegörelse till högsta möjliga bötesstraff, snudd på fängelse alltså. Det intressanta är att det inte är jag som klassar honom som en grov brottsling, det är domstolen som skriver "grovt brott"!

Den stora frågan är varför den som utförde den grova skadegörelsen ännu inte straffats. Om man gör ett inbrott som beställningsjobb så lär man inte komma undan med att beställaren straffas.

Den som fortfarande inte kallar det grov brottslighet behöver kanske påminnas om att det utöver straffet väntar ett skadeståndskrav från kommunen på inte mindre än fyra miljoner kronor.

Återstår alla dem som beslutar om och utför olagliga avverkningar inom det reguljära skogsmissbruket och som uppenbarligen står över lagen. Varannan avverkning är olaglig har vi fått veta, skogsbolagen ljuger om att de skyddar nyckelbiotoper och själva skogsstyrelsen undanhåller information om hur illa det är ställt. För att inte tala om när man av rent slarv går in och ödelägger hela sommarstugetomter som man inte ens äger, och sedan urskuldar sig med att "sånt händer".

En annan fråga är varför ingen utomstående ingrep och stoppade den grova skadegörelsen innan det var för sent. Det är dock ingen anklagelse - åtskilliga reagerade och var utomordentligt upprörda. Men låt mig gissa att de - precis som vem som helst - inte vågade göra något, kanske av rädsla för att själva bli anklagade för brott. Många verkar tänka att om det pågår ett arbete med att ta bort något, då är det något som ska göras och då är det så, inget som ska ifrågasättas och än mindre avbrytas handgripligen.

Vi måste våga ta risken att begå ett brott som kostar pengar om det är nödvändigt för att inte missa chansen att stoppa ett oåterkalleligt brott. Vi måste våga ta risken att göra oss impopulära, det säger ändå mer om dem vi möjligen blir impopulära bland - från myndighetspersoner till den som håller i sågen - än vad det säger om oss själva. Och det gäller nästan alla att vi måste ändra vår mentalitet för att klara av det. Det handlar inte om att inte bli rädd - det handlar om att våga göra rätt (eller mindre fel) trots att man är rädd!

Framtidens domar blir annorlunda - och det har redan börjat.
 

Fredrik Flink 2011-05-26
 
 
 
 
 

LEDARE 213:

SNÄLL POLIS OCH ELAK POLIS - MEN VARFÖR TVÅ?

En kväll i oktober 1988 ringde det på min dörr. Det var Bo Åström.

Det gällde ett ärende som nog är så långt man kan komma från det som avslöjas i Uppdrag Granskning. Men att Bo Åström är en lögnare upptäckte jag redan då. Att poliser i allmänhet ljuger och uppträder rättsvidrigt har jag upptäckt senare. Och nu har jag sett hur Bo Åström beter sig som den värsta gangster och när han avslöjas försöker prata bort det - och hur åklagare håller honom om ryggen och själva försöker komma undan ansvar för det, trots att oberoende juridiska bedömare är helt säkra på att han begått grova brott, bl a olaga hot.

En månad tidigare hade jag fritagit elva personer från ett laboratorium i Solna. Kommissarie Bo Åström fick det på sitt bord strax innan en kollega kommer in med Aftonbladet och serverar lösningen på ett silverfat. Vi hade gått ut till pressen redan dagen efter den där natten. Så det var bara att åka iväg och som älskvärdheten själv be om lite kompletterande uppgifter. Jag minns till och med hur han sa - i tjänsten - att det vi gjort (och som senare dömdes som stöld och skadegörelse) var "jättebra".

Han frågade också om de fick ta med sig ett papper jag hade och att jag sa ja varefter(!) de förklarade att antingen ger du oss tillåtelse eller också skaffar vi tillstånd till det. Detta beskriver Bo Åström sedan i förhörsprotokollet som att jag "ville att detta skulle närslutas utredningen" - en andeviskning till lögn i kontrast till vad som nu framkommer om olaga hot och svikna löften om vittnesskydd. Det börjar med en nål och slutar med en silverskål.

Men viktigast av allt är att det här visar än en gång att det inte räcker med granskning från tjänstemän som mer eller mindre uppträder som kollegor till rötäggen. Det krävs en total omdaning av hela rättsapparaten - och först av allt måste man erkänna att det vi kallar rättssamhället nu är förbrukat.
 

