FRITT FRAM       ISSN 1403-1582   Publ 2009-01-07   Uppdat  2009-12-12  informed IT NU   CYKEL o SPÅR   KALENDERNYTT KONTAKT

forts Fritt Fram:s ledarsida

Gamla ledare!

 

Nya ledare!

 

 
 
 

LEDARE 183:

MÄNNISKOR SÄTTER MORALEN FÖRE PLÅNBOKEN

Vi får ofta höra att problemet är att de flesta människor låter plånboken och inte moralen styra. Det kanske är sant - det står ändå inte i motsats till rubriken.

Vi får nämligen också ofta höra att det inte spelar någon roll vad var och en gör. Kan det finnas ett samband?

Antag att människor, som i rubriken, sätter sin moral före sin plånbok. Antag sedan att de får höra eller på annat sätt tro att det inte spelar någon roll moraliskt vad de gör. Ingen påstår dock att det inte spelar någor roll för deras egen plånbok. Då hjälper det inte vilket man egentligen sätter först, det blir det som man tror spelar någon roll som får styra. Antagandet att människor sätter plånboken före moralen kan alltså vara helt felaktigt - och ändå får det med självklarhet styra politiken och hela tänkandet runt miljösituationen!

I dag struntar man i att människor sätter moralen först, man tror helt enkelt att när det väl kommer till plånboken så går den i alla fall före - när det i själva verket är tron, huruvida det spelar någon roll, som är det avgörande! Alltså måste man göra det dyrare att göra fel - men det förmodas inte vara populärt, och då blir det heller inget. Kanske är det både lättare och kraftfullare att visa människor att det visst spelar roll moraliskt hur de handlar.

Det är vad vi behöver politiker till: Att visa att det var och en gör verkligen har en avgörande betydelse. I stället är de flesta av dagens politiker så fega så att de inte vågar visa oss detta. Tvärtom säger de att vi kan köra mer bil om vi vill, sedan får man lösa miljöproblemen på något sätt, 'det är ju svåra frågor' - så varför inte minska bilåkandet i stället?

Kanske är det så här: Så länge politikerna misslyckas med att "lösa miljöproblemen" så kan de fortfarande ge sken av att vara nödvändiga. Skulle det däremot bli uppenbart att det är vad var och en gör som avgör tillståndet i världen - så behöver vi inga politiker längre. Det kanske är det som ska kallas "politiskt självmord".

Den största uppfinning som skulle kunna göras - det sa jag för trettio år sedan - är ett system där människor samordnar sig, i stället för att underordna sig.
 

Fredrik Flink 2009-12-12
 
 
 
 
 

LEDARE 182:

MILJÖMINISTERN OCH VERKLIGHETEN

Sex statliga trafikverk har lyckats med det osannolika att enas om att biltrafiken måste minska, oavsett vilka tekniska framsteg som görs. Däribland samma vägverk som så sent som för tiotalet år sedan slogs med näbbar och klor för att öka biltrafiken. Praktiskt taget alla som forskar på området är överens om samma sak, för klimatet och bort från katastrofhotet.

Mitt i alltihopa går miljöministern åt motsatt håll. Eller, rättare sagt, han är plötsligt helt rättfram med det som miljöministrar tidigare haft till uppgift att linda in och klä i andra ord: Det är bara bra om biltrafiken ökar! Och vad är det nu som plötsligt är viktigare än både klimatet, tätortsluften och trafiksäkerheten? Jo, tillväxten, rörligheten och kulturutbytet!

Alla som börjat cykla i stället för att ta bilen har alltså gjort helt fel! De är ett hot mot rörligheten och mot kulturutbytet! De bör genast ta lärdom av vår vise (om han åtminstone varit vice!) miljöminister som har modet att tillrättavisa alla forskare och samtliga trafikverk!

Om han nu till varje pris vill öka trafiken - varför är det just biltrafiken som ska öka, den som mest av allt hotar både klimatet och trafiksäkerheten? På vilket sätt minskar rörligheten av att folk tar cykeln i stället för bilen? Den borde rimligen öka i stället, när folk blir mindre beroende av bil och får rörligare kroppar! På vilket sätt minskar kulturutbytet av att människor åker tåg i stället för bil? Det borde rimligen öka i stället, när folk träffas på tåget i stället för att sitta instängda en och en!

Men så kommer han till den lysande förklaringen: Om man ökar den miljöförstörande biltrafiken så ökar tillväxten och då blir det mer pengar till att motverka miljöförstöringen! Det är inte verkligheten.

