FRITT FRAM   ISSN 1403-1582 Publ 1998-01-23 Uppdat 2000-10-03 KONTAKT   informedIT NUCYKEL o SPÅRKALENDERNYTT
 

Fritt Fram:s ledarsida

Fler ledare!

LÄS LÄSARREAKTIONERNA !

LEDARE 32:

RASISTERNA I DN

Dagens Nyheter publicerar inlägg av rasister. Det är gott och väl, yttrandefriheten ska inte begränsas av åsikter. Men samtidigt gör sig DN skyldigt till hets mot folkgrupp. Och, kanske ännu värre; man hindrar andra männsikor från att säga emot rasisterna, man refuserar helt enkelt svar på införda inlägg.

Lördagen den 22 juli skriver rasisten Torsten Bodekull ett inlägg som innehåller uppenbar hets mot folkgrupp. Detta tar ansvarige utgivaren Joachim Berner på sitt ansvar, samtidigt som man stoppar insändare som bemöter påståendena om att invandrare är brottslingar.

Fredagen den 1 september skriver rasisten Lars-Olof Kallings på DN Debatt. Han förespråkar att man ska smitta apor med HIV för AIDS-forskningens skull och skriver samtidigt att det inte går att göra på andra djur. Detta är ett rent rasistiskt påstående. Naturligtvis går det att smitta människor med HIV, endast artgränsen gör att rasisterna inte vill göra det. Lars-Olof Kallings skriver att det är viktigt med etiken. Bevare mig från att utsättas för hans "etik"!

Jag blir rädd när jag läser hans argumentation. Man kan nog säga att den håller samma klass som Goebbels. Den som står på fel sida om gränsen kan utrotas genom en handviftning. Står jag på fel sida om gränsen nästa gång? Blir det jag som ska mördas med sjuka svenskar eller u-landsmänniskor eller barn som ursäkt? Med u-länderna som tillhygge skriver han, kanske för att påskina att han inte är rasist: "Dessa länder duger dock bra som semestermål för oss, mer fjärran är de inte!" Kanske önskar han sig rentav svaret "Apor duger bra som försöksobjekt för er rasister, mer fjärran är de inte!"

Fler och fler börjar lägga märke till likheterna, skillnaden mellan den klassiska "ras"-ismen och den aktuella "art"-ismen är enbart kulturell, båda följer exakt samma principer. Om man skulle märka ordet "ras" så finns det knappast några rasister alls, eftersom alla nu levande människor tillhör samma ras. Nej, rasism är en princip där personers mest grundläggande rättigheter avgörs av på vilken sida om gränsen de står.

Jag vet av erfarenhet att enbart samhällets toppar får yttra sig på DN debatt. Om jag som antirasist skulle vilja bemöta Kallings hets mot oskyldiga personer, så finns inte möjligheten för mig att få infört ett svar på DN debatt. Om jag får in ett svar på insändarsidan så måste jag underkasta mig DN:s självsvåldigt införda regel att redaktionen har rätt att ändra i min text för att sedan sätta mitt namn under! DN saknar således respekt såväl för upphovsrätten som för yttrandefriheten.
 
 

Fredrik Flink 2000-10-03
 
 
 
 
 
 

LEDARE 31:

SKJUT INTE KONUNGEN!

Som den trogne läsaren säkert redan märkt, sker argumentationen på Fritt Fram:s ledarsida sällan på "Svar-Direkt"-nivå. Jag vill varna för att den följande texten innehåller scener som kan verka skrämmande på okänsliga personer. Kanske är det bäst om ni har någon ungdom med er. Och så kom i håg - det här är inte på film, det är bara simpel verklighet.

Samtidigt som det debatteras om det är rätt att skjuta rovdjur som river husdjur, drar hundratusentals beväpnade män ut i skogen för att skjuta dess fullkomligt oskyldiga konung tillika icke-militant vegan. Om det är sabotage att stoppa mördandet, då är det hög tid att jaktsabotage blir en del av vardagen så här års. Ofta kan dessutom jaktsabotage utföras utan våld.

Naturligtvis vill jag hoppas att alla mördare ska ta sitt förnuft till fånga och sluta bruka våld mot dem som inte attackerat någon. Likaledes tar jag med skärpa avstånd från allt politiskt, kulturellt och emotionellt betingat våld. Men kanske just därför har jag samtidigt svårt att tro att man i längden kan låta bli att bruka våld mot våld. Det finns ett som är värre än våld, att ingen försvarar den försvarslöse.

Om någon skjuter på dig, skjuter du då tillbaka i självförsvar? Om svaret blir "Nej", så finns det naturligtvis ingen anledning att skjuta mot jägare bara för att det är älgar de skjuter, det vore ju ren rasism - älgar är väl inte mer värda än människor? Men om svaret blir "Ja", varför ska man då resonera annorlunda när det är andra än en själv som blir attackerade?

Låt årets älgjakt bli den första där älgen försvarar sig eller försvaras mot våld, med våld eller utan våld! Kanske blir det Stor-Tarzan utan komplex som kungen möter nästa gång?
 
 

Fredrik Flink 2000-09-04
 
 
 
 
 
 

LEDARE 30:

TILLVÄXTMINISTER - MED RÄTT ATT DÖDA

Björn Rosengren och Mona Sahlin utmärker sig som tillväxtministrar med rätt att döda.

De påminner mig om vad någon en gång i tiden tyckte om en grupp gammeldansares samhällsengagemang - 'För dem får världen gärna gå under, bara de får fortsätta med sin gammeldans'.

Som tillväxtminister behöver man inte bry sig om huruvida folk överlever på planeten. För dem får världen gärna gå under, bara det går åt helvete med musik - och inte går åt helvete med tillväxten.

Mona Sahlin påpekade i ett pressmeddelande i anslutning till invigningen av Kallax flygplats att den "kan ge ökad trafik" och det var märkligt nog inget varningsord utan något man slog sig för bröstet med.

Nyligen skrev Björn Rosengren på DN Debatt att skatteväxling och höjning av koldioxidskatten 'skulle innebära allvarliga effekter för tillväxt, konkurrenskraft, sysselsättning och svenska folkets välfärd'.

Vad tror karln att han lever i för verklighet? Har han inte fattat att man infört koldioxidskatter just för att dämpa de minst sagt 'allvarliga effekter' som koldioxidutsläppen har för själva livet på planeten? Man har varit så snäll att man låter industrin och trafikanterna välja om man vill betala en gnutta extra för att få fortsätta förstöra miljön som om inget hänt eller om man vill öka sin konkurrenskraft och välfärd genom att välja nya metoder så att man kommer lite billigare undan. Med skatteväxling slipper man dessutom höja skattetrycket.

När människor reagerar mot den miljöförstöring som regeringen gynnar, så går tillväxtministrarna ut och jämställer dem med 'ludditer', dvs militanta bakåtsträvare. Vad A säger om B...

Ironiskt nog är det inte för dessa vansinniga yttranden som dessa ministrar skandaliseras i massmedia, utan för tramsigheter som att Mona Sahlin slarvat med kontokort och Björn Rosengren helt privat tyckt att Norge var den sista sovjetstaten.

Även massmedia prioriterar således struntsaker framför överlevnaden. När sedan miljöaktivister gör det enda som återstår för att återföra debatten till allvaret, får de läsa att de är terrorister som hotar demokratin!
 
 

Fredrik Flink 2000-07-20
 
 
 
 
 
 

LEDARE 29:

TA NUMRET OCH

RING INTE POLISEN !

I kväll hade jag bara tio meter kvar till porten och hade just dragit en lättnadens suck. I går var jag en hårsmån från att bli överkörd av en bilist som svängde in på gatan och ansåg sig behöva tre fjärdelar av vägbanans bredd för sin framfart. Några minuter senare får jag möte med en omkörare med ett par decimeters marginal. Men till och med mitt goda humör hade jag hunnit få tillbaka i kväll.

Så kommer en vit Volvo i full fart runt hörnet, på fel sida av gatan trots möte och väjer först några meter ifrån mig. Och där står jag igen med cykeln, en mot farliga fordon oskyddad trafikant, livrädd, ursinnig och maktlös.

Om jag hade sparkat till dessa bilar så hade det varit bevis för att de varit alldeles för nära. Men det innebär i praktiken bara att utsätta sig för risken att bli ihjälslagen i stället för ihjälkörd av fanatiska förare, som knappt ens borde få färdas i bil som passagerare. Så vad ska man göra? Acceptera att vara ett offer för djungelns lag?

Om du kommer ihåg bilnumret så kan du göra polisanmälan och har du tur så får du efter några månader ett meddelande från åklagaren med bara fyra ord: Brott kan inte styrkas. På ren svenska: Jag har väl inte tid med såna här skitsaker!

När detta upprepats 20-30 gånger är det hög tid att visa åklagaren och resten av det s k rättssamhället vad en skitsak är. Det är ganska enkelt. Du vill inte bruka våld i efterhand, när bilen väl står still. Och du vill inte riskera att bli mördad en gång till. Du ringer bilregistret från en kontantkortstelefon. Du väntar till sena natten, kontrollerar förstås att ingen uppehåller sig i bilen och att branden inte riskerar att spridas, häller bensin i luftintag eller genom fönster, tänder och följer lugnt din egen skugga därifrån.

Nu kan du skicka ett brev till bilägaren och förklara att du kommer att fortsätta förfölja honom så länge han fortsätter förfölja dig i trafiken, alternativt låna ut sin bil till hänsynslösa förare. Dagarna efter får du de rubriker som dödshotet mot dig inte ansågs värt. Du kommer att kallas mordbrännare, vandal, pyroman och - vettvilling! Men nu är det du och inte våldsbrottslingen som är anonym.