Fredrik Flink 2011-04-28
 
 
 
 
 

LEDARE 212:

DET HADE KUNNAT VARA JAG

I SVTs "Livräddarna" får vi se en man stå på taket till en fyravåningsbyggnad vid S:t Görans sjukhus när ambulansen kommer fram. Att räddningspersonalen uttrycker sig fyrkantigt i detta stressade läge säger jag inget om, en läkare ber förresten nästan om ursäkt för det efteråt. Men när speakern i programmet utbrister 'När som helst kan mannen få för sig att hoppa' så blir det förnedringsteve och en soppa av fördomar! Hur kan speakern ha en aning om detta? Och ännu värre: Varför tror han att det handlar om att få för sig något?

Det visar sig snart att det har varit enda sättet för mannen på taket att få hjälp av vården. "Han hör egentligen till Eskilstuna" enligt läkaren. Först efter att ha stått på kanten av taket blir han lovad hjälp på S:t Görans sjukhus. I Eskilstuna har han inte fått någon hjälp och det kan jag bidra med att det hade han inte fått om det varit i Linköping heller. Jag har själv suttit i väntrummet på just S:t Görans akut efter att ha väntat i åratal på vård i Linköping.

Det är dessvärre ingen ovanlighet att det krävs ett självmordsförsök eller ett hot om självmord för att få vård på en psykiatrisk klinik i Sverige. Faktum är att man avkrävs en detaljerad redogörelse för hur man tänkt gå till väga för att ta livet av sig - innan man blir intagen!

Byråkratin kan bokstavligen ta livet av människor. Först och främst handlar det inte om att hjälpa någon att överleva, utan om att avgöra vart ärendet hör! Tänk om brandkåren skulle fungera på samma sätt (det kanske den gör?): Nej, den här brinnande fastigheten ligger ju flera meter utanför vårt område, det får de ta hand om! Eller: Hur gick ni tillväga för att sätta eld på huset?

Ett annat fall där livräddande behandling vägrats har vi fått läsa om sista veckorna. Tack och lov att SOS Alarm har hotats efter att detta inträffade. Det vore förfärligt om reaktionerna vore svagare än så efter att en anställd som flera gånger avslöjats med samma inställning till sist tar livet av en människa genom att helt frankt vägra skicka ambulans. Hade det varit i ett fattigare land så hade vi accepterat sådana reaktioner som naturliga. Men Sverige är värre än fattigare länder. I Polen skickas ambulans alltid ut, enligt uppgift.

Vittnesmålen mot SOS Alarms hårresande ignorans är otaliga och man undrar om SOS Alarm missförstått hela sin uppgift - ska man rädda människor eller tvärtom? "SOS Alarm kontaktade omedelbart såväl polisen som säkerhetspolisen." skriver tidningen Dagens Nyheter. Omedelbart - dvs efter att hoten började komma in - efter dödsfallet gjorde man inte ett dyft innan anhöriga till sist krävde det.
 

Fredrik Flink 2011-04-22
 
 
 
 
 

LEDARE 211:

VI ÄR INTE ALLS ÖVERENS MED FASCISTISKA SVERIGES TELEVISION

"Att pedofiler ska stoppas, det är vi alla överens om" säger hallåan på SVT som ska vara sakligt och opartiskt. Det är ju ren lögn. Det är dessutom hets mot en sexuell minoritet.

Massmedia har inte lyckats lura riktigt alla med sin minst sagt felaktiga språkanvändning. Och än mindre har man lyckats stoppa att barn tvingas, pressas eller luras till sex. För de som gör detta är inte barnälskare(pedofiler) utan våldtäktsmän.

Lagen mot sexuell diskriminering innebär att det nu skrivits in i lagstiftningen att sexuella minoriteter ska diskrimineras! Om du inte tillhör någon av majoritetsgrupperna homosexuella, heterosexuella eller bisexuella så omfattas du inte av lagens skydd, det står uttryckligen i lagen, som därigenom är det yttersta exemplet på diskriminering. Om lagstiftaren tror att man kan inbilla oss att - eller om lagstiftaren själv inbillar sig att - det blir som man skriver i lagen, det kan man undra.