Han säger inte ens att det är elbilar som ska öka biltrafiken, nejdå, det går bra att öka all slags biltrafik, eftersom han hoppas att tekniken någon gång i framtiden ska lösa problemen. Låt oss se på historien. Elbilar har funnits sedan artonhundratalet. Elektriska gräsklippare åtminstone sedan sjuttiotalet. Vätgasbilar har kört i daglig drift åtminstone sedan 1984, då tillverkaren Daimler-Benz förkunnade att man nu var klar med sitt arbete och att frågan nu var huruvida samhället vill använda resultatet.

Det är verkligheten. Alla politiker vill satsa på forskningen, men ytterst få vill använda resultatet - eftersom vetenskapen hela tiden kommer fram till något helt annat än vad politikerna vill!

Jag skrev till en annan miljöminister en gång. Han svarade att han redan visste att fyrtaktsmotorer "anses" bättre ur miljösynpunkt än tvåtaktsmotorer! Men han tänkte inte göra något åt det. Inte för att jag vill göra ett nummer av det, men just så förbannat allvarligt är det: Något år senare dog han i cancer. Det är verkligheten.

Om den nuvarande miljöministern verkligen tror på tekniken, så kan han börja med att förbjuda onödigt dålig teknik som bensinmotorer, i synnerhet helt onödiga tvåtaktsmotorer. Men nej, teknik lanserar sig själv, inte genom förbud, det är den officiella doktrinen. Hade det varit sant så hade vi inte haft några miljöproblem. Det är verkligheten.

Jag behöver inte ens räkna cyklar i stan. Till och med på landsvägar som inte är anpassade för cykeltrafik ser jag att cykeltrafiken ökat påtagligt bara de två senaste åren! Det är verkligheten.
 

Fredrik Flink 2009-12-04
 
 
 
 
 

LEDARE 181:

INGA KUNSKAPER, INGET ANSVAR, INGEN RESPEKT

Nej, det är inte ungdomar jag talar om. Det är människor i allmänhet. Och det finns naturligtvis undantag. Många av dem är ungdomar.

Min mest upprörande bild av kontrast visar gamla människor som står och säger att det där är inget jag behöver bry mig om och i framtiden då är jag redan död - och sedan ungdomar som stoppar mig ute på stan med en lista eller en bön om bidrag. Innan man hunnit säga nej eller ja så har de räknat upp kunskaper man inte visste fanns och förmedlat en upplyst världsbild - jag som ogillar att bli avbruten när jag är på språng kan inte låta bli att stanna i beundran. Och som om denna kontrast inte vore nog - vilken grupp tror ni det är som gnäller på den andra gruppens politiska agerande?

Bara ett exempel från en gatufest mot bilism i somras. Ett tag trodde jag nästan att det var statister jag konfronterades med. Två medelålders medåskådare (föraktfulla tjänstemän enligt mina fördomar):
 - Jaa, du, tror du de kommer ihåg det där när de fyller 18? Jag kunde inte motstå frestelsen att lyfta blicken från kamerasökaren och svara
 - Jo, men det gör de! Jag är 46 och jag håller på än...

Och sedan kommer ett äldre par och förfasar sig över att ungdomar plötsligt gör som bilar länge gjort; tar en hel gatukorsning i besittning. Som om det inte vore tillräckligt småaktigt så avslutar frun med repliken
 - Det var ju förargligt för dem att det inte kom så många!
Chockade av min sympatiförklaring gav de mig samma epitet som de fräst ut åt aktivisterna. Jag var lycklig resten av dagen - måste ha varit trettio år sedan någon kallade mig snorunge...

Ingen fantasi, inget mod, ingen integritet. Så skulle man också kunna uttrycka det med vad många skulle uppfatta som en paradox.

Jag är så försiktig numera. Men inte lika rädd. Jag är inte längre ute om natten med en hink tapetklister. När jag tar mitt ansvar och sätter upp ett litet frimärke på en gråbrun perrongpelare och får höra
 - Vad håller du på med?
så vänder jag mig inte ens om utan berättar bara under det att jag fortsätter gnugga
 - Jag sätter upp en adressetikett. Vill du ha? avslutar jag när jag är färdig.
 - Nähähää, du. Det där kan du åka fast för!
Sådan vanvördnad väger lätt när jag får se en människa stå och läsa på etiketten och ropa till sig sin kamrat som också stannar till och läser.

Nej, det mest betecknande för människor i dag är nog själva kontrasten. Så många tror de är moderna när de väljer lättjan - och så många väljer att agera oavsett om det är modernt. Den grå massan framstår alltmer som svartvit. Och snart ska vi skaffa färg-TV!
 