Till sist skickar du ett brev till åklagarmyndigheten angående den havererade bilen: Brott kan inte styrkas. På ren svenska: Jag har väl inte tid med såna här skitsaker!
 
 

Fredrik Flink 2000-05-10
 
 
 
 
 
 

LEDARE 28:

DÖDSSTRAFFS- FÖRESPRÅKARE OCH DÖDSSTRAFFS- MOTSTÅNDARE !

Ungefär halva svenska folket är dödsstraffsförespråkare. Under tiden tjatar dödsstraffsmotståndarna om att dödsstraffet är "omänskligt" eller inte hjälper. Är det för Era egna samvetens skull eller tror Ni verkligen att Ni kan övertyga någon med ett sådant argument?

Det vore kanske gott och väl om vi diskuterade Förintelsen eller något annat som inte pågår just nu. Men under tiden vi diskuterar dödsstraffet och tar en kaka till så dricker en oskyldigt dömd i USA sin sista öl. Kampen mot något så groteskt vansinnigt som dödsstraff kan bara vinnas med förnuftsargument. Ett enda argument är tillräckligt: Med dödsstraff i systemet så kommer ofelbart och i alla tider, oavsett hur effektivt systemet fungerar, oskyldiga människor att avrättas, dvs bokstavligen mördas av samhället!

Jag är en varm anhängare av nödvärn, även när det innebär mycket grovt våld. Det gör det bara än viktigare att kunna avgöra vad som är en nödvärnssituation. Och när en person står inför skranket iförd handfängsel färdigförpackad för att kunna dömas till livstids isolering, då finns det ingenting i världen som kan göra det till en nödvärnssituation - utom för den dömde, om han döms till döden.

På detta sätt blir det intressanta inte alls huruvida den dömde är skyldig eller inte skyldig till mord, utan det faktum att den som ingen vet är skyldig kommer att mördas!

Dödsstraffsmotståndare: Ni håller på att förlora, så se till att plocka fram det oantastliga argument som faktiskt finns - innan vi har dödsstraff även i Sverige!

Dödsstraffsförespråkare: Ni håller på att göra er skyldiga till överlagt mord på oskyldiga människor, ja, även i lagens mening mord - och mördare vill ni avrätta. Konvertera eller begå självmord!
 
 

Fredrik Flink 2000-03-27
 
 
 
 
 
 

LEDARE 27:

RÄTTFÄRDIGANDET

AV DJURFÖRSÖK

Att försvara djurförsök är som att säga att Förintelsen hade varit acceptabel om den gett viktiga bidrag till forskningen. Skulle Förintelsen rentav ha ansetts nödvändig om den på något sätt hade räddat livet på sjuka barn? Kan man spela ut olika grupper av oskyldiga personer mot varann?

Det är egentligen inte en fråga om arttillhörighet. Det nuvarande trafiksystemet försvaras t ex med att vi inte skulle klara oss utan det, trots att det hittills tagit livet av ett tiotal miljoner människor och gjort otaliga barn sjuka. Det är snarare en fråga om "vi och dom"-tänkande i vidare mening. I värsta fall kan man försvara vad som helst så länge man kan hålla vattentäta skott mot självbevarelsedriften. I fallet med djurförsöken är det artgränsen, men i fallet med trafikdöden är det turen eller kanske ödestron som utgör det vattentäta skottet. Den viktigaste skillnaden är att Förintelsen inte pågår medan vi sitter och diskuterar.

Jag hör till dem som skulle ha tagit avstånd från Förintelsen oavsett hur många sjuka barn den hade räddat livet på. Därför säger jag ungefär som Mark Twain: Jag är inte intresserad av att veta om djurförsöken är nödvändiga, djurens lidande är tillräckligt för att ta avstånd.

Lösningen är ju egentligen väldigt enkel: Det finns ingenting utom självbevarelsedriften som hindrar dem, som verkligen anser att djurförsöken är ofrånkomliga, från att ställa sina egna kroppar till förfogande i stället för att tortera och mörda personer som inte har med saken att göra.

Anledningen till att man gör djurförsök är inte alls att de är nödvändiga, för då kunde man lika gärna göra dem på människor. Anledningen till att man gör djurförsök är helt enkelt att dessa djur inte kunnat försvara sig.
 
 

Fredrik Flink 2000-02-20
 
 
 
 
 
 

LEDARE 26:

LIV I RYMDEN !

Visst finns det liv i rymden. Vi bor ju här! Frågan är väl om det finns liv utanför vår atmosfär.

Den viktigaste frågan är dock: Om det finns intelligent liv utanför vår atmosfär, skulle vi människor kunna begripa det? Många människor säger sig ju inte ens begripa att de varelser som lever här på jorden och som bevisligen rentav har samma ursprung som vi, kan tänka. Och av dem som säger sig förstå att "djuren" kan tänka, hävdar många att "djurens" tänkande inte är av lika bra kvalitet som vårt tänkande.

Varför ska vi bry oss om varelser från andra planeter om vi anser oss för fina för att bry oss om varelser från vår egen planet? Och vad är det som säger att de utomjordiska djuren skulle vilja ha något med oss att göra om de ser hur vi värderar och behandlar andra varelser?

Vad är det som säger att vi kommer att acceptera att de utomjordiska är lika mycket värda som människor? Hur många kommer att hävda att de utomjordiska inte kan tänka eller känna eftersom de t ex saknar vår hjärnbark?

Det är inga vidare utgångspunkter för att utforska rymden. Man får väl hoppas att djurförsökare och rymdforskare håller sig på varsin kant. Vi förstod inte mycket av rymden innan vi accepterade att jorden inte var världens medelpunkt. Och vi kommer inte att förstå mycket av rymdvarelserna innan vi accepterar att vi människor inte är världens medelpunkt.
 
 

Fredrik Flink 2000-02-06
 
 
 
 
 
 

LEDARE 25:

MAN KAN INTE SÄGA EMOT DEN SOM INTE KAN TALA

I dag är det 55 år sedan dörrarna till Auschwitz öppnades. Den officiella svenska minnesdagen för Förintelsen behövs verkligen - det finns nämligen de som påstår att historiens säkrast bevisade faktum är ett falsarium. Ska man skämmas om man tvekar? Eller ska man fråga sig vilken villfarelse som vore värst?

Vad gör det om man tror på Förintelsen och den trots alla bevis aldrig skulle ha ägt rum? Skulle det bli lättare att verkligen genomföra en Förintelse? Skulle man kränka alla som "bara" deporterade judar? Skulle människovärdet gå förlorat? Nej, den enda farhåga som presenterats är att judarna skulle behålla sina positioner, och det kan vi nog stå ut med. Detta alltså enligt ett osannolikt "worst case"-scenario.

Jämför med det motsatta och mer sannolika förhållandet att Förintelsen har ägt rum. Vad händer då om man inte tror på det? Skulle den bli lättare att upprepa? Ja, naturligtvis, då har man ju bevisat att det går att glömma. Skulle man kränka alla mördade och alla överlevande? Ja, naturligtvis. Skulle människovärdet gå förlorat? Ja, ett säkrare sätt att låta människovärdet gå förlorat är nog svårt att hitta på.

Det är kanske inte så svårt att förstå att många vill förbjuda yttranden om att Förintelsen inte skulle ha ägt rum. Men det vore farligt på två sätt.

Om man förbjuder människor att ifrågasätta den officiella historien när denna går ut på att något har ägt rum, hur länge dröjer det då innan man förbjuder människor att ifrågasätta den officiella historien när denna går ut på att något inte har ägt rum?

Och om man förbjuder människor att påstå att Förintelsen inte har ägt rum, hur ska man då komma åt att argumentera för att kunna övertyga tveksamma människor om att den verkligen har ägt rum?

Man måste analysera både riskerna med och motiven för dessa påståenden. Om vi får läsa om en revisionist som påstår att Förintelsen aldrig har ägt rum, tror vi då på det? Är det vad nazisterna hoppas på? Nej, riktigt så dumma är de nog inte. Vad de kan hoppas på är att tveksamma sympatisörer ska bli mindre tveksamma när de får höra att det som får dem att tveka kanske inte ens har ägt rum. Risken är inte att nazisternas stöd ökar från 1 till 50 procent utan att det inte sjunker från 1 procent till 1 promille.

Den avgörande frågan blir då: Vilka påståenden verkar mest övertygande på tveksamma nazister; de påståenden som sprids med lagens stöd och bemöts med sakargument eller de påståenden som förbjuds och vars motargument man aldrig får se?
 
 

Fredrik Flink 2000-01-27
 
 
 
 
 
 

LEDARE 24:

FELRÄKNINGSPENGAR

SÄPO påstår att olagliga djurrättsaktivister "årligen orsakat egendomsskador för miljontals kronor". Men det är felräkningspengar. Den verksamhet som förstörs orsakar skador för miljontals gånger mer, helt enligt officiellt och demokratiskt räknesätt. Och det är dessutom oersättliga skador, inte egendomsskador.

Ett människoliv har värderats till 12,1 miljoner kronor vid samhällsekonomiska bedömningar. 66 % av svenska folket anser att andra djur är lika mycket värda som människor. Multiplicera 12,1 miljoner kronor med de ca hundra miljoner djur som mördas varje år i Sverige. Det blir omkring en miljon miljarder kronor vilket motsvarar den svenska statsbudgeten under ett par tusen år!

Jag vet inte om jag ska skälla på SÄPO för att de klumpar i ihop djurrättsaktivism och nazistisk terrorism i samma rapport eller om jag ska ge dem en eloge för att de delat in rapporten i två delar. Det framgår i alla fall att de våldsammaste brott av alla 319 i samband med djurrättsaktivism som anmäldes under 1998 var två(2) fall av misshandel, ett(1) fall av våld mot tjänsteman och fyra (4) fall av mordbrand, vilket alltså inte innebär att man försökt mörda någon.