Tecknade bilder borde vara bland det minst kontroversiella som finns - men i vår upp- och nedvända värld är det naturligtvis tvärtom, tecknade bilder (även om de inte ens är avsedda att publiceras!) är rent livsfarliga, eller, rättare sagt, vissa reaktioner på dem är direkt livsfarliga. En teckning av en rondellhund säga vara en kränkning mot muslimer och denna debatt överskuggar de reella mordhoten mot upphovsmannen. Och till och med justitieministern påstår att icke autentiska teckningar av barn är en kränkning mot barn! Jo, för de uppfattas av somliga icke-pedofiler som pornografiska - märkligt, hur kan man veta att de är pornografiska dvs sexuellt upphetsande, om man inte är pedofil?

Ordet "pedofiläckel" har nästan blivit vanligare än "pedofil". Och här ligger nog en del av förklaringen. Många homofober tycks tro att man måste leva sig in i en homosexuell persons läggning, vilket hos en heterosexuell person kan väcka känslor av äckel. Kanske pedofober också tror det. För man säger inte "monster" - utan äckel.

Som så ofta lägger man sig i det man inte har med att göra, samtidigt som man blundar för det man borde - och kan - ingripa mot.
 

Fredrik Flink 2011-04-16
 
 
 
 
 

LEDARE 210:

MYNDIGHETEN

Jag tror att många politiker tror att folk retar sig på myndigheter för att myndigheter beter sig rationellt och korrekt. Detta är väsentligt, för det utmynnar i bortförklaringar av myndighetsmissbruk.

Själv tror jag att den motsatta anledningen är vanligare. Myndigheter kan bete sig hur irrationellt och även formellt inkorrekt som helst utan att någon ingriper - eftersom den instans som ska granska myndigheten beter sig precis lika irrationellt!

'Skriv till en politiker!' Så svarar de att du kan överklaga eller göra JO-anmälan. Att överklaga är något av det minst meningsfulla man kan göra - och något som kan göra att man blir ännu mer kränkt eftersom svaret ofta bara ytterligare understryker hur totalt maktlös och trampbar man är. Då är det bättre att konsekvent vägra att överklaga. Hellre ta lagen i egna händer eller helt enkelt strunta i myndigheten om det är en sådan typ av fall. Gratis är det sällan, även om det kan vara värt det. Men det viktigaste är inte att man får rätt - utan att man har rätt.

Det är ofta uppenbart att en myndighet över huvud taget inte läst och begripit vad som står i en inlaga - ironiskt nog som patriarkaliska politiker förutsätter om vanliga människor. Då kommer standardfraserna fram - "Det finns ingen anledning", "Inget nytt har tillförts" osv. Man kan börja undra om man är galen eller åtminstone ensam när man upptäcker att en myndighet fullständigt struntar i de mest uppseendeväckande sakförhållanden och helt arrogant slarvar ifrån sig ett helt ärende. De vet ju att det är riskfritt för dem att föra fram och realisera sina åsikter på detta sätt, även när det står i bjärt kontrast mot vad samhället officiellt deklarerat.

Det finns åtminstone tre typer av undantag. Dels åtgärder som bara fyller funktionen att visa att 'Titta, så bra det fungerar, blir det fel så rättas det till!'. Dels kan det hända att någon tjänsteman irriterar sig på en annan och därför väljer att agera. Och slutligen så finns det äkta undantag - människor som oavsett konsekvenser låter rätt gå före makt.

Det gör så ont att kämpa mot uppenbara vansinnigheter - hela tiden hänger ordet "Rättshaverist" som ett ok över axlarna och man är livrädd för att det man skriver bara ska göra att ännu fler avfärdar en. Men att det gör ont betyder inte alls som man tror att man inte kommer att lyckas så småningom, tvärtom tyder det på att man har styrkan att agera även om det gör ont. Och det är bara så som avgörande förändringar uppnåtts i samhället.

Margaret Thatcher hade rätt i att "There is no society" - det finns bara en societet, en ointaglig härskarklass (ja, det låter lustigare än vad det är) med självpåtagen inbördes trovärdighet. Om någon lyfte ett finger i stället för att bara se till sin karriär, byråkratin, kårandan och det politiskt korrekta så skulle vi kunna bygga ett rättssamhälle! Under tiden är det vi som måste lyfta.
 