Fredrik Flink 2009-11-06
Besviken, bitter, överraskad
 
 
 
 
 

LEDARE 180:

BARNIFIERING

Från den ena ytterligheten till den andra. Från att för det mesta ha betraktats som något katten släpat in, men som ändå kunde ställas vilka krav som helst på, till att med självklarhet vara något som inte kan ta något som helst ansvar för sina egna handlingar eftersom det naturligtvis inte kan begripa någonting alls - det är ju barn vi talar om!

Den här kontrasten finns också samtidigt mellan olika fall, även inom landets gränser. Lika orimligt som att en femåring ska tvingas ta ansvar för sina småsyskon, lika orimligt är det att en sedan länge vuxen människa ska dömas lindrigare på grund av sin "låga" ålder.

När barnkonventionen antogs smög man tyvärr in en enda sak som kom att dra ett löjets skimmer över hela denna livsnödvändiga deklaration. Barn är varje människa som ännu inte levat i 18 år... Förutom att det finns vetenskapliga bevis för att människor naturligt blir vuxna i trettonårsåldern, så är 18-årsgränsen fullkomligt godtyckligt vald. Den säger ingenting om personen i fråga och ingenting om djuret människa, men den säger en hel del om vårt samhälle - det kanske är det som ska skyddas, inte de enskilda individerna?

Men barnen själva måste väl i alla fall vara glada och nöjda? Det skulle inte jag vara. Jag får inte delta i "allmänna" val, inte ens när jag är straffmyndig, eftersom många av dem som får - och särskilt de verkliga makthavarna som är de enda man kan utse att utöva ens rösträtt - anser att jag är för outvecklad och dum i huvudet. Över en natt - närmare bestämt den natt man funnits i 18 år - blir ett sådant kriterium ett rent diktatoriskt påfund. Ändå var det bara 18(!) år sedan som många svenskar, som levat i både 50 och 60 år, för första gången fick gå till vallokalen - det går alltså att ändra på obefogade regler, hur demokratiskt beslutade de än påstås vara.

Och som fjortonåring får jag inte själv bestämma om jag vill ha sexuellt umgänge - med mindre än att min partner kan dömas för våldtäkt! Däremot är det fritt fram för vem som helst att ha sexuellt umgänge med många barn (förutsatt att det sker frivilligt, får man hoppas fastän lagstiftaren inte tänkt på det) - det är ännu en faktisk konsekvens av att människor som levat i femton men inte arton år numera kallas barn.

Att det här handlar om historielöshet snarare än om omsorg om barnen, blir ännu tydligare om man betänker att straffmyndighetsåldern är satt till 15 år - vem skulle våga föreslå att barn ska kunna straffas under de tre sista åren av sin barndom? Mycket riktigt antogs straffmyndighetsåldern långt för barndeklarationen. Men nu diskuteras det faktiskt, till och med i politiskt korrekta kretsar, att sänka straffmyndighetsåldern till sakligt sett mer adekvata 13 år.

Gränser blir alltid fyrkantiga, inte minst åldersgränser. Men det blir inte bättre av att dagens sammelsurium av åldersgränser ersätts med en enda gräns som bokstavligen över en natt ska göra all skillnad i världen. Vi kanske inte ens behöver hitta på något nytt - det finns redan ett ord i svenskan som inte utan vidare låter sig manipuleras: Tonåring. Man är barn tills man blir tonåring och när man inte längre är tonåring så är man vuxen. Hörde jag någon fråga hur länge man är tonåring?
 

Fredrik Flink 2009-11-02
 
 
 
 
 

LEDARE 179:

CHOCKERANDE NYHET KÄND I 4 ÅR

Det finns skriftliga bevis - i form av Kungliga Bibliotekets ankomststämpel - för att tidskrifterna Fritt Fram och Kalendernytt redan 2006 publicerat uppgiften att både korrosionsexperter och Kärnkraftsinspektionen vet att en 50 mm tjock avfallskapsel av koppar inte alls håller i hundratusen år.

Sveriges Radio rapporterade 30 september 2009: " – Snarast att det behövs uppåt en meter kopparmetall för att klara 100 000 år, hävdar Peter Szakalos." Det innebär precis samma korrosionshastighet som nämns på webplatsen spara.info från 2005, baserad på allmänt tillgängliga uppgifter från Korrosionsinstitutet, nämligen 50 mm på 5000 år (för övrigt identisk med resultat från tester som Svensk info genomfört i arbetet med Permadokument, där koppar förkastades på ett tidigt stadium) i stället för de nödvändiga hundratusen åren.