Om nazisternas meritlista såg ut på liknande sätt skulle nog både jag och SÄPO dra en lättnadens suck. Man kan naturligtvis invända att det är illa nog, men man ska också komma i håg att det handlar om rubricering av anmälda händelser, såvitt jag vet har ingen djurrättsaktivist i Sverige dömts för misshandel eller mordbrand och det är inte ens säkert att brotten begåtts av djurrättsaktivister. Nazisters brott tenderar att rubriceras i förskönande ordalag medan man knappast tycks skräda orden när man beskriver djurrättsaktioner. Enligt direktiv från SÄPO ska djurrättsbrott prioriteras trots att de ofta har lågt straffvärde.

Sammantaget kan man konstatera att både den verksamhet som djurrättsaktioner riktas mot, och den verksamhet som djurrättsaktioner jämförs med, utgör ofantligt mycket våldsammare handlingar än djurrättssaktionerna.
 
 

Fredrik Flink 2000-01-05
 
 
 
 
 
 

LEDARE 23:

EN LAGLIG LEDARE

Jag hade tänkt att framföra mina åsikter om att somliga kämpar mot miljöförstöring även sedan staten blockerat alla lagliga möjligheter att kämpa emot. Men det är bäst att jag låter bli. Jag riskerar nämligen att begå grova brott om jag framför dessa åsikter.

Om jag till exempel skulle skriva att dessa miljöaktivister är vår tids hjältar så måste ju detta uppfattas som att jag uppmanar till att följa deras exempel. Alltså skulle jag "söka förleda" till brott, vilket rubriceras som uppvigling och eftersom det inte är människor eller miljö utan dyrbara vägmaskiner som skulle hotas av detta, så skulle det vara fråga om grov uppvigling och enligt färsk praxis kunna medföra ett års fängelse.

Jag kan bara hoppas att framtidens människor kommer att förstå varför vi nittonhundratalsmänniskor var tvungna att gå över lik för att följa lagen. Själv begriper jag det inte.

Jag uppmanar således inte till att göra vägmaskiner och slakterier obrukbara även om det är precis vad som behövs för att rädda massor av liv. Inte den här gången.

Nej, min sista ledare på nittonhundratalet skall vara laglig, en hyllning till det århundrade när lag betydde mer än rätt och maskiner betydde mer än människor. Och när demokrati betydde något helt annat än folkstyre. Var jag förledande där? Kanske bäst att låta JK granska den här ledaren också, för säkerhets skull.
 
 

Fredrik Flink 1999-12-20
 
 
 
 
 
 

LEDARE 22:

KAPITALISMEN

NÄR DEN ÄR SOM BÄST

Har konsumenterna verkligen makt? Det beror på vad man menar med makt. Är makt att påverka? Eller är makt att kunna påverka?

Vi behöver inte fråga oss om makthavarna bryr sig om vad vi konsumenter tycker, inte så länge det är vi som håller i pengarna. Behöver vi bry oss om vad de tycker?

Man hör ibland att vi har politisk demokrati men inte ekonomisk demokrati. I själva verket är det precis tvärtom. Våra folkvalda kan göra vad de vill av vårt förtroendekapital, det går alldeles för långsamt att reagera vart fjärde år, särskilt när det bara finns sju färdiga paketalternativ att välja på.

Det verkar som att våra penningförvaltare tror att de är valda på livstid och bara de lovar tillväxt så ska de få behålla vårt förtroende. Att det hittills verkat stämma beror nog på att så få tycks ha insett att konsumenten potentiellt har nästan all makt.

Jag blev också bestört när jag hörde mannen som på reporterns fråga om fondplaceringar i företag som utnyttjar barnarbetare svarade att "Det är inget problem för mig". Men så började jag fundera: Var han cynisk i den vardagliga betydelsen hänsynslös eller i den egentliga betydelsen hänsynslöst ironisk? Vem provocerar flest människor till att verkligen reagera; den som säger "Usch, barnarbete skulle jag inte kunna placera mina pengar i" eller den som säger "Det är inget problem för mig" ?

Allt handlar ju om att tillräckligt många konsumenter verkligen måste utnyttja sin makt, att tycka illa om en företeelse hjälper ju inte alls och att protestera hjälper ofta inte heller, men att ingripa hjälper om tillräckligt många gör ungefär likadant i sammanhanget. Därför är det viktigt att lyfta fram de frågor där det finns en stor opinion mot rådande förhållanden - så att alla får se att det sannolikt lönar sig att placera sina pengar någon annanstans.

Man håller inte barnarbetare för att man hatar barn, man besprutar inte bananer för att plantagearbetarna ska dö, man driver inte kärnkraftverk för att man älskar kärnkraft och man startar inte flyglinjer eller biltillverkning för att förstöra miljön utan för att man kan tjäna pengar på det. Kan man inte det, så klarar man inte finansieringen och då blir det inget, inte i ett kapitalistiskt samhälle.

Att vart fjärde år gå och utse någon annan att rösta åt sig i politiska frågor lönar sig knappast, det tycks alltfler inse. Men när vi inser att det lönar sig att lägga pengarna i rätt fond, på ekobananer, grön el och tågbiljetter, då röstar vi på ett sätt som får vissa fabriker att gå omkull utan att vare sig företagsledningen eller den politiska ledningen kan göra något åt det - vi är den råa kapitalismen!
 
 

Fredrik Flink 1999-12-13
 
 
 
 
 
 

LEDARE 21:

DET KAN LÖNA SIG

ATT VÄGRA

Jag vapenvägrade. Jag gjorde klart att jag inte var ett viljelöst redskap för politruker som utnyttjar staten för att påtvinga andra sin vilja. Jag hade lagstadgad rätt att göra vapenfri tjänst i stället för vapentjänst och jag förklarade mig villig skriftligen enligt fastställt formulär att fullgöra vapenfri tjänst. Det var bara det att min övertygelse måste utredas av en utredare och lagen skulle tolkas av en vapenfrinämnd som av någon anledning inte ville att jag skulle göra vapenfri tjänst. Man tyckte tydligen det var bättre att jag vägrade - eller till äventyrs att armén skaffade sig en soldat som inte var beredd att skjuta.

Det var länge sedan. Det började med en kallelse till inskrivning i slutet av 70-talet. Sist jag vägrade skriva in mig var på 60-talet, till lekskolan, och det gick inte så bra så jag gjorde som dom sa under hela skoltiden. Inskrivningsförrättningen blev därför som att gå till skolan, det var bara att gå dit och göra som dom sa. Anpassningen hade lyckats. Jag hade med mig min vapenfriansökan insmugen i packningen, jag svarade inställsamt att jag trodde att järnvägsvagnen skulle välta utåt i kurvan eftersom jag inte trodde militären räknade med att vi skulle känna till begreppet rälsförhöjningsöverskott. Och militären var nöjd.

Så följde en följetong av meningslöst utredande. Jag tror inga Kafkaromaner i världen kan överträffa verkligheten. Ett barn kan förstå det grundläggande vansinnet: Hur skulle någon kunna utreda någon annans övertygelse? Innebörden blir ju att man de facto straffas för sina åsikter, eftersom samma handling eller rättare sagt underlåtenhet begången av någon med rätt åsikter inte skulle ha bestraffats. Den objektiva utredningen visade således att jag inte hade en allvarlig personlig övertygelse mot vapenbruk, vad jag påstod om detta saknade betydelse, jag var ju part i målet. Men det var ju staten också.

Jag överklagade till en borgerlig och, efter en ny ansökan med samma resultat, till en så kallad socialdemokratisk regering och de var som vanligt överens. Så kom det då en ny inkallelseorder och jag blev dömd för rymning trots att jag aldrig varit där så jag kunnat rymma. Varken regeringarna eller domstolen motiverade sina beslut. På fråga svarade rättens ordförande "Nej, vi anser inte att vi behöver motivera oss." Man gjorde sig inte ens besväret att ta reda på fakta utan skrev bara att "Han har enligt egen uppgift ansökt om vapenfri tjänst". Domen löd på sextio dagsböter dvs sexhundra kronor eftersom jag saknade inkomst.

Efter några år kom det ännu en inkallelseorder och polisen började så småningom jaga mig med en delgivning om åtal. Då hade jag dessbättre börjat förstå hur det här samhället fungerar. Om nämnder, politiker och tjänstemän ser till att genomdriva sin vilja utan att bli dömda så kan jag också.

Det blev ett par års preskriptionstid med nervositet och fobier men det var rättvisan värd. Äkta och falska vänner visade sig. En granne skulle till exempel ge mig två skott i nacken, han sa det förstås inte rakt ut utan det var en arbetskamrat som sagt det. Enligt ett brev från stämningsmannen hade jag "allt att vinna" på att kontakta honom. Vad förlorade jag på att låta bli? I egenskap av min bror tog jag emot ett telefonmeddelande från en disponent Löwenhjelm eller vad han hette som läst en insändare av mig och väldigt gärna ville framföra sin beundran personligen. Tyvärr kunde han aldrig nås, enligt riksskatteverket existerade han inte och hade dessutom råkat uppge fel telefonnummer, det gick till polisen i Jakobsberg.

För ett par hundra kronor kontrollerade en advokat att preskriptionstiden verkligen var slut. Ännu en justitieminister försäkrade att i framtiden skulle ingen kunna straffas för vapenvägran. Och jag blev ju inte straffad heller.