Fredrik Flink 2011-04-07
 
 
 
 
 

LEDARE 209:

SAMHÄLLET BEHÖVS INTE

Varför behöver vi ett samhälle?

För att höja produktionen och konsumtionen? För att de som har det bra ska kunna få det bättre - så att de fortsätter överlåta sin röst till Ledarna?

Eller för att ingripa när människor plågas så sataniskt att det bara återstår att ta livet av sig? Att hjälpa då är inte lätt - det är därför det behövs ett Samhälle, inte ett "samhälle". Vem är det som behöver hjälp - den som lyckas eller den som misslyckas?

Min livslögn, det var den jag växte upp med, att samhället fanns där som en trygghet för människor. När jag började ifrågasätta den fick jag dåligt samvete; hur kan jag svika detta idealsamhälle. Nu får jag dåligt samvete av motsatt anledning: Hur kunde jag svika människor i nöd genom att så länge envisas med att det ändå måste finnas något gott i samhället? Dessa förbannade "positiva nyheter" - 90 % får bra hjälp - gissa om det är de 90 % som mest behöver hjälpen eller de 90% som minst behöver den! Vad vi behöver är ju inte att vara tacksamma utan att avslöja hur det går till i verkligheten, om fler gjorde det skulle det inte gå att blunda för.

Förvänta dig aldrig något av samhället - ska något gå bra så får du ta saken i egna händer. Om många verkligen gör det så kan vi kanske bygga upp ett bra samhälle så småningom.

Det "samhälle" vi har i dag behövs helt enkelt inte.
 

Fredrik Flink 2011-04-02
 
 
 
 
 

LEDARE 208:

MYTEN OM SJÄLVMORD

Jag har en ganska kluven inställning till självmord - om man nu kan tala om en sådan. Å ena sidan har jag en enorm respekt för att en människa avslutar sitt liv och ser det som den mest självklara fri- och rättighet - å andra sidan tror jag att de flesta om inte alla skulle kunna få hjälp att leva ett både drägligt och värdefullt liv. Det behöver inte vara en motsägelse.

Det handlar inte om vilka som bara vill dö och vilka som egentligen inte vill det. I varje fall inte i första hand. Det finns horribelt nog psykiatriker som säger direkt till självmordsbenägna patienter att de som vill leva brukar vi kunna hjälpa, inte dom andra...

Men det handlar snarare om att depression (som många lider så svårt av att de hellre dör) är ett mycket säreget fenomen, som kanske inte kan förklaras på annat sätt än att hjärnan stänger ner för att skydda sig från en annars fysiskt skadlig eller direkt livshotande överbelastning - vilket (med självklarhet men ändå svårfattligt) innebär att även ofta all uppfattning om livets värde och alla anledningar att leva upphör. När hjärnan inte längre hotas av överbelastning (och inte heller av någon annan anledning är nedstängd) så återkommer automatiskt det vi brukar kalla livslust. Egentligen inte konstigare än att man faktiskt inte kan uppleva någon livslust eller någonting över huvud taget när man sover utan att drömma - och ändå inte har svårt att vakna.

Samhällets syn på självmord är däremot ett enda stort hyckleri. Å ena sidan säger man sig vilja göra allt och ännu mer för att förhindra självmord. Å andra sidan vill man inte ens höja landstingsskatten något öre eller göra omprioriteringar för att psykvården ska ha möjlighet att i tid ta emot alla som behöver hjälp. Det räcker att låtsas att det redan fungerar acceptabelt - och framhålla att de flesta får god hjälp, även om det naturligtvis "kan bli ännu bättre"!

Men det är kanske inte det värsta. Samhället struntar fullständigt i det som ligger bakom att någon tar livet av sig. Man utgår helt ignorant från att en suicidal handling är en akt av galenskap. Det kanske kan vara så ibland, men desto oftare lär det vara en mycket rationell handling att ta livet av sig. Och med rationell menas inte alls att man har slut på pengar eller så. Rationell betyder att det faktiskt löser problemet eller i ett sådant här fall katastrofsituationen. Plågan upphör - om man lyckas. Problemet är att det är oåterkalleligt och ofta innebär en stor plåga för efterlevande.