SVT Text skrev samma dag att kapslarna kan börja läcka redan efter tusen år. Fritt Frams ledare 2006-03-18 hade rubriken SÄKERT SLUTFÖRVAR - I TUSEN ÅR och löd bl a 'SKI skriver samtidigt att "det är välkänt att koppar är motståndskraftigt mot korrosion vid ytnära förhållanden, vilket bland annat observerats i arkeologiska fynd" Om man hör med Korrosionsinstitutet så kan de upplysa om att koppar inte alls är motståndskraftigt vid ytnära förhållanden. Tydligen kan detsamma gälla långt nere i berget eftersom kapslarna kan börja läcka redan efter några tusen år. I USA tänker man använda legering 22 - det är som att jämföra papper och sten.'

I närmare 4 år har man fortsatt satsa på en förvaringsmetod som man vet är oduglig och först nu uppmärksammas det av vanliga nyhetsmedia. När kommer dessa nyhetsmedia att berätta nästa väl kända nyhet? Kommer man att berätta något om bentonitleran som är den sista barriären som allt hänger på? Fritt Fram citerade Kärnkraftsinspektionen SKIs hemsida: "Det beror först och främst på hur länge det dröjer innan kapslarna börjar läcka.Detta kan ta från FLERA TUSEN ÅR till miljoner år,beroende på de påfrestningar som kapslarna utsätts för.När en kapsel väl börjat läcka tar det från NÅGOT HUNDRATAL ÅR till åtskilliga tiotusentals år för de olika radioaktiva ämnena att ta sig igenom bentonitleran."

Och när kommer man att berätta om de 4 åren? Om 4 år?
 

Fredrik Flink 2009-10-09
 
 
 
 
 

LEDARE 178:

DATAMASKINER, ELLOK, CYKELKÄRROR, LASERGRAVERING OCH ALTERNATIV TILL DJURFÖRSÖK

Datorer fanns redan på 1940-talet - fast då kallades de matematikmaskiner, på 1950-talet dataprocessingmaskiner, på 1960-talet datamaskiner och så sent som på 1970-talet gjorde sig min mattelärare lustig över en elev som inte tyckte att de nya räknarna var nåt eftersom "Jag har en dator hemma". He-he-he säger ni nu - det var precis vad läraren svarade också, fast med ett helt annat perspektiv...

Vem anade då att de skulle bli bärbara trots miljoner gånger större kapacitet, att de skulle användas av nästan varenda människa i västvärlden och till att sprida information på ett sätt som naturligtvis inte var möjligt och än mindre nödvändigt och minst av allt smidigt? Utvecklingspotentialen - ja, den handlade om att de skulle kunna ta över och börja styra oss människor. De som använde datorer var ett hot.

Ellok fanns liksom elbilar redan på 1800-talet. Men tåg var långt in på 1900-talet något som förknippades med ånglok - och många betraktade i början ånglok som ett livsfarligt hot. I dag går tågen tio gånger så fort. Ändå är det många som föreställer sig ett flygande ånglok när de får höra talas om att ersätta bil- och flygtrafik - SJ kan ju trots sina höga priser inte ens hålla reda på våra biljetter. Att tåg skulle kunna användas mycket mer och på andra sätt än vad vi valt att göra tidigare finns inte ens på dagordningen.

Cykelkärror fanns redan i cykelns barndom - på 1900-talet var de klumpiga och otidsenliga och ersattes raskt av distributionsbilar. På 1980-talet hajade folk till när en dylik trafikfara närmade sig - i dag höjer ingen på ögonbrynen för att man skjutsar sina barn i en cykelkärra. Men fortfarande menar man en bil när man säger taxi, trots att man kommer längre med en cykeltaxi.

Lasergravering fanns redan på 1980-talet. Man tillverkar i dag skyltar och märker maskindetaljer med beteckningar. Vem skulle komma på tanken att i beständiga material ingravera romaner, uppslagsverk och medicinska avhandlingar för att bevara och sprida information 100 000 år framåt? Man får vara nöjd om man uppfattas som visionär och inte som en komplett idiot om man föreslår något sådant. Nej, vi lever inte i informationssamhället utan i slit- och slängsamhället - än så länge.

Alternativ till djurförsök har alltid funnits. Nya metoder forskas fram ständigt, tack vare att tusentals svenskar väljer att betala sina bidrag till forskningsstiftelsen Forska Utan Djurförsök och inte urskillningslöst till t ex Cancerfonden. Forskare står i kö för att få bidrag till att utveckla alternativ - och 2 av 3 svenskar känner inte ens till att det går att ersätta djurförsök med andra metoder! Det kommer en tid när vi ser på alternativ till djurförsök ungefär som vi i dag ser på alternativ till slaveri - hur länge det ska dröja beror helt och hållet på oss människor som lever nu.
 

