KLOTTERSKOLAN .NU

 - för en nyanserad syn på klotter - bättre olaglig upplysning än laglig skadegörelse
 
 

Ladda ner etiketter här!
(Skriv ut på A4 med 3x8 etiketter 36x70 eller på vanligt papper)


 
 


 
 

KLOTTRA MED SJÄLVDISCIPLIN

- lång näsa åt disciplinen!

 

Allemansrätten: INTE STÖRA - INTE FÖRSTÖRA

I Sverige har vi en allemansrätt, att under vissa förutsättningar beträda annans egendom är inte olagligt men var tills nyligen heller inte någon lagstadgad rättighet. Den kallades en sedvanerätt. Den skulle kunna liknas vid det mest oförargliga av klotter, t ex blyertsfilosoferandet i en kakelfog - man har inte laglig rätt att göra det då det är annans egendom, men ingen lär heller beivra det.

Men många störs ju av klotter, hur finstilt och omdömesgillt det än utförts? Ja, liksom av andras klädval, musiksmak, frisyr osv. Men så länge kläderna inte hårar ner, musiken spelas högt eller andra snubblar på frisyren så får man väl tolerera det? Ljud kan man inte välja att inte lyssna på, text och bild kan man välja att inte titta på - så länge det inte tar upp hela det offentliga rummet.

Många kallar det förstörelse att klottra. Men man kan också säga att man förstör gräs när man går i en park, även om det inte är förbjudet att beträda gräsmattan - man trampar ju ner grässtrån. Nu kan någon, för att bevisa att man inte ska gå på gräs, gå ut i en park och sparka sönder hela gräsmattan, gräva upp den och hälla ut målarfärg på den - titta så det går om man tillåter folk att gå på gräset!
 
 

Det handlar om att synas så bra som möjligt - inte så mycket som möjligt!

Alltså - allt är en gradfråga. Vi kan inte avskaffa klottret, lika lite som vi kan avskaffa musiken, det vi kan göra är att anlägga nyanserade synpunkter och sätta gränser i stället för att urskillningslöst fördöma allting. Och bäst av allt är om vi som själva klottrar visar att vi inte är dumma i huvet utan klarar av att ta ansvar. Det är därför den här sidan finns.

Och så - naturligtvis - för att försvara klottret, som är det enda riktigt fria ordet - det begär inte tillstånd, det är inte instängt i en byrålåda, det kräver varken position, kontakter eller majoritet, det behöver ingen infrastruktur och det är inte underkastat redaktörers granskning. Om det är snyggt och effektivt med frihet - det är en helt annan frågeställning.
 
 

Olaglig affischering blir laglig - om du kan betala

Det offentliga rummet ska vara just offentligt, här kan du inte tapetsera eller måla om hur du vill. Det har - kanske just därför - genom årtusenden utvecklats en kultur som tar vara på möjligheterna att synliggöra sig utan att det blir mer iögonfallande än t ex ens klädsel, t ex genom att klottra i kakelskarven på offentliga toaletter.

Men det finns också metoder att kringgå hela problemet och fullt lagligt omvandla det offentliga rummet. Det finns företag som specialiserat sig på att tapetsera och måla om gaturummet - det som skulle vara offentligt - i mycket större skala än några blyertsanteckningar eller papperslappar. Men bara om du kan betala.

Det spelar ingen roll huruvida du tycker att en meterstor bulle av malda likdelar är aptitlig eller inte - är tapetseringen betald så är det helt i sin ordning. Klotterskolan är för övrigt fullt laglig, vad du än tycker om den - webplatsen är betald!

Det ligger i det offentliga rummets natur att påverkas av dem som rör sig där. Det kommer alltid att föras en diskussion om vad som är lagom. Skillnaden mellan betalda reklampelare och papperslappar eller blyertsanteckningar ligger dels i storleksordningen, dels i att alla inte har råd med reklampelare. En mellanform som kanske delvis kommit till som reaktion på reklampelare är det storskaliga klottret med sprejfärg på stora ytor.

Vissa politiker gör sedan ett nummer av att vägra diskutera vad som är lagom - då behövs Klotterskolan för att nyansera verklighetsuppfattningen. Förutom en skola som lär ut något, kan namnet Klotterskolan stå för en av flera riktningar, där Reklamskolan kan sägas vara en motpol. Alla vill påverka det offentliga rummet - mer eller mindre, med eller utan ensamrätt.
 
 

Etisk rensning eller kemisk censurering?

En intressant aspekt av olaglig affischering är att somliga människor, som inte brukar begå skadegörelse genom att riva ner och förstöra andras egendom, plötsligt passar på när det för en gångs skull inte är olagligt eftersom egendomen i sig är olaglig! Det skulle visserligen kunna betraktas som egenmäktigt förfarande att uppsåtligt skada olaglig egendom, men jag skulle vilja se den åklagare som ger sig in i ett sådant mål! Att lysa upp eller riva ner - det är bara att välja.

Men effekten av att affischerna rivs ner och klottret tvättas bort blir nog snarare att de uppmärksammas ännu mer - vad är det som är så förargligt att det hela tiden måste raderas? Dessutom är det en odiskutabel kvittens på att budskapet uppmärksammats.

Det har till och med formulerats officiella målsättningar att förinta alla skrivna budskap inom 24 timmar - vilket naturligtvis inte minskar klottrandet, det måste ju tvärtom göras om var 24:e timme om man vill att det ska fortsätta synas, och den som är ihärdigast belönas genom att synas bäst, eftersom allt annat klotter rensats bort!
 