Jag tror att åtminstone två faktorer ligger bakom det förshärskande synsättet. För det första är det för obehagligt att ens försöka tänka sig in i en situation där allt som återstår är att avsluta sitt liv. För det andra vill man inte tro att det samhälle och den kultur vi lever i kan vara så dåliga att folk hellre dör - särskilt inte om man är politiker eller på annat sätt företräder vårt fina samhälle. Jag såg just om en undersökning som sades visa att 82 % av vårdtagarna är nöjda med vårdtillgången. Gissa vem som beställt den? Just det, snålfega Sveriges Kommuner och Landsting.

Om man satsade på att ge människor som är sjuka i huvudet den hjälp de behöver i stället för att prioritera byråkratin, kårandan och det politiskt korrekta, så tror jag att det i de flesta fall inte skulle vara en rationell handling att ta livet av sig. Med ett omsorgsfullt omhändertagande, befintliga mediciner och kosttillskott, utbildning om ångest och depression för både läkare och patienter - inte för de flesta utan för samtliga och utan att patienten ska behöva bevisa att hon annars kommer att begå självmord - skulle plågan mycket väl kunna helt upphöra trots att livet fortsätter. Det är då inte en fråga om att förhindra självmord utan om att hjälpa människor att slippa lida - och den som fortfarande bara bryr sig om självmord kan trösta sig med att patienten förmodligen inte kommer att ta livet av sig när det inte längre finns någon outhärdlig plåga.

I praktiken är enda kravet på psykvården att patienterna inte tar livet av sig. Sedan får de må hur dåligt som helst, man har ju ändå lyckats med sitt uppdrag. Därmed inte sagt att inte många får hjälp att må bra. Men tänk om vi skulle tillämpa samma kriterier på annan sjukvård. Då skulle till exempel varje ögonoperation som slutar med att patienten mister synen, betraktas som lyckad - patienten har ju inte avlidit.
 

Fredrik Flink 2011-03-12
 
 
 
 
 

LEDARE 207:

PLANLÖS PREMIERAS

Det finns böcker som förtecknar nya ord som uppstått genom att någon varit lustig på en fest och som folk fortsatt använda för att visa att de hänger med. Ofta är det ord som betyder samma sak som ett redan befintligt ord. Men i en sådan bok får inte ord, som konstruerats för att de behövs (t ex för att det är ett nytt begrepp) finnas med, om de inte redan är spridda - i så fall skulle de kunna bli det. Du skall icke tro att du är något, gör bara som alla andra.

Det har funnits tider när många människor haft visioner och vågat visa det. Jag tänker inte främst på den så kallade upplysningen på sjuttonhundratalet, där fanns förvisso föregångare men det var inte särskilt många som kunde läsa och skriva så att de kunde ta emot och vidareutveckla det nya. Nej, jag tänker framförallt på tiden runt 1900, där en fredsrörelse trots ett kompakt militaristiskt samhälle kunde växa sig stark, där arbetarrörelsen handlade om solidaritet i stället för största möjliga egennytta och där en massa människor lärde sig konstruerade världsspråk. En i dag politiskt korrekt lingvistiker rynkar på näsan åt språk som konstruerats för att fylla ett behov - ett riktigt språk har uppstått genom ofta olyckliga tillfälligheter i historien.

Den som kommer till en psykmottagning och berättar att han äntligen förstått att han har en viss diagnos, har betydligt mindre chans att få diagnosen ifråga bekräftad, än den som kommer dit och inte tänkt en enda tanke om vad som kan vara fel! Tänk inte själv, du är ju sjuk i huvudet!

Om någon som begått ett brott planerat sina gärningar noggrant så att risken att människor ska komma till skada har minskat, så betraktas det som en graverande - inte förmildrande - omständighet. Hellre förspillda människoliv än någon som sticker upp!

Den renodlade marknadsekonomin innebär precis samma misstag som den renodlade planekonomin. Den bortser från att människor ibland bara tänker på sina egna intressen - och den bortser från att människor ibland inte bara tänker på sina egna intressen! Visst skulle vi kunna styra samhället genom att betala för sånt som är bra och inte för sånt som är dåligt - men gör vi det? Varför måste allt ske oplanerat för att vara rumsrent? Varför inte gå till folkomröstning och bestämma vad vi vill betala för, utan risk att stå där ensamma så att det inte räcker att just vi gjorde rätt?