Fredrik Flink 2009-08-25
 
 
 
 
 

LEDARE 177:

VAD SKULLE DU SJÄLV FÅ FÖR RESULTAT ?

"Pedofiler döms till långa fängelsestraff på grund av absurda anklagelser utan objektiv bevisning. Obducenter och allmänläkare kan råka minst lika illa ut. Det finns två osvenska metoder att komma närmare sanningen i svåra fall: lögndetektor och penispletysmografi (man visar barnsexbilder varvid penis svullnar, om man är pedofil. Detta kan mätas objektivt). Sådana metoder används utomlands men inte här. Så högt pris har inte sanning i Sverige." Så skriver tidningen Dagens Nyheter på nyhetsplats 2008-12-14, där man citerar professor Sten Levander.

Osvenska eller omänskliga? Eller bara patetiskt intelligensbefriade? Jag ska förklara det senare för dem som det inte genast är uppenbart för. Är det ett högt pris för sanning - eller sker det tvärtom till priset av sanningen? Jag skulle kanske behöva ta till en parodi, men det går inte här - det är redan i sin prydno en parodi på jakten på sexuella minoriteter. Homo-, bi- och transsexuella är numera inte minoriteter utan politiskt korrekt inkluderade i majoriteten - inte för att de förlänats den äran utan för att många av dem själva krigat för att slippa exkluderas. Jakten fortgår, det är bara gränsen för lovlighet som justerats.

Att avsikten med "penispletysmografi" inte är att avslöja huruvida någon begått ett brott framgår ju här tydligt - betydligt tydligare än det gör i massmedia att pedofiler faktiskt inte kan vara en grupp brottslingar eftersom de inte ens begått någon handling. Varför inte utföra testet på nyvaknade misstänkta också, så är chansen stor att man får fast allihop? Vet du själv vad du, om du är maskulin,  skulle få för ett resultat i ett sådant test? Jag vet inte - jag har aldrig använt barn eller barnpornografi.
 

Fredrik Flink 2009-07-22
 
 
 
 
 

LEDARE 176:

JAG BEHÖVER INTE


Jag behöver inte ett samhälle som låter det gå decennier - det har jag själv tvingats låta det göra - när det gäller sekunder.

Jag behöver inte tro att det är fel att göra det som de säger är rätt att göra men inte tänker göra.

Jag behöver inte längre tiga för att jag tror att andra ska tycka illa om mig - det gör de ändå.

Jag behöver inte en medmänniska som säger att det är förskräckligt - jag behöver någon som gör allvar av sin förmåga, rättighet och skyldighet att slå tillbaka.

Jag behöver inte en rådgivare som är försiktig - det klarar jag utmärkt själv - jag behöver någon som inte är feg.

Jag behöver inte en politiker som säger att det är viktigt att skapa en omgivning som inte är negativ för barnen - att omgivningen inte var negativ var högst påtagligt för mig.

Jag behöver inte en kulturpersonlighet som säger att man inte får ta lagen i egna händer - jag behöver någon som tar lagen i egna händer.

Jag behöver inte en debattör som i vackra ord säger det jag själv kan säga mycket bättre - att man måste göra allt för att förhindra mobbning - men som inte vill att man ska ingripa på det sätt som jag hade behövt, rent fysiskt, med kraftfullt våld mot dem som misshandlade mig.

Jag behöver inte en ickevåldsaktivist som tror på andra metoder - jag behöver en ickevåldsaktivist som stoppar våldet.

Jag behöver inte en försvarsmakt som försvarar mitt självbestämmande mot alla möjliga skyldiga och oskyldiga människor - jag behöver en försvarsmakt som låter mig bestämma själv.

Jag behöver inte en myndighetsperson som visar vem som bestämmer genom att ingripa mot offren som försvarade sig mot det våld han lät bli att ingripa mot.

Jag behöver inte låta mig skrämmas av en rättsapparat som säger att rättvisan kommer att ha sin gång - men som inte lyft ett finger för att försvara den.

Jag behöver inte en kompis som förklarar att jag har allt att vinna på att låta samhället sköta det man har visat att man inte tänker sköta.

Jag behöver inte någon med makt att stoppa det som hela tiden sker - jag behöver någon som använder den makt han trots allt har.

Jag behöver inte någon som förstår - det gör jag bättre själv - jag behöver någon som slår.