Men de sexhundra kronorna i böter då? Det glömde jag visst nämna. När domen vunnit laga kraft efter överklagande till hovrätten och högsta domstolen, fann jag för gott att sälja alla mina aktier som jag nyligen ärvt, så att inte kronofogden skulle kunna ta dem i mät när jag vägrade betala. Det var i början på september 1987. För den som inte minns kan jag berätta att de två veckor senare var värda 60 000 kronor mindre. Så jag tänkte att kronofogden kan väl få en procent i provision...
 
 

Fredrik Flink 1999-11-20
 
 
 
 
 
 

LEDARE 20:

PROBLEMET MED MASSMEDIA

 

 
 

LEDARE 19:

630 000 000 000 KRONOR

När man inte kan få folk att förstå hur allvarligt ett problem är, kan det ibland hjälpa att tala om vad det kostar att åtgärda.

Vad är ovanstående summa för ett belopp? 630 miljarder kronor, 630 000 miljoner kronor, kan det vara den svenska statsbudgeten? Inte riktigt, utgifterna uppgår för 1999 till 693 miljarder kronor. Nå, vad är det som uppgår till 90 % av de årliga statsutgifterna? Vad är det som solklart skulle försätta Staten Sverige i konkurs om det skulle krävas in från staten på ett år?

En kvinna har stämt Grums kommun på 700 000 kronor för förföljelser, s k mobbning, som hon utsattes för under flera år i skolan. 10 % beräknas vara eller ha varit utsatta för förföljelser. Det innebär 900 000 svenskar. Om dessa nöjer sig med ett par årslöner var för ett förstört liv så blir summan 630 miljarder kronor eller 90 % av den årliga statsbudgeten.

Så mycket kostar det, inte att åtgärda problemet, utan bara att i efterhand betala ut skäliga skadestånd för sin försumlighet.
 

Fredrik Flink 1999-10-13
 
 
 
 

LEDARE 18:

FEGHETEN SOM IDEAL

När man läser om rasistiska terrordåd, dödshot mot vittnen eller kanske bara får anonyma brev, så undrar man hur fega människor kan bli. De har det gemensamt att de skyr avslöjandet, det som de ändå borde förstå att det kommer. De låter sig styras av rädslan men inte till att fungera riktigt, utan till att göra sig själva till ynkryggar.

Vad är då skillnaden mellan dessa stackare och oss andra, som också lever med rädslan och rentav är fega ibland? Ja, alltså förutom att vi inte begår terrordåd eller smädar andra om vi någon gång uppträder anonymt.

Jag vågar inte allt som jag vill eller borde. Det är inte alltid jag styr över rädslan och gör rätt i alla fall. Men jag kämpar mot min feghet och jag njuter när jag äntligen kan peka finger mot den. Dessa satans kräk som mördar, hotar eller smädar och mest av allt är vettskrämda för att bli avslöjade, har däremot gjort fegheten till sitt ideal. De tror att de fungerar som de ska när de visar upp hur fega de är - titta vad jag kan! Om de nu anser att de har något att vara stolta över, så har de ändå glömt att sätta ut sitt namn.

Tre saker kan vi visa dessa uslingar:

Fredrik Flink 1999-09-30
 
 
 
 

LEDARE 17:

EN HALV SEGER

Justitiekanslern har enligt mediauppgifter beslutat att inte väcka åtal mot tidningen Brand för publiceringen av nödvärnsråd för överfallna kvinnor. En halv seger - i flera bemärkelser. Till att börja med så är det bara ett beslut av JK, något utlåtande från en tryckfrihetsjury lär vi aldrig få och därmed inte något friande prejudikat. För Brand kan det ändå bli åtal för att man inte satt ut ansvarig utgivare i tidningen. Och för Fritt Fram kan det fortfarande bli åtal för publiceringen av ledare 16.

Dagen före JK:s besked hade jag polisanmält mig själv för att få prövat om publiceringen var lagstridig. Jag har ännu inte hört något från vare sig polis eller JK och det verkar inte som om tidningen tagits i beslag.

Jag räknar fortfarande med att JK kommer att åtala Fritt Fram för uppvigling. Något rungande försvarstal tänker jag inte hålla. Jag anser att det är det jag publicerat som ska bedömas, inte vad jag lyckas komma på att säga i rättssalen. Domstolen klarar nog av att döma mig eller möjligen fria mig utan att jag svarar på frågor. Är man intresserad av saken så finner man mina svar i det som jag redan publicerat. Jag kommer att bekräfta att jag är jag och antagligen besvara resten av frågorna med "Ingen kommentar".

Det är i alla fall skönt att vi fått veta att det inte är åtalbart att visa var man ska slå för att försvara sig så kraftfullt som möjligt. Jag hoppas att tidningen Brand får skadestånd för beslaget och den stoppade försäljningen.

Fredrik Flink 1999-09-05
 
 
 
 

LEDARE 16:

SKJUT !

Ibland blir det tätt mellan ledarna i Fritt Fram. Ena dagen är det anonyma nazistiska terrorister, nästa dag är det justitiekanslern, som utgör ett hot både mot pressfriheten och mot oskyldiga människors personliga säkerhet.

Tidskriften Brand publicerar i sitt senaste nummer en artikel med råd om hur man använder nödvärn. Efter att ha läst artikeln finns bara en sak att invända och det är att den var så förbaskat svår att få tag på, jag blev tvungen att rekvirera den (tack, JK!). Jag måste erkänna att jag trodde att Brand nog smugit in en eller annan uppmaning till politiskt eller kanske "kulturellt" våld i artikeln om "feministiskt självförsvar". Inte kunde väl JK fullkomligt ha tappat huvudet och beslutat inleda förundersökning mot uppmaningar att följa Brottsbalkens kapitel 24?

Men det är precis vad JK Hans Regner har gjort. Han har visserligen ännu inte bestämt sig för att väcka åtal men han hade å andra sidan haft möjlighet att besluta att inte inleda förundersökning om han ansett att de aktuella yttrandena inte utgör uppvigling (det vet jag att en justitiekansler var bra på under 80-talet då jag försökte beivra uppmaningar till våld mot oskyldiga människor, men det är ju en annan sak). Dessutom ingrep kammaråklagare Gunilla Öhlin och beslagtog samtliga exemplar från två personer som sålde Brand på Hultsfredsfestivalen. Därigenom förhindrades handgripligen att människor fick veta hur de kunnat försvara sig vid exempelvis ett våldtäktsförsök under festivalen.

Jag ska också erkänna att jag väntat på ett sådant här tillfälle att säga ifrån, både vad gäller ingripanden mot pressen och vad gäller ingripanden mot ingripanden dvs att människor straffas för att ha försvarat sig själva eller andra. Fritt Fram är inte som Brand en anarkistisk tidskrift. Inte för att jag har något emot anarki i ordets verkliga betydelse dvs att ingen styr över någon annan, men jag tror inte på att avskaffa staten för staten är vår enda möjliga garanti för att inte maffian tar över förtrycket, och politiskt våld tar jag med skärpa avstånd ifrån oavsett syfte, vilket inte alla anarkister gör.

Men jag instämmer gärna i Brands uppmuntrande ord "Du har alltid rätt att slå tillbaka" och resten av artikeln. Om Brand ska åtalas för denna publicering, då ska jag också åtalas som ansvarig utgivare av Fritt Fram! Så jag säger till mig själv: Skjut! Och jag säger till förföljda och överfallna kvinnor: Skjut! Beväpna Er om Ni har privilegiet att kunna göra det. Och sikta för all del inte på armar eller ben för då blir Ni förföljda igen och förmodligen mördade eftersom samhället oftast inte bryr sig ett dugg om dessa mördare. Ge honom en kula mellan ögonen! Men jag vill påpeka för JK:s skull, om han inte förstår det själv: Gör det aldrig mot någon som inte använder fysiskt våld mot Er!

Det där ska väl smälla minst lika högt som Brands försiktigt hållna artikel, där man bl a skrev så här: "Oavsett hur mycket en angripare har pumpat muskler eller käkat anabola så finns det alltid fyra sårbara punkter på hans kropp. Hans ögon, struphuvud, skrev och knän. Punkter som är effektiva att slå mot om du behöver oskadliggöra en man. Och även om man kan känna sig liten och rädd i en farlig situation så ska vi komma ihåg att vi alltid är beväpnade. Vi har alltid med oss vår röst att skrika med, våra fingrar att slå mot hans ögon med, knytnävar och armbågar att slå mot hans struphuvud, knän att köra upp i hans skrev och fötter att sparka av hans knän med. Ofta finns det också saker i vår omgivning som vi kan ta hjälp av, nycklar, pennor, stolar, grenar, stenar, stekpannan - bara din fantasi sätter gränserna."

Värre än så blir det inte men jag har alltså använt min fantasi. Eftersom scannern inte fungerar och eftersom jag är alltför stolt över tidigare beröm att våra sidor "laddar så gudomligt snabbt" så blir det inga bilder som visar var man ska slå, vilket Brand publicerade och som anmälaren tar fasta på. Vill Du läsa hela artikeln och inte känner någon som säljer Brand, hör av Dig så ska jag försöka faxa eller maila den, eftersom jag inte lyckats få tag på någon på Brands redaktion så har jag inte lyckats utverka tillstånd att publicera den, vilket jag gärna skulle göra eftersom inte heller Brands hemsida går att nå. Nu har jag skällt tillräckligt på Brand, nu får JK säga vad han tycker!