Frågan är då vad allt detta leder till - att folk vågar tänka själva och komma med nya idéer - eller att de inte gör det?
 

Fredrik Flink 2011-02-17
 
 
 
 
 

LEDARE 206:

MORALISK SNUTTIFIERING

Det är viktigt för judar att högtidlighålla Förintelsens minnesdag - inte för oss andra...

Massmedier har börjat excellera i att presentera hur just deras läsare/tittare påverkas av en nyhet. Kanske började det med kriget i Irak, där bla SVT gjorde gällande att tittarna skulle komma att påverkas genom höjda bränslepriser - inte genom att medmänniskor led och dödades, utan genom höjda bränslepriser!

Jamen, så är det ju, invänder någon som kallar sig själv realist. Nej, det är så ni vill att det ska vara eftersom det gör det enklare för er - det är inte så det är!

När jag försökte avslöja vilka som dödar människor i trafiken så var det någon undrande människa som inte kunde förstå; var jag själv drabbad av detta? Annars fanns det väl ingen anledning...!

Man refererar gärna till djurförsök - ofta kan man faktiskt tro att ett vetenskapsprogram på teve egentligen är en reklamfilm för djurförsök, det gäller inte minst SVT som skryter med sin reklamfrihet. Så länge man uppnår något gott så behöver man inte ta upp att man plågar och dödar personer som inte har med saken att göra - särskilt om de inte räknas som personer. Detta är moralisk snuttifiering.

Åt detta kan vi göra något! Vi kan vägra applådera dessa propagandanummer. Vi kan låta bli att snegla på hur andra verkar tycka - och på så sätt undvika fällan att bli kvar som fångar i gamla missförhållanden.

Vi bör också föregå med gott exempel. När vi säger absolut nej till djurförsök bör vi samtidigt överföra pengar till Stiftelsen Forska Utan Djurförsök och till t ex Röda Korset. Det visar samtidigt vilken sida som menar mest allvar med sina argument.

Det är viktigt för miljövänner att värna om miljön...
 

Fredrik Flink 2011-01-27
 
 
 
 
 

LEDARE 205:

RASISM

Om man dödar människor för att de är mörkhyade och vägrar göra detsamma med ljushyade kallas det rasism, trots att det inte är diskriminering pga rastillhörighet - alla nu levande människor är nämligen av samma ras.

Människor är däremot inte av samma ras som kor och kaniner. Om människor dödar dessa och vägrar göra detsamma med individer av sin egen ras, så är det diskriminering pga av att man inte hör till samma ras - alltså rasism. Det är åtminstone en mer logisk och rimlig användning av ordet rasism än när man menar hudfärg.

Vad man sedan tycker om att det påpekas och hur man tycker ordet rasism borde användas, det kan ju t ex bero på vad man är van vid - och huruvida man själv är rasist.
 

Fredrik Flink 2011-01-23
 
 
 
 
 

LEDARE 204:

FORNTIDEN SLÅR TILLBAKA

I takt med de makalösa framsteg som bland andra jag väntat på och kämpat för i trettio år - och inte vågat tro någonsin ska bli verklighet - har en motrörelse börjat kunna skönjas.

Mest högröstade är kanske klimatförnekarna, som ogillar att bli jämförda med förintelseförnekare fast de praktiserar exakt samma princip; att koncentrera sig på att ifrågasätta det som är bäst bevisat av allt, när det äntligen blivit ordentligt avslöjat efter att ha pågått så länge!

Homofoberna är en annan grupp som vill fortsätta förakta sina medmänniskor pga förhållanden som de inte har med att göra.

Kärnkraften har dykt upp igen som en relik från förra hälften av 1900-talet när människan skulle erövra naturen, utan att ha den ringaste aning om vad det skulle innebära. Visst har vi en miljöfarlig regering, men frågan är vem som ska köpa, när människor redan betalar extra för grön el, en certifiering som kärnkraftsel aldrig får. Jag kan tänka mig att det avgörande slaget blir insikten att vi redan översköljs av mycket mer energi än vad vi har användning för - sol, vind och vatten distribueras bokstavligen automatiskt dit det behövs. Fusionsenergi är jättebra, javisst, så länge man inte kommer för nära den, men varför använder man den inte - den strålar ju över oss hela dagarna!