Jag behöver inte vänta på något eller leta efter någon - jag behöver använda mig själv.
 

Fredrik Flink 2009-07-06
 
 
 
 
 

LEDARE 175:

GUD SYNS NOG INTE

Några eviga uppfattningar har gjort att allt färre tror på Gud:
  • Gud är allsmäktig
  • Bibeln är Guds ord
  • Gud skapade människan till sin avbild
  • Gud använder intelligent design
  • Människor som tror på Gud är fromma
  • Gud är en person
  • Den som är agnostiker är ateist och tror alltså inte på Gud
  • Bara den som har makt får andras respekt. Alltså måste Gud, om Hon skall förtjäna all respekt, vara allsmäktig. Det gör det naturligtvis svårare att tro på Gud.

    Varför bibeln skulle vara skriven av Gud, har ingen någonsin lyckats förklara för mig. Man löser det genom att kalla bibeln för en helig skrift, alltså kan man inte ifrågasätta den och då behövs det heller inte någon förklaring. Den enklaste förklaringen - att Bibeln är skriven av människor som vill hävda sin uppfattning om Gud - avfärdar man som hädelse.

    Att "Gud skapade människan till sin avbild" är en sinnebild för antropocentricitet - hur människan uppfattar sig som alltings utgångspunkt - och som så ofta gäller det att för att kunna avslöja något så måste man tänka baklänges. Människan har skapat något till sin avbild - något som många kallar Gud medan Gud i själva verket kan vara något helt annat.

    Därav följer också att Gud måste fungera som människan - Gud gör alltså som människan skulle ha gjort - "intelligent design". Vem är det då som hädar?

    Människor gör sig genom sina handlingar onda eller goda. Människor försvarar sina handlingar med sin tro. Om man tror på Gud eller inte gör därvidlag ingen skillnad. När kristna eller muslimer med hänvisning till Gud begår de mest barbariska dåd, som deras respektive profeter fördömt, så är de därför varken kristna eller muslimer.

    En person är inte ett konkret begrepp utan ett abstrakt resultat av vad som händer i kroppen, framför allt i hjärnan. Våra kroppar syns - men var kan vi se Gud?

    Lösningen borde i stället vara att börja skilja mellan Gud och människans uppfattning om Gud. Jag tror på Gud men hävdar att man inte kan veta något om Gud.
     

    Fredrik Flink 2009-07-01
     
     
     
     
     

    LEDARE 174:

    FLUGAN ÄR UNIK

    Man hör ofta flugan jämföras med djur. Man säger att flugan själv är ett djur. Och rent biologiskt är det kanske sant. Men glöm aldrig att en fluga är en fluga! Om flugan ska kallas för ett djur - vad blir då kvar av flugan?

    Visst är det fint att det finns de som engagerar sig för hästar, hundar och människor, men det måste kännas väldigt perifert för en fluga som har fullt upp med att överleva!

    Man säger t ex att även människor kan flyga. Men då glömmer man att människor måste ha redskap för att flyga - flugan däremot kan flyga av sig själv! Det kan visserligen getingar och myggor också, men inte med samma kvalitet som en fluga!

    Ja, nog är vi unika alltid. Var och en av oss!
     

    Fredrik Flink 2009-06-16
     
     
     
     
     

    LEDARE 173:

    DET ÄR INTE JAG SOM ÄR GALEN

    Jag låste dörrarna till huset, sprang upp på övervåningen och började kasta ut kläder genom fönstret. Mina kläder skulle gå till välgörande ändamål. Det hade samlats en del folk på gatan när jag tog till orda, med bara knappt och tillkämpat stadig röst.

     - Om jag går ut med det här i massmedia, så anses jag galen och får ingen uppmärksamhet. Därför går jag ut på det här sättet. Varje dag föraktas, torteras och mördas djur som vi överallt på jorden. Och vi låter det ske och köper förklaringarna i stället för att försöka stoppa det.

    Ett par som grälat om något helt annat, höjde nu rösten mot varann och tog den redan uttröttade massans uppmärksamhet ifrån mig.

     - Det där är ett skolexempel på käbbel som drar uppmärksamheten från det väsentliga, fortsatte jag i ännu mer krystat röst- och diskussionsläge.

    Visst verkar det galet. Men det har sina poänger: Vem som helst kan känna igen sig i reaktionen att det naturligtvis är galet - hade det varit något som var mindre galet så hade inte lika många tyckt att det var galet utan att tänka efter - är man för snabb att döma blir man senare själv betraktad som galen. Och ju fler som gör såna konstiga saker, ju mindre galet blir det, ja, så småningom till och med meningsfullt - till skillnad mot när fler gör normala tokigheter, det blir bara ännu mer galet utan att någon märker det - de gör ju bara som alla andra.