Om Du inte hittar den här sidan mer så kan Du förmoda att det är JK som gjort konfiskationsbeslag och tvingat operatören att stänga av Fritt Fram från Internet. Då får Du gå till ett universitetsbibliotek och be att få läsa pliktexemplaret, Fritt Fram utkommer ju även i pappersform om än med viss fördröjning. Vi får se om dagens yttrandefrihet omfattar uppmaningar till ännu så länge lagliga handlingar så som att försvara sitt liv. Om inte så får vi söka tröst i den SIFO-undersökning som gav vid handen att 75 % av svenskarna i åldern 18-70 år anser att den som blir överfallen ska ha rätt att försvara sig med alla tänkbara medel.
 
 

Fredrik Flink 1999-07-02
 
 

PS. Jag har nu varit i kontakt med Brands redaktion och fått tillstånd att publicera hela artikeln.

Fredrik Flink 1999-07-04
 
 
 
 

LEDARE 15:

NAZISM ÄR FEGHET

Det finns egentligen bara två sätt att reagera på bilbomben i Nacka: Som nazisterna vill eller som nazisterna inte vill. Man kan vara försiktig med vad man skriver eller man kan skriva fritt. Men om man inte skriver fritt i dag så kan man snart inte välja vad man ska skriva. Och ju fler som väljer att vara försiktiga med vad de skriver, desto värre gör de det för dem som väljer att skriva fritt.

I alla händelser bör man ha klart för sig att det är vi alla som just nu bestämmer hur nazisterna ska lyckas. Är vi modiga och trotsar vår rädsla, så har nazisterna inte en chans. Inte för att de tar någon hänsyn till vad vi tycker, utan för att de helt enkelt inte kan vinna utan vår rädsla. Alla är vi rädda och det är det som nazisterna spelar på. Men de glömmer, liksom många av oss, att man inte behöver låta rädslan ta kontrollen, man kan ta kontrollen över rädslan i stället.

Var och en som bestämmer sig för att tiga och låta rädslan styra ska också ha klart för sig att han sviker den journalist som var nästan ensam om att inte låta rädslan styra och som därför utsattes för ett simpelt mordförsök. Vi väljer själva om vi vill leva i ett samhälle där vi i bästa fall får polisbeskydd för att kunna skriva fritt eller ett samhälle där vi är så många som skriver fritt att det inte är någon idé för nazisterna att ge sig på oss. Var och en som väljer att styra över rädslan ska ha klart för sig att han inte är ensam.

Man kan fråga sig vad Aftonbladet är för en tidning som publicerar bilder åt nazister. När jag ser bilden på en maskerad nazist utanför programledarens dörr tänker jag: Så modigt! Med bara en pistol i handen vågar han sig ända fram till en fullvuxen kvinnas dörr - en kvinna av utländsk härkomst till på köpet! Nazism är feghet!
 
 

Fredrik Flink 1999-06-28
 
 
 
 

LEDARE 14 :

MORD

I förra veckan, strax efter polismorden i Östergötland, höll flera personer på att bli mördade på öppen gata i Linköping. En stulen bil jagades av polis och tjuven nöjde sig inte med det i sammanhanget ringa brottet bilstöld utan valde att beröva oskyldiga människor livet, av likgiltighet eller för nöjes skull bör knappast påverka brottsrubriceringen. Enligt Östgöta Correspondenten klarade sig ett av de tilltänkta mordoffren med en millimeters marginal.

I går påkördes en kvinna i Stockholm av en jagad så kallad biltjuv, alltså en mördare. I skrivande stund är utgången oviss. Det vill säga för offret, vad beträffar gärningsmannen så spelar det ingen roll om han grips, han kommer alldeles strax att vara ute igen och, som han själv visat, sannolikt upprepa liknande brott.

Jag nöjer mig inte med att vara förtvivlad och upprörd, det är vi alla, men det hjälper inte. Man ska komma ihåg att det faktiskt går utmärkt att utdöma livstids fängelse även i Sverige och på så sätt hindra grova brottslingar att fortsätta sin bana. Då återstår bara frågan vilka brottslingar som inte ska få en chans till utan som ska få ta upp en fängelseplats för någon annan. Grova brottslingar är per definition bland andra de som begått grov vårdslöshet i trafik, grovt rattfylleri, grovt vållande till kroppsskada eller grovt vållande till annans död. Men i dag är det spioner och andra som anses farliga för staten som får livstid, medan de som själva visat att de är livsfarliga för enskilda människor släpps vind för våg efter att deras "skitbrott" diarieförts.

Jag har förstått att det etablerade samhället aldrig kommer att ändra på detta och vi vanliga dödliga kan knappast sätta igång att spärra in farliga personer. Däremot går det att utläsa ur Brottsbalkens tjugofjärde kapitel att nödvärnsrätten inte bara gäller vid ett påbörjat angrepp - det går ju inte att försvara sig mot en vettvilling som siktar på en med bil - utan lika väl vid ett överhängande angrepp. En domstol skulle säkert inte göra sig besväret att uttolka vid vilken tidpunkt nödvärnet skall sättas in men det kan nog var och en räkna ut och med tanke på att angreppet är av dödlig beskaffenhet så bör, även om det slutat med att gärningsmannen avlidit, den som försvarat sig frikännas. Så långt alltså ett objektivt resonemang utifrån dagens lagstiftning. Själv skulle jag ge honom medalj.

Minst två mycket farliga mördare går fortfarande efter en lyckad polismördarjakt fria, den ene för att han ännu inte är gripen, den andre för att han redan är släppt, om han inte häktats för stöldens skull. Jag vill sända en personlig hälsning till dessa båda män: Ni kommer att dö förr eller senare och jag hoppas vid Gud och för mänsklighetens skull att det blir förr. Ni har själva valt döden(det är inte alla som får göra det), då bör det inte få hinna drabba någon annan.
 
 

Fredrik Flink 1999-06-12
 
 
 
 

LEDARE 13:

ABORT - FANATIKER ELLER HUMANIST ?

Jag har vuxit upp i en kultur där dubbelmoralen varit inte bara en genomgående skruv utan en grundbult. Den som haft den chockerande fräckheten att våga ifrågasätta dubbelmoralen har betecknats som fanatiker eller fundamentalist. I det svenska samhället har kulturen makten över förnuftet, som jag tidigare konstaterat på denna sida.

Statstelevisionen påstår sig vara opartisk. Varenda gång jag sett något inslag om abort, så ställer man sig med ett slags självklarhet på abortförespråkarnas sida. Det är ett axiom att "Dom", abortmotståndarna, är suspekta typer, religiösa fanatiker och alla människors fiender. Kan man bli mer partisk?

Nu har man börjat tala om våld mot abortläkare. Varför har man aldrig talat om våldet mot det ofödda barnet? Är det först när offret kan protestera som det blir upprörande att ta livet av någon?

Det sägs att kvinnan ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp. Javisst, men vilken kvinna? Modern eller barnet, som i 50 % av fallen också är en kvinna? Om sedan mannen också får en chans att födas och bestämma över sin egen kropp så är det väl inget fel.

Jag tror nog inte på lagstiftning mot abort. Det vore visserligen en viktig markering av barns rättigheter, men kanske priset för en markering blir för högt om man betänker alla illegala aborter som kan sägas bli en följd. Men det betyder inte att abort är okej.

Att situationen blir ännu svårare när barnet kommit till genom en våldtäkt kan jag förstå, men inte varför barnet för den skull ska plikta med livet. Om det däremot är fara för moderns liv om barnet föds, är det väl självklart att "den redan födda" människan måste prioriteras, även om den frågan i praktiken kanske aldrig skulle behöva ställas, eftersom det i sådana fall också torde vara fara för barnets liv.

Jag är övertygad om att det finns oändligt mycket att göra för att underlätta för en tveksam moder att föda sitt barn. Det största problemet tycks vara att samhället inte tycker att det spelar någon roll huruvida barnet föds, alltså är det inte värt några resurser.
 
 

Fredrik Flink 1999-03-29
 
 
 
 

LEDARE 12:

DET ÄR INGET FEL ATT VARA PEDOFIL

Vad är en pedofil? Kan man vara misstänkt för pedofili? Ja, likaväl som man kan vara misstänkt för homosexualitet. Det är inte så länge sedan homosexuella män förknippades med våldtäkter eller övergrepp på barn. Problemet för massmedia är att det blivit rumsrent att vara homosexuell, så det gäller att hitta en annan grupp sexuella avvikare som man får smutskasta i fred.

Just det, pedofili är en sexuell läggning och har inget att göra med sexuella övergrepp, hur upphetsande det än är för snaskiga journalister att förvränga ordens betydelse för att försöka få oss att börja hetsa mot en massa oskyldiga människor. Genom denna hets flyttar man samtidigt fokus från det egentliga problemet som ju inte alls är en sexuell läggning utan fruktansvärda övergrepp på försvarslösa barn.

Men spelar det någon roll vad orden betyder? Tja, varför skriver inte journalisten att någon är misstänkt för heterosexualitet när man jagar en våldtäktsman? Förmodligen för att journalisten själv är heterosexuell. Han eller hon skulle kasta skit på sig själv genom ett sådant språkbruk. Som vanligt går det bra att kasta skit på andra.

De flesta pedofiler skulle säkert aldrig drömma om att förgripa sig på ett barn, lika lite som de flesta heterosexuella män drömmer om att förgripa sig på en kvinna. Att jaga pedofiler för att skydda barn är lika dumt som att jaga heterosexuella män för att skydda kvinnor, bara mer praktiskt eftersom det inte blir så många att jaga och kanske kommer man själv undan. Att kräva att daghemspersonal ska bevisa att de inte är pedofiler är lika dumt som att kräva att en kvinnlig assistent till en förståndshandikappad kvinna ska bevisa att hon inte är homosexuell.