När det gäller påtvingad rökning har vi nog kommit ett par stadier längre. Det var mer populärt på åttiotalet att hävda det som en mänsklig rättighet, bara för att man alltid fått göra det tidigare. I dag har de nog gett upp, de flesta aggressiva rökarna. Och så tror jag att det kommer att gå på de flesta andra områden också, det tar bara ytterligare en del tid.

En speciell, i sin provokativa stupiditet nästan lite rörande, typ av reaktion är den att "man kanske får acceptera". Vi måste nog helt enkelt acceptera att människor dör i trafiken, nollvisionen är en utopi. Vi får nog acceptera att man inte kan cykla i stan på vintern, vi kan ju inte skotta överallt. Man får väl acceptera att somliga personer, beroende på sin grupptillhörighet, måste offras i plågsamma experiment för att andra, med hänsyn till sin grupptillhörighet, ska räddas.

Men fundera ett slag på varför de inte vänder på det: Vi kanske får acceptera att det inte går att fara fram med ett ton i tjugo meter i sekunden om inte människor ska dödas? Kommunen får väl acceptera att man inte kan spara hur mycket pengar som helst, om man menar allvar med att det ska gå att cykla året runt i stället för att ta bilen? Man kanske får acceptera att inte vissa individer står till förfogande hur som helst, även om alternativa metoder som tar hänsyn till alla, tar lite längre tid?

Forntiden slår tillbaka. Men tiden går framåt.
 

Fredrik Flink 2011-01-22
 
 
 
 
 

LEDARE 203:

FARLIGT UMGÄNGE

Vi lever i ett samhälle som anser det mindre allvarligt att ta livet av en tonåring än att ha fullt frivilligt umgänge med vederbörande. Det är inte en tolkning, det är ett faktum. Och det kan vara fysiskt farligt - för en själv - att ifrågasätta rimligheten i ett sådant politiskt korrekt förhållande. Men det betyder inte att man inte kan och bör ifrågasätta det. Det betyder bara att det måste tas upp på ledarplats i en tidning som ska värna om människolivets okränkbarhet och individens rättigheter.

En man som tagit livet av en helt oskyldig människa på ett så brutalt sätt att tingsrätten uttryckligen jämförde det med ett uppsåtligt handlande dvs mord, dömdes ändå bara till tre års fängelse, inte ens en tredjedel av det lägst stadgade för mord. Detta sänktes till yttermera visso av hovrätten som dessutom drog in skadeståndet på futtiga 25 000 kronor för de efterlevande barnen.

En man som stämt träff med en tonåring och haft sexuellt umgänge utan någon som helst press, tvång eller våld - det är alla parter inklusive myndigheter helt överens om - dömdes till två års fängelse som sedan höjdes till tre år av hovrätten. Dessutom får tonåringen 80 000 kronor i skadestånd för att ha fått sin vilja fram.

Inte heller kan det ha varit något oöverlagt beslut av tonåringen, om det stämmer att hon rest många mil bara för att ha samlag - och sedan anmäla partnern för det! Det är svårt att tro att syftet har varit något annat än att lura till sig pengar. Och domstolarna ställer villigt upp. Jag som trodde det var förbjudet att betala för sex - men det gäller kanske bara om man gör det frivilligt.

En annan oacceptabel konsekvens av den nya lagstiftningen är att man numera aldrig kan ta rubriceringen "våldtäkt" på allvar, eftersom det inte går att avgöra om det handlar om en verklig våldtäkt eller ett fullt frivilligt umgänge mellan till exempel en fjortonåring och en femtonåring - undrar om det var så lagstiftaren ville ha det?
 

Fredrik Flink 2011-01-14
 
 
 
 
 

LEDARE 202:

ATT STYRA - VÅRT SÄTT ATT RESA STÄMMER INTE MED FYSIKENS LAGAR

Vårt sätt? Du menar väl våra sätt - vi reser ju på olika sätt! Nej, jag talar om vårt sätt att resa. Det handlar inte om huruvida det råkar bli bilen eller flyget eller tåget som är bekvämast. Det handlar om att vi tror att vi kan fortsätta välja det som utan eftertanke verkar bekvämast eller billigast - det är vårt sätt!