    Lugn, jag ska inte göra det. Det var bara en konstig dröm som jag otaktiskt nog offentliggör - förnuftigt nog. Jag ska göra det ännu bättre. Och det ska du med. Men det hjälper inte att jag påpekar det - det är du själv som avgör om du kommer att göra något. Under tiden jag väntar ska jag göra något - det är bara jag själv som avgör. Det börjar redan ljusna. Det är inte jag som är galen - även om jag tror att jag förstår dem som tror det - det är galet.
     

    Fredrik Flink 2009-05-06
     
     
     
     
     

    LEDARE 172:

    MÄNNISKANS DRIFTER

    Få saker är så känsliga att diskutera som människans drifter. Analyser och nya idéer stämplas ofta som psykologiserande  Kanske just därför tar jag upp dem i Fritt Fram. Det finns hos praktiskt taget alla människor åtminstone fem drifter som är så grundläggande att de ofta är svåra att begripa sig på - icke desto mindre är de livsavgörande:

    Självbevarelsedriften har de flesta hört talas om - men det behöver inte vara den som får oss att vilja behålla jobbet eller äta eller inte ramla ner för stup. Självbevarelsedriften i egentlig mening träder i funktion först när man uppfattar en omedelbart livshotande situation och det ska vi nog vara glada för, för praktiskt taget alla organismens resurser koncentreras då på att undkomma hotet, kosta vad det kosta vill av smärta, rädsla, orättvisa, omoral eller andra förluster. Denna sällsynta självbevarelsedrift i egentlig mening är den enda drift som knappast går att bemästra.

    Fortplantningsdriften brukar anges som den kompletterande grundläggande driften - logiskt eftersom den som inte fortplantar sig omöjligen kan föra vidare egenheten att inte fortplanta sig.

    Mönsterseendet hör till de mer försummade drifterna. Gå och titta en stund i en gräsmatta, aldrig så välklippt, så hittar du mönster som inte finns där! Delarna, de obetydliga fläckarna finns där, men mönstret av dem skapar du själv. Abstraktion, som man också kan kalla denna drift, är helt avgörande för uppkomsten av fördomar och myter. Det är inte längre bara de olika delarna som finns där, mönstret är ju tydligt - men det finns inte. Naturligtvis är förklaringen att människor som inte alls kunnat se mönster också har missat rovdjursspår, sjukdomstecken och signaler från flockmedlemmar och därmed minskat sina chanser att överleva. Ett utmärkt exempel på en nyttig drift som är nyttigt att förhålla sig kritisk till!

    Flockmentaliteten är nog den mest förnekade. Vem är villig att medge att allt hon gör innerst inne syftar till att hon ska bli uppskattad av flocken? Nej, fullt så illa är det nog inte, men strävan att accepteras finns nästan alltid med i de överväganden vi gör - och blir oftast mer eller mindre avgörande. Konformism, förakt och feghet blir följden. Det gynnar ofta individen men kan och bör ifrågasättas!

    Uppfostran är kanske den mest statiska driften. Det är närmast obegripligt hur fastlåsta vi omedvetet kan vara i det som vi under barnaåren uppfostrats till. Vad vi tillåter oss och vad vi förbjuder oss styrs oftare av uppfostran än av egen tankeförmåga.

    Vi kan inte upphäva drifterna, men vi kan se till att bli mer och mer medvetna om deras betydelse - det är helt nödvändigt för en förnuftig utveckling mot frihet och framsteg.
     

    Fredrik Flink 2009-02-03
     
     
     
     
     

    LEDARE 171:

    FÖRNEDRINGEN, FÖRINTELSEN, FÖRNEKELSEN

    Det finns en minnesdag som är så nära man kan komma bokstavligen brottsligt att glömma. Det är i dag.

    Ska det inte vara nog med den förnedring och den förintelse som slumpvis drabbat miljoner fullkomligt oskyldiga människor - ska de behöva utstå ännu mer förnedring och förintelse? Förintelseförnekare påstår att de inte finns - kan man bli mer förnedrad och förintad? De blev det.

    Förintelseförnekare ska absolut ha rätt att hävda sin ståndpunkt - för det första för att det här aldrig får bli en fråga om att vara politiskt korrekt, för det andra för att de måste få tala om vi ska kunna bemöta dem - och det viktigaste är just att bemöta dem!

