Fritt Fram ISSN 1403-1582Uppdaterad 1998-02-02   KONTAKT

RYSAREN:

Arbetsmarknadsinstitutet ljuger för arbetslösa- på uppdrag av Linköpings kommun

Arbetsmarknadsinstitutet AMI har enligt skriftliga uppgifter från Sociala förvaltningen i Linköpings kommun åtagit sig att pröva om en socialbidragstagare står till arbetsmarknadens förfogande. Detta har utförts under förevändning att man ska försöka hitta ett arbete åt personen i fråga.

I en av de utredningar som följt, där kommunen kategoriskt undvikit att svara på ställda frågor, skriver Sociala förvaltningen om socialbidragstagaren i personakten: ..."anmäld till AMI för prövning om han står till arbetsmarknadens förfogande."

Så här skriver sedan Sociala förvaltningen i personakten: "I början av april skriftliga upplysningar från arbetsförmedlingen att "(socialbidragstagaren)" 04-02 vid besök på arbetsförmedlingen uppgivit att han ej kan ta arbete på grund av att han inte har någon som ser till hans hund." Detta ledde till att socialbidragstagaren trots protester och upprepade krav på tillrättaläggande ställdes helt utan försörjning under fyra månader.

Fakta

Det nämnda besöket på arbetsförmedlingen är uppdiktat och socialbidragstagaren har aldrig uppgivit att han ej kan ta arbete. I själva verket har socialbidragstagaren vid besök på AMI tillfrågats om han omedelbart kan tillträda en eventuell plats och därvid svarat att det kan ta ett par veckor att hitta någon som kan ta ut hunden på lunchen, i händelse att han skulle tvingas ta arbete någon annanstans än i Linköping. Då har AMI-tjänstemannen i socialbidragstagarens närvaro ringt upp arbetsförmedlingen och påstått att socialbidragstagaren inte står till arbetsmarknadens förfogande. Något arbete har inte varit ledigt och det finns ingenting som talat för att hundvakten skulle ha kommit att försena tillträdandet. Något annat arbetshinder har inte heller kommit fram.

Tvärtom har socialbidragstagaren och AMI-tjänstemannen vid ett tidigare besök kommit överens om att var för sig ringa runt till några arbetsgivare för att försöka hitta ett lämpligt arbete. Detta har socialbidragstagaren också gjort, utan framgång, medan AMI-tjänstemannen vid det senare besöket ursäktat sig med att inte ha haft tid att ringa runt. Den verkliga anledningen till detta var alltså att uppdraget inte alls, som både arbetsförmedlingen och AMI lögnaktigt påstått för socialbidragstagaren, bestod i att hjälpa till att hitta något arbete, utan tvärtom bestod i att bevisa att socialbidragstagaren inte kan ta något arbete.

Slutsatser

Så långt fakta. Låt oss nu spekulera i den stora fråga många säkert ställer sig: Varför i hela friden förfar kommunen, arbetsförmedlingen och AMI på det här sättet? Vad gäller AMI kan man tänka sig att handläggaren i desperation över att inte finna något hinder och i sin iver att tillfredsställa en viktig uppdragsgivare, lagt det både hypotetiska och temporära problemet med hundvakten - det fanns ju inget som talade för att en ledig plats någon annanstans än i Linköping skulle dyka upp eller än mindre vare sig kunna eller måsta tillträdas inom mindre än ett par veckor - till grund för att kunna meddela uppdragsgivaren det tillfredsställande resultatet att socialbidragstagaren inte står till arbetsmarknadens förfogande, vilket skulle komma att bereda uppdragsgivaren en ekonomisk vinning på ca 25 000 kronor under loppet av fyra månader. Risken minskade därvid att AMI-tjänstemannen själv skulle bli arbetslös och kunna utsättas för samma behandling.

Varför kommunen vägrat svara på frågor och gå till botten med problemet kan man kanske gissa - låt oss kalla det för Linköpingssyndromet - sanningen är dels så skandalös att det skulle ha skadat kommunen mer än vad allt tigande och smusslande hittills gjort och dels så osannolik att ingen sannolikt skulle komma att tro på socialbidragstagaren om han fortsätter att rota i ärendet. När ord står mot ord betraktas målet ologiskt nog inte som oavgjort utan som avgjort till fördel för den som har sannolikheten på sin sida. Kommunen har kort och gott fabricerat en rättshaverist, vilket också fått både länsrätten och JO att strunta i ärendet.

Till skillnad från AMI, arbetsförmedlingen och Linköpings kommun låter vi dessa spekulationer förbli spekulationer. Vi maskerar inte spekulationer till fakta.