Samtidigt spelar man nazisterna i händerna med denna idioti. För nassarna bryr sig inte ett dugg om huruvida barn förtrycks och skadas, de vill bara hitta en grupp människor att jaga som de kan inbilla folk står så långt från dem själva att de inte riskerar att själva bli jagade. Nazism ÄR feghet, som bekant. Frågan är om massmedia också är lika med feghet.

Så därför, alla pedofiler, utom ni som begår övergrepp, stå upp och var stolta över er läggning precis som alla andra borde göra. Problemet är att det kommer att ta tid innan ni kan göra det riskfritt.
 
 

Fredrik Flink 1999-03-03
 
 

LÄS LÄSARREAKTIONERNA !

 

 
 
 
 
 

LEDARE 11:

DEN TREDJE VÄGENS KRIMINALPOLITIK

Kriminalpolitik är ytterst en fråga om människosyn. Den människosyn som bestämmer dagens kriminalpolitik säger att staten får gå över lik för att genomföra den kriminalpolitik man finner passande. Jo, bokstavligen gå över lik. Bara av detta kan vi se att det inte är mycket till människosyn som så ofta förfäktas.

Mot detta står en bara något annorlunda människosyn bakom en tänkt andra vägens kriminalpolitik. Rejäla straff, gärna dödsstraff, brottslingarna ska förnedras och avskräckas och har förverkat sina mänskliga rättigheter.

Människor som inte kan acceptera dagens kriminalpolitik förpassas med automatik till det senare facket. Det blir enklast så. Då kan man ju avfärda alltihop som reaktionärt trams och samtidigt påskina att man redan har en human kriminalpolitik.

Men det finns en tredje vägens kriminalpolitik, vars människosyn tar fasta på att den enskilda människan, inte bara statens fortbestånd, har ett omistligt värde:

Den tredje vägens kriminalpolitik innebär alltså bestämt avvisande av dödsstraff mm men samtidigt att man så långt det är möjligt förhindrar grova brott genom att hålla dem bakom lås och bom som utgör ett hot mot andra människor. En del av de vackra principerna inom dagens kriminalpolitik får alltså stå tillbaka för en verklighet som kräver ingripande om inte människovärdet ska gå förlorat. Och någon enstaka princip som den andra vägens kriminalpolitik finner vacker genomförs, men inte för att den anses vacker.

Det här skulle inte innebära hårdare straff utan i stället att fängelseplatserna används där de gör nytta, inte för staten, utan för den enskilda människan. Människor som till exempel Refat El Sayed som dömdes till fem års fängelse utan att ha gjort en fluga förnär, hade fått lämna sin cell åt en notorisk rattfyllerist. Gatans terrorister som helt oprovocerat slår ihjäl oskyldiga människor hade i praktiken fått byta straff med gömda flyktingar som alltså skulle ha fått gå fria i stället för att jagas som villebråd. Och terrorister i form av så kallade kvinnomisshandlare hade fått byta straff med spioner - just det, livstids fängelse anses inte alls inhumant i dag, så länge det inte används så att hotade människor kan dra en lättnadens suck.

Slutligen - jämnt och ständigt och på alla plan motsäger företrädarna för dagens kriminalpolitik sig själva - missa inte det, om Du tänker debattera kriminalpolitik!

Fredrik Flink 1999-02-23
 
 
 
 

LEDARE 10:

DEMOKRATI

Det föreligger två avgörande missförstånd om demokrati.

Nästan alla tycks tro att vi lever i en demokrati. Men parlamentarism är just ett exempel på vad som inte är demokrati. Demokrati betyder nämligen folkstyre. Det är folkets beslut som skall följas, oavsett vad som anses om denna beslutsform, annars är det de facto inte demokrati. Och kännetecknande för vårt styrelseskick är just att folket inte anses kunna fatta beslut, besluten måste i stället fattas av representanter. Som kronan på verket kallas det att "rösta" när folk tvingas utse någon annan att rösta åt sig! När man röstar i en demokrati kallas det folkomröstning. Ett par gånger i historien har vi fattat demokratiska beslut i Sverige.

Visst kan man vara glad att vi lever i en begränsad diktatur och inte i en oinskränkt diktatur. Men det är patetiskt om glädjeyran går så långt att man börjar kasta om ordens betydelse för att permanenta det rådande systemet. Varför ska vi inte fortsätta att närma oss demokratin? Vi lät oss inte nöja med det som förr kallades demokrati, att bara fria vuxna män i antikens Grekland eller bara vuxna män i sekelskiftets Sverige fick gå till val.

Det andra missförståndet handlar om demokratins väsen. Många tycks tro att man kan avgöra vad som är rätt och vad som är fel genom att fatta ett majoritetsbeslut. Men demokrati är inte ett instrument för att få fram sanningen. Demokrati är en metod att avgöra hur samhället ska agera när människor inte kan komma överens. Om så 99 procent röstar för en sak i en folkomröstning så betyder det inte att den återstående procenten hade fel eller agerar odemokratiskt om de agerar mot beslutet, så länge de inte tagit på sig att som befattningshavare verkställa beslutet.

Jag är ganska trött på att demokratin, vad den sedan än anses innebära, ska vara så förbannat "god". Demokratin leder inte till ett gott samhälle. Demokratin innebär inte öppenhet och frihet. Demokratin kan användas till hur dåliga eller jävulska beslut som helst. Det enda som kan åstadkomma något gott är att varje människa tar personligt ansvar. Vad demokratin kan bidra med är tillåtelse att ta personligt ansvar.

Varje beslutsfattare, hur välmeriterad han än må vara, innebär en risk för ett dåligt beslut. I dag räcker det med 175 sådana "säkerhetsrisker" för ett dåligt beslut. I en demokrati skulle det behövas över fyra miljoner "säkerhetsrisker" för ett dåligt beslut. Det enda som talar för demokrati är att varje annan styrelseform, inklusive parlamentarism och upplyst despotism, bara innebär att den risk för dåliga beslut som demokratin innebär, blir ännu större. Och det räcker.
 
 

Fredrik Flink 1999-02-13

PS. Referensgruppen "vuxna män i sekelskiftets Sverige" bör avse "vuxna rika män i sekelskiftets Sverige" eftersom ekonomiska förhållanden begränsade rösträtten så långt fram som till 1945.

Fredrik Flink 1999-03-29

LEDARE 9:

TERRORMETODER

Jag tycker man ska komma ihåg att medan lastbilar brinner på gott eller ont, medan man debatterar med sakliga eller osakliga argument och medan massmedia rapporterar på ett klargörande eller upprörande vilseledande sätt, så pågår som bäst all denna terror, detta systematiska dödande av personer som aldrig bett om att få bli inblandade.

Inte ens de elakaste tungor har kunnat anklaga dessa personer för någonting alls, alla är alltså överens om att det är helt oskyldiga individer som utnyttjas för någon annans syften. Inte heller har någon kunnat påstå annat än att de verkligen dödas. Däremot sätter man olika etiketter på dödandet, alla kallar det inte mord, trots att man är överens om att det är avsiktligt dödande och att man inte ens kommit på något att anklaga de dödade för.

Här handlar det inte om formella eller överdrivna rubriceringar som skadegörelse, intrång eller mordbrand. Själv blev jag anklagad för stöld när jag för tio år sedan fritog elva personer från ett laboratorium i Solna. Hur skulle man kunna stjäla personer? Det är ju absurt.

Här handlar det inte om någon enstaka virrpanna som i desperation tagit ett rejält steg över gränsen till terrorism genom att i stället för att fortsätta befria förtryckta och slå sönder förtryckarens redskap börjat hota förtryckarens oskyldiga barn. Nej, här handlar det om ständiga personangrepp, dödshot och terror satt i system sedan länge. Fast det kallas förstås något helt annat, domstolarna tycker det är lagligt och även dessa terrorister tror att de gör något bra.

Låt oss aldrig acceptera terrormetoder. Låt oss aldrig acceptera att ändamålen helgar medlen. Låt oss aldrig acceptera djurförsök för att de är nödvändiga. Låt oss fortsätta befria de hotade och slå sönder mordredskapen. Men var försiktig med eld. Och låt terrormetoderna vara motståndarnas metoder, så länge de används.

Debatten har kommit att handla om rätten att uttrycka åsikter. Man får uttrycka åsikter genom att skriva insändare om man sedan lyckas få dem publicerade men man får inte uttrycka åsikter genom att begå brott. Det håller nog de flesta med om. Men vad är det för vits med rätten att uttrycka åsikter om man inte ens får förvara sitt liv?

Det är demokratiskt fattade beslut, säger man. Nej, det är det inte. Man kan inte fatta demokratiska beslut om någon som inte kan och får delta i beslutet. Och man kan knappast fatta demokratiska beslut om inskränkning av rätten till liv. Då hjälper det ju inte att de som deltagit i beslutet själva anser att det är demokratiskt fattat.

Någon kanske uppfattar mig som en överilad idealist. Men tänk om jag i stället skulle säga så här:

Jag engagerar mig i detta av rent egoistiska skäl. En djurförtryckare sa nyligen ungefär så här i en kvällstidning: "Jag tycker mycket om djur, men jag anser att några av dem tyvärr måste offras." Jag är ett djur. Tänk om det blir jag som måste offras nästa gång. Att jag råkar tillhöra arten Homo Sapiens och att mina rättigheter därför inte brukar ifrågasättas kan ju inte spela någon roll, om ändamålet helgar medlen.
 
 

Fredrik Flink 1999-01-20

LEDARE 8:

KULTURENS MAKT ÖVER FÖRNUFTET

Grundvalen för mitt engagemang i så kallade djurrättsfrågor är att det går att förklara rent förnuftsmässigt varför andra djur ska ha samma grundläggande rättighet till liv som människor ska ha. Jag säger "ska ha", för människor har inte, ens i det svenska samhället, någon ovillkorlig rätt till liv utan den är ständigt underkastad samhällets prövning och avvägningar. Det intressanta är att ofta samma människor som tar till brösttoner och påstår att människovärdet kränks för att vi vågar jämställa alla djur, är beredda att offra människovärdet för det bestående samhällets skull.