    Offer och förnekare - men var kommer vi andra in i bilden? För det första angår det oss i högsta grad eftersom vi är individer som de som drabbades, för det andra är det inte förnekelseprofeterna som är de värsta skurkarna - det är vi, om vi tror på dem, eller ännu bekvämare: Förhåller oss tveksamma och låter förintelsen vara en öppen fråga - det vore en parodi på förnuft.

    Det är inte först och främst en fråga om bevisning - vilken i och för sig är mer än tillräcklig. Det är ännu mer en fråga om jämförelse - av konsekvenserna av att å ena sidan tro att det har hänt och så har det inte hänt, och å andra sidan att inte förstå att det har hänt och så har det hänt. Var och en som snuddar vid tanken att tvivla på att förintelsen verkligen ägt rum, måste omgående ställa sig frågan vad som händer om man inte förstår att det har hänt - faran av att tro på en förintelse som till äventyrs inte skulle ha ägt rum, kan - även om den möjligtvis skulle vara allvarlig - aldrig komma i närheten av den digniteten.

    Vi kan aldrig förstå hur fasansfulla saker som människor som vi gick igenom i koncentrationslägren - men vi kan förstå skillnaden mellan risken av att tro och risken av att tvivla - och vi har, mycket tack vare de ännu en tid överlevande, alla möjligheter att förstå att förintelsen verkligen har ägt rum och föra denna livsviktiga kunskap vidare till kommande generationer.
     

    Fredrik Flink 2009-01-27
     
     
     
     
     

    LEDARE 170:

    FATTIGARE, RIKARE, ROLIGARE

    Jag drömde om framtiden. Närmare bestämt 100 år fram. Inte längre än att några nu levande kommer att finnas kvar - men långt längre än den av planerarna överskådliga framtiden…

    Den blev både fattigare och rikare. Jaha, säger någon i politiskt korrekt ton - framtidens människor blev alltså materiellt fattigare men andligt rikare? Njae, så enkelt blev det inte. De blev materiellt mycket rikare trots mycket mindre materiella resurser! Strävan efter materiella ting minskade inte - även om jag hade önskat det. Men man fick så mycket mer kunskap och insikt både i resurshushållning och i psykologi.

    Roligare? Inte som med "Ny Demokrati"s mästerliga fantasilöshet, billigare sprit och bensin och färre invandrare. Tvärtom, snarare. Invandrarna - oavsett om de kom strax efter istiden eller senare - fick det roligare utan sprit och bensin.

    Det blev inte så fasligt omständligt. Det blev inte en stolt stadsplan, en stolt karriär eller en stolt nation. Stoltheten hamnade på ett annat plan. Kanske blev man stolt över att, när man väl fått perspektiv på den, ha lyckats avskaffa dagens ordning, där överklassen(läs: politiker och andra uppburna) styr och skriver historien och trångsynta visioner och de andra sliter, släpar och mest av allt tror att de måste fortsätta så (tills de vinner på Lotto).

    Gör gärna jämförelsen med hur vi ser på början av 1900-talet: Sträng disciplin, ordning och reda, knapert och gnetande - och världskrig på världskrig och en miljöförstöring som bara begränsades av tillgången på energi. Extrapolera detta framåt: Mycket friare syn på människan och mycket lösare tyglar, mycket större städer, mycket mer materiella ting och mycket mer kunskap - än i dag!

    Stadsbilden må påminna om ett palestinskt flyktingläger men utan våld, rädsla och ständigt konstaterade dödsfall. Trots att städerna brett ut sig enormt syntes inga asfalterade ytor och inte ett enda kalhygge. Förr ansåg man att man inte har råd att låta bli detta - i framtiden insåg man att man inte har råd att låta detta bli! Tvärtemot dagens arkitektmoderiktiga drömmar om en "urban stad utan bakgårdar", cyklade jag genom ett myller av stugor, plank, trånga gångar, oöverskådlig geometri och ett eller annat gammalt höghus och köpcentrum  - bara min blygsamhet avhöll mig från att drömma fram den 127 meter stora jordgloben där jag annars hade kunnat urskilja mitt eget hus(förmodligen hamnade den till sist i en annan stad).

    Så detta är min framtidsdröm? Njae, det var i natt jag drömde… Visst styr man vad man drömmer, men inte medvetet. Och frågan är hur medveten man annars är om sina framtidsdrömmar. Mycket viktigare än att drömma och fundera över hur det blev är att fundera över hur det blev så. För det är det som vi kan styra över och faktiskt alla styr över - ungefär lika medvetet som i en dröm.
     

    Fredrik Flink 2009-01-07