Det talas så mycket om hur nyttigt det är att cykla. Inga avgaser förstås, inga P-platser, bra motion, trevligt osv. Men hela tiden glömmer man det viktigaste - ja, man låtsas till och med att det är tvärtom, att cykeln är ett farligt fordon.

En cykel i 50 km/h har lägre rörelseenergi än en bil i 15 km/h. Om den mjuka föraren flyger av vid en kollision och man bara räknar själva den hårda cykeln så har den samma rörelseenergi som en bil i 5 km/h. Ändå uppfattas en cykel i 15 km/h som farligare än en bil i 50 km/h - det är intenågot sunt bondförnuft.

En gång när jag klagade på vinterväghållningen fick jag höra att man får väl välja fordon efter väglaget. Jo, det är klart, inte ska man ta ut ett fordon som väger ett ton när vägen är glashal. Men det hade jag ju inte gjort heller.

Innerst inne anar nog många bilister att det de håller på med verkligen är något farligt. Men eftersom det är allmänt accepterat så reagerar många irrationellt och ser till att flytta hela fokus till något helt annat, ironiskt nog det som kunde vara ett alternativ och som knappast alls är farligt: Cykeln.

Jag blev glad häromåret, när Banverket i sitt informationsarbete äntligen tog vara på det bästa och sakligaste argument som finns för järnväg - att tåg styrs av skenorna och inte av en ofta irrationell människa. Det är mycket vanligare att bilar spårar ur än att tåg gör det. Däremot är det smidigare att få tillbaka bilen på vägen och köra vidare efter att de omkomna forslats bort - det är kanske därför det inte uppmärksammas så mycket som urspårade tåg.

Och när vägarna är ofarbara - av det enkla skälet att naturen eller naturhärmande släta ytor inte är lämpade för hjul - så rapporterar massmedia om alla bilar och långtradare som står längs vägarna... Nej, man väljer att i stället rapportera om den lilla andel av tågen som inte går eftersom de som har ansvaret för dem inte har brytt sig om att sköta det sedan länge överbelastade rudimentära bannätet - och ändå klarar de flesta tåg att ta sig fram!

Det har påpekats att man inte behöver köpa journalister för att få dem att skriva som man vill. En utgivare ser bara till att välja de journalister som har de rätta uppfattningarna. Men inte heller detta är nödvändigt. Det räcker att de mäktigaste utgivarna ser till att sätta agendan. Med kontakter och kunskaper om hur människor och samhälle fungerar ser man  till att plantera uppfattningar som politiskt korrekta - och samtidigt förlöjliga de motsatta uppfattningarna. Lyckas man så kommer varje människa att skratta och slå dövörat till när dessa alternativa uppfattningar presenteras. Och man lyckas ofta, åtminstone så länge ens uppfattningar är enkla och bekväma, för då är de fast förankrade i dagens folkdjup.

Man kunde säga att vårt sätt att resa i stället stämmer med psykologins lagar - som att lättare än att styra en bil som inte låter sig styras är att styra människor som låter sig styras. Men det är inte hela sanningen. För det viktiga med psykologin är att den kan avslöja att vi alla har resurser att tänka på andra sätt än dem som för tillfället framstår som självklara.
 

Fredrik Flink 2011-01-10
 
 
 
 
 

LEDARE 201:

SVENSKA STATEN MÖRDAR

Nej, jag tänker inte på Afghanistan. Jag lever kvar på de slagfält i Sverige som kallas skolgårdar. Många gör inte det. Många tvingas ta sina liv enbart för att Svenska Staten inte garanterat deras fysiska säkerhet trots att man tvingat dem att vistas där under nio år. Och det är bara de som ändå tillfälligt överlevt alla dessa år av förföljelser och dagliga överfall. Vad är det då om inte mord? Vad är ett koncentrationsläger om inte detta?

Visst finns det medbrottslingar, i ännu högre grad skyldiga till mord. Tvärtemot vad de flesta vuxna vill tro så är många barn mördare och naturligtvis lika skyldiga som om de varit vuxna.

Glöm aldrig att detta pågår hela tiden medan man sitter och diskuterar skolmiljön. Och framför allt - tro aldrig att ni förstår. Det gör bara vi. Se det som vi mot dom om ni vill.
 

Fredrik Flink 2011-01-02