Hur många är t ex beredda att förbjuda bilismen eller ens underkasta den sådana omstörtande begränsningar som skulle omöjliggöra dagens människoslakt? Hur många är beredda att låsa in män som hotar livet på kvinnor i stället för att utfärda ett besöksförbud som är lika mycket värt som ett förbud för en varg att riva ett får? Hur många är beredda att förbjuda ett kemiskt ämne innan det finns fullvärdiga alternativ?

Problemet är att de flesta människor låter sig styras av kulturen och inte av förnuftet. Då lyfts argument som "en god köttbit", "så har vi ju alltid gjort" och "det kan jag inte tänka mig att vara utan" upp till samma nivå som argumentet om allas rätt till liv. Var och en måste själv få bestämma, säger man. Men så länge det inte gäller även den som ska slaktas så är det inte ett känsligt förnuftsargument utan ett oförnuftigt känsloargument.

Allt fler inser att det inte är förnuftet som säger att varelser som är så lika oss människor att det inte går att se någon skillnad mellan fostren och som även som fullvuxna har liknande slag av hjärna, ryggrad, ögon osv utan vidare kan malas ner till köttfärs eller torteras i ofrivilliga expriment så länge det är till gagn för någon annan. Hur kan då detta försvaras? Jo, de har ju annorlunda hud, annorlunda benstomme och de talar inte vårt språk! Det är inte förnuftsmässiga argument utan kulturmässiga argument!

Människor är intelligenta medan andra djur inte kan tänka, lyder ytterligare självmotsägande argument. Man behöver inte vara särskilt intelligent för att förstå att man inte har en chans att veta om en varelse, som man inte kan kommunicera med, är intelligent. Var och en som kan tänka och inte tror på telepati vet att tankeverksamheten pågår inom en själv och att utebliven kommunikation inte är något bevis eller ens en indikation på uteblivet tänkande.

Vem är då denne Fredrik Flink som vet detta? frågar sig någon och ger därmed ännu ett exempel på kulturens makt över förnuftet. Det avgörande i samhällsdebatten är inte vad någon säger utan vem som säger det. Om en auktoritet uttalar sig så får han för det första plats på en debattsida i stället för att tvingas tolerera att hans inlägg skrivs om innan det i bästa fall publiceras på en insändarsida, för det andra upphöjs hans argumentation till relevanta fakta, som visserligen kan diskuteras men vars närvaro måste beaktas. Det behöver inte vara en minister som kan ställa i utsikt att nya principer kommer att realiseras, det räcker med att en så kallad kulturpersonlighet repeterar vad pöbeln redan konstaterat på insändar- eller hemsidor.
 
 

Fredrik Flink 1999-01-12
 
 
 
 

LEDARE 7:

VÄRDET AV ATT ALLTID PUBLICERA

Ibland undrar man varför vissa publicister håller på och rotar och publicerar allt möjligt som kanske lika gärna kunnat få förbli statshemligheter. Jag läste häromveckan på någon site som satt i system att publicera alla möjliga allmänna uppgifter man kom över. Det kändes först ganska främmande.

Men det går att förstå att det i själva verket fyller en mycket viktig funktion. Man måste börja med att fråga sig vad som är alternativet. Och alternativet är en vanlig redaktör som frågar sig: Har vi någon speciell anledning att publicera detta? Är det intressant? Är det kanske annars bättre att låta det förbli hemligt?

Och det spelar ju ingen roll så länge alla tycker att det är oväsentligheter. Men vad gör denna redaktör den dag det inte handlar om oväsentligheter? Jo, han gör säkert på precis samma sätt, han frågar sig: Har vi någon speciell anledning att publicera detta? Är det intressant? Är det kanske annars bättre att låta det förbli hemligt? Vilket mycket väl kan sluta med att saken inte publiceras. En sådan tidning kan läsaren inte lita på, ty redaktören för alltid en diskussion om huruvida pubicera eller inte.

Se nu i stället på den alltid obetänksamt publicerande publicisten. Det finns ingen risk att läsaren undanhålls något, ty denna publicist sätter sig aldrig ner och tänker efter om han ska publicera eller inte.

Att kvällstidningar ska utreda allt om kändisars, brottslingars eller andras privatliv är ju en helt annan sak och fyller knappast någon annan funktion än underhållning, på bekostnad av personliga tragedier.

Fredrik Flink 1998-12-16
 
 

LEDARE 6:

SVENSKA POLISER JAGAR OCH DÖDAR BARN

Polisen ska inte jaga barn. Åtminstone inte svenska barn. Om det tycks de flesta vara överens. På sätt och vis var det skönt att de som befunnits skyldiga till mordet på fyraåringen visade sig verkligen vara barn. Inte för att jag slapp utfärda den belöning jag utlovade i förra ledaren. Men det hade varit för jävligt om tolvåringar eller fjortonåringar sluppit undan ansvar och dessutom skulle ha fått sin identitet skyddad.

Utländska barn däremot går bra att jaga och det gör vissa svenska poliser med liv och lust. Särskilt om barnen inte är misstänkta för något. Och alldeles särskilt om de är flyktingar. Tvingar man dem sedan att begå självmord eller att bli föräldralösa efter avvisning så har man själv bevisat sanningshalten i den chockerande rubriken.

Men de är ju illegala! utbrister någon. Nej, inte alls! Det är ren desinformation. Inga barn är illegala eller oäkta som man sa förr. Inga människor överhuvudtaget är illegala. Det är särskilt betecknande för det svenska upp-och-nedvända så kallade rättssamhället att bara människor som inte misstänks för brott kallas illegala.

Det är förstås inte bara svenska poliser utan även svenska politiker och regeringsmedlemmar som jagar och dödar barn, även om de låter polisen göra det våta jobbet. Men det går inte att bara skylla på samhället. Nazistiska krigsförbrytare gick inte fria bara för att de handlat på order. Och de riskerade ändå avrättning om de inte lytt, svenska poliser riskerar på sin höjd avsked genom att uppträda som människor i stället för som monster.

Låt oss i detta sammanhang också konstatera att det finns många poliser som uppträder som människor, antingen för att de lyckats undvika dylik tjänstgöring eller för att de vägrat agera fascistlakejer. Förmodligen finns också en eller annan som tvingats byta arbete. Varför lyfts inte dessa hjältar fram som föredömen? För att massmedia inte är intresserade? För att det skulle vara ett hot mot systemet? Eller törs man hoppas att det beror på att det anses helt normalt att vägra att döda oskyldiga barn?
 
 

Fredrik Flink 1998-11-13
 
 
 
 

LEDARE 5:

RISKFRITT ATT SLÅ MOT BROTTSOFFER - HITTILLS

Alla människor är lika mycket värda, brukar man säga i det här samhället. Att det i praktiken oftast inte är så vet de flesta. Men finns det någon grupp som är mindre värd än alla andra, som alltid behandlas sämre? Ja, den heterogena gruppen "brottsoffer". Kanske beror det på att människor vanligtvis väljer omedvetet att slå mot den svagare, de som valt att slå mot den starkare har liksom sorterats bort genom det naturliga urvalet. Att slå mot den redan svage upplevs som riskfritt.

Vi har i dag fått bevittna två mycket extrema exempel på detta. En fyraåring har mördats av personer som inte fyllt femton år. Dessa låt oss anta fjortonåriga vuxna förbrytare av allra grövsta slag sägs nu ha större rätt än det barn de har mördat. Inte nog med att de inte ska straffas eller omgivningen ens ska skyddas från dem, sanningen ska heller aldrig få komma fram. Mördarnas identitet ska aldrig få avslöjas.

Om det i slutändan verkligen går så illa, så kommer denna tidning att erbjuda ett pris, troligen 20 000 kronor, för kontrollerbara uppgifter om mördarnas identitet. Visar det sig att mördarna är betydligt äldre än det mördade barnet, låt oss säga fyllda tio år och således snarare ungdomar än barn, kommer dessa uppgifter efter vederbörlig kontroll att publiceras i Fritt Fram. Men det är i så fall en nödlösning, låt oss först hoppas att någon med makt och myndighet kan och vill bryta anonymitetsskyddet för mördarna.

Så till nästa publiceringsfråga. Om den svårt misshandlade kvinna, som hotas av vräkning för att hon enligt protokollförande grannar skrikit för högt när hon misshandlats, verkligen vräks, så kommer denna tidning att publicera namnen på de protokollförande ynkryggar som ingripit mot kvinnan i stället för mot gärningsmannen. Likaså kommer den eller de som med berått mod fattat vräkningsbeslutet att få schavottera med namn och foto i Fritt Fram. Förlust av medborgerligt anseende tycker jag är ett anständighetsminimum i ett sådant här fall. Kanske får de också svårt att skaffa sig en ny bostad.

Vi ska se till att det aldrig mer blir riskfritt att slå mot den svage.
 
 

Fredrik Flink 1998-09-04
 
 
 
 

LEDARE 4:

EN SKRÄMMANDE MÄNNISKOSYN

Djurförsöksförespråkare saknar respekt för människan. De har tydligen respekt för arttillhörigheten, något som närmast påminner om nazism. Men de har ingen respekt för människan som person, det är bara människans arttillhörighet som gör henne något värd. Hennes egenskap att uppleva saknar betydelse för denna falang av rasister. Ty personer av andra arter tillerkänns inget värde och inga rättigheter (utom möjligen vissa starkt begränsade som avgörs av människors intressen), oavsett om de kan uppleva.

Ibland talar även denna falang klarspråk i etablerade medier, nu senast på Dagens Nyheters ledarsida på midsommarafton. Vi behöver djurförsök lyder rubriken och det är väl åtminstone en bra sammanfattning av textmassan. Att man ska tänka på djurs rättigheter är väl att begära för mycket, ungefär som om de organiserade nazisterna skulle börja tänka på judars rättigheter. Men liksom själve führern ska ha ansett sig ha tagit hänsyn till judarna, så tillfogar man på slutet; "men den etiska diskussionen på området är viktig". Varför det, om andra djurs rättigheter inte anses viktigare än att människor kan sätta sig över dem så fort det anses nödvändigt?

Hur utbredd är denna "art-ism" bland människor? Inte så utbredd som man kan fås att tro av etablerade medier. En undersökning som SIFO gjorde 1988 visade att endast 27 % av de tillfrågade ansåg att människan är mer värd än allt annat levande. 66 % ansåg att människan inte är mer värd än allt annat levande. Men vad är det i så fall som gör att inte 66 % av människorna är vegetarianer? Tja, vad är det som gör att inte 60 % av människorna minskar sitt bilåkande när 60 % av människorna vill ha en minskning av bilismen? Kanske beror det på samhällets avskaffande av det personliga ansvaret.

Har då djurförsöksförespråkarna misslyckats med att övertyga om djurförsökens nödvändighet? Nej, kanske resonerar 66 % av människorna som så att man inte behöver veta om djurförsök är nödvändiga, djurens lidande är tillräckligt för att säga nej till djurförsök. Om jag inte minns fel var det Samuel Clemens, mer känd som Mark Twain, som uttryckte sig så.

För varför gör vi inte försöken på människor om de är så nödvändiga? Det skulle ge betydligt säkrare resultat. Men då spelar inte nödvändigheten någon roll längre, för då är den för denna falang av rasister så heliga artgränsen passerad. Då har de minsann inget emot att låta små barn dö som kanske kunde ha räddats bara av adekvata försök på människor. Så fort gränsen passerats så ser även rasisterna att det finns två parter i målet och att man inte kan offra en person för en aldrig så ömmande insats för en annan person. Så synd att det ska hänga på arttillhörigheten.
 
 

Fredrik Flink 1998-06-22
 
 
 
 

LEDARE 3:

KEJSARNAS KONTROLL

Varje kultur håller sig med myter som hjälper till att hålla kulturen någorlunda intakt. En kultur utan myter förändras så snabbt att den inte hinner bli betraktad som en kultur. Kalla det gärna det kulturliga urvalet.

Myten om kontrollsamhället är en sådan myt. Varför är den så svår att spräcka? De som påstås utöva kontrollen dvs myndigheter och politiker borde väl ha intresse av att avfärda den? Tvärtom! Om inte politikerna har någorlunda kontroll över allt möjligt, från skattesmitare till miljöförstöring, vad har vi då för anledning att gå och rösta på dem? De måste till varje pris ge sken av att ha kontroll.

Sanningen, som med naturnödvändighet kommer att avfärdas, är den att politikerna inte har någon som helst kontroll över ozonhål, klimatförändring, trafikolyckor, förtryck eller brottslighet, ja, möjligtvis över vapenvägrare eftersom dessa både är lätta att överbevisa och villigt infinner sig vid domstolen.

Politikerna är inte farligare än vanliga människor annat än i passiv mening, de använder inte sin möjlighet att ingripa mot miljöförstörare, brottslingar osv. Men varför inte? Därför att varje politiker som gör sig impopulär röstas bort om det inte är ett mannaminne dvs 3 år till nästa val. Kalla det gärna det politliga urvalet.

Och impopulärt blir det när ropen om kontrollsamhälle skallar. Det är den verkliga kontrollen, den sociala och mentala kontrollen. Var och en av oss har möjlighet att bryta mot vilka mönster vi själva vill - det existerar inget kontrollsamhälle och inte ens de regimer som verkligen försökt bygga upp ett sådant, och borde ha lyckats eftersom man inte behövt vara rädd för några väljare, har blivit särskilt långvariga.

Ingen vill bli kontrollerad. Men vad man glömmer är att det man inte kontrollerar, kontrollerar genast någon annan. Det finns de som vill avskaffa staten för att få bort förtrycket. Tror de verkligen att förtrycket blir mindre när kapitalet tar över? Nej, därför vill man även avskaffa kapitalet. Okej, tror de verkligen att förtrycket blir mindre när maffian tar över? Och vem ska avskaffa maffian?

Bara en stark statsmakt som kontrolleras direkt av folket och inte via något "demokratiskt" valt parlament kan se till att vi utsätts för lagom mycket kontroll - eftersom det då är vi själva som avgör hur mycket som är lagom och utan att behöva överväga om vi kommer att bli av med rösträtten. Parlamentarismen är en begränsad diktatur och en förolämpning mot demokratin - men det ska bli en annan ledare.
 
 

Fredrik Flink 1998-03-21
 
 
 
 

LEDARE 2:

GÖR DET LÄTTARE ATT VARA ARBETSLÖS!

 

 
 
 

Bondånger är den enda plats i världen där antalet arbetslösa minskar när de arbetslösa får det svårare. När Ronny Eriksson ber polaren Visionären att förklara hur det går till, funderar han länge och grymt och sedan går han ut och frågar den första bybo han ser:

- Är du arbetslös?

- Ja, svarar han förstås eftersom arbetslösheten i Bondånger tycks vara 100 %. Då hugger Visionären honom i kragen och frågar igen:

- Är du arbetslös?

- Jaa, svarar bybon lite mer tveksamt. Varpå Visionären trycker ner honom i snön och upprepar frågan:

- Är du arbetslös?

- Ja-a-a, stammar bybon och blir misshandlad i snövallen.

- Är du arbetslös nu då?

- Nää, svarar bybon skräckslagen.

Vad ska vara målet för arbetslöshetspolitiken? Att arbetslösheten och de som mår dåligt av den ska hållas på en så låg nivå att det accepteras, dels för att man jämför med utlandet och med historien och dels för att marknaden behöver en viss arbetslöshet för att fungera? Eller ska målet vara att människor ska slippa lida av arbetslöshet?

Jag tror inte att arbetslösheten kommer att bli så mycket mindre. Men jag vet att arbetslöshetsproblemet skulle bli mycket mindre om arbetslösa såväl som andra fick

Men alla de människor som verkligen vill ha just en anställning? Chansen för dem ökar när de som tvingas ta jobb för att överleva kan ägna sig åt sådant de önskar.

Det här är naturligtvis rena skräckscenariot för de politiker som lever högt på arbetslösheten och därmed kommer realismen i en sådan här förändring aldrig att utredas. Men för de flesta arbetslösa skulle det vara en lättnad, folkhälsan skulle få ett enormt uppsving och på sikt även samhällsekonomin.
 
 

Fredrik Flink 1998-02-18
 
 
 
 

LEDARE 1:

ÄR DU DJURVÄN ?

 

 
 
 

Ursäkta att jag gör mig löjlig. Men i motsats till vissa kändisförfattare så har syftet med mitt skrivande aldrig varit att tillfredsställa vissas uppfattningar om vad som är löjligt, utan att uttrycka vad som behöver uttryckas.

Hur avgör vi vad som är en människa och vad som är en gris? Är man människa även om man går på alla fyra? Är man människa även om man inte kan tala? Om man har annorlunda hud? Om man har annorlunda kroppsbyggnad? Om man inte kan fortplanta sig med andra människor?

Se där synpunkter som inte får framföras i en vanlig svensk dagstidning! Jag talar av erfarenhet, för jag har i samma tidningar fått upp till 95 % av mina inlägg publicerade. Den rådande ideologin får i grunden inte ifrågasättas. Det hade kunnat vara 30-talets rasbiologi om man byter ut en bokstav. Skillnaden är att den gudskelov aldrig slog igenom.

Naturligtvis ska Fritt Fram inte bara handla om den här typen av frågor. Men djurs rättigheter är faktiskt ett centralt problem. Vi människor är djur och det är det som ger oss rättigheter. "Mänskliga" rättigheter kan betyda två saker, antingen att de är rimliga och hänsynsfulla eller att de bara gäller arten Homo sapiens - ska en "människa" som inte kan fortplanta sig med Homo Sapiens och som inte bevisligen är född av en Homo Sapiens ha mänskliga rättigheter? Det är ingen hypotetisk fråga - sådana varelser finns överallt omkring oss!

Ska inte växterna ha rättigheter då, invänder någon, av någon anledning oftast ironiskt. Och det kan han invända tack vare att frågan är ironisk, för annars skulle han knappast få den publicerad. Jo, växter ska ha rättigheter om de kan uppleva plåga och tillfredsställelse. Vi vet av naturliga skäl inte om växter kan detta. Men vi vet att många djur kan känna, likaväl som vi vet att många människor kan känna. Ska vi vara riktigt noggranna så vet vi ju egentligen bara att vi själva dvs vår egen person kan känna. Det leder oss osökt till det rätta namnet på den rådande ideologin - egoismen.

I Fritt Fram ska vi tvärtom publicera allt möjligt - till och med så extrema uppfattningar som att Homo Sapiens är mer värd än alla andra levande (den stöds enligt en SIFO-undersökning bara av 27 % av svenska Homo Sapiens). Gränsen drar vi där det går över i hets mot folkgrupp, direkta hotelser, oansvarig uppvigling eller uppenbart förtal.

Till sist ska jag svara på frågan i rubriken. Nej, jag är inte djurvän. Jag är ett djur.
 
 

Fredrik