 

Ljusskygg upplysning?

En annan fråga är om man ska klottra på dagen eller på natten. Det kan vara viktigt att stå för det man gör. Är det värt att ta en aldrig så liten del av det offentliga rummet i anspråk så är det nog också värt att göra det offentligt, även när andra ser på. Det finns annars en risk för att någon utomstående blir anklagad för tilltaget och även om ansvaret för en orättvis anklagelse naturligtvis faller på den som anklagar och det hela säger mer om samhället än om klottraren, så kan man förebygga obehag för oskyldiga genom att klottra öppet.

Själv brukar jag sätta upp dekaler lite när som helst men jag har en gräns, jag går inte fram och sätter upp något framför näsan på någon. Det är ungefär som att fotografera, människor kommer med på bilderna men det är onödigt att vara närgången. Dessutom ogillar jag att människor hamnar i en situation där de känner att de borde säga ifrån men inte vågar.

Den bästa hållningen vid en konfrontation är kanske den avväpnande, förhåll dig passiv och vänligt allvarlig, vill någon ta ett kort på dig när du klottrar ( - jo, det har faktiskt hänt mig!) så ställ stolt upp på bilden. Ber någon mig ta bort det jag eller någon annan skrivit, så svarar jag artigt nej. Det är onödigt provocerande att genast reparera det någon sliter bort, det kan man göra lite senare.
 
 

Vad jag tycker att man inte ska klottra på:

Andras klotter och märken

Om det är en dekal du vill protestera emot - slit inte bort den eller skriv över så att folk undrar vad du censurerat - skriv eller klistra vid sidan om den så att folk kan se vad du protesterar mot!
 

Konstnärlig utsmyckning

Förutom uppenbara konstverk - också annat som har just utseendet som funktion. Att ta sig rätten att framföra ett verk, och samtidigt förmena en konstnär samma rätt, tyder på att det är dåligt genomtänkt, vilket minskar intresset för att ta del av verket. Som alltid finns det gränsfall, men det betyder inte att man ska klottra var som helst eller ingenstans!
 


 

Skyltar

Vägmärken och trafiksignaler är heliga - det kan vara livsfarligt att klottra på dem! Lämna för säkerhets skull även kanterna orörda. Naturligtvis är det helt riktigt av vem som helst att genast ta bort klistermärken etc från sådana ställen.
 

Glas och andra genomskinliga ytor

De är uppenbarligen till just för att kunna ses igenom och då förstör du själva funktionen genom att klottra på dem.
 

Personlig egendom

Du vänder dig inte till en person för då kan du skriva ett brev i stället. Vad än din avsikt är så kommer det att uppfattas som ett personligt påhopp, vilket inte gynnar din sak.
 
 
 
 

Mina älsklingsmål:

Kanter på reklamtavlor - de står ju där för att synas och sprida budskap, inte bara om man har pengar - men skriv aldrig över deras budskap, då får våra belackare bara vatten på sin kvarn!

Skåp med gratistidningar - de är till för att sprida skrivna budskap och de har haft råd att köpa in sig i det offentliga rummet - men skriv aldrig över deras löpsedlar!

Lyktstolpar - de står ju faktiskt där för upplysningens skull! Allvarligt talat - funktionen försämras inte och de står ändå där och tar plats och syns - men låt skulpterade 'antika' stolpar vara ifred!


 
 

Jag har fotat en del klotter på stan som jag tänkte att man skulle kunna sätta betyg på, när man nu ändå är i skolan. Men det får var och en göra själv.
 
 


 
 
 
 
 


 
 
 

TEST: Vad är du för slags klottrare?

A. En ordningsman frågar dig om det är du som satt upp de här dekalerna, som du har satt upp. Vad gör du?
5. Svarar Javisst, vill du ha fler?
4. Svarar undvikande att Njaa, det tror jag väl inte, det var nog länge sen i så fall
3. Rusar därifrån
2. Svarar som en hycklare att Nej, det skulle aldrig falla mig in, dessa förbannade klottrare!
1. Ber honom dra åt helvete

B. Vad använder du för teknik?
5. Blyerts
4. Pappersetikett
3. Plastdekal
2. Spray
1. Ristning

C. Vad är ditt favoritmål?
5. Överblivet utrymme på reklamytor
4. Förzinkade lyktstolpar
3. Betongmurar
2. Fönster - då syns det ju från båda håll!
1. Konstverk - det här är ju också konst!

D. Vad anser du att man ska göra åt klottret?
5. Lära folk att klottra
4. Fortsätta klottra med omdöme
3. Tvätta bort det med lösningsmedel som hotar både hälsa och miljö
2. Klottra ner allting så att folk tvingas acceptera klottret
1. Dra allt klotter över en kam - det är precis lika illa att klottra med en blyertspenna i en kakelfog som att dränka en hel fasad i sprayfärg!
 

Summera och multiplicera med 10 så får du fram ditt IQ !
 
 
 
 

KLOTTERSKOLAN = SJÄLVSANERING

KLOTTERSANERING = SKADEGÖRELSE

 

 
 
 
 

Fredrik Flink (obehörig lärare i etik, filosofi, samhällskunskap, teckning, slöjd, psykologi och fysik) 2009-08-24
 
 

Sidan ursprungligen publicerad 2009-08-24 under portalen frihet.net

  Uppdaterad som klotterskolan.nu 2014-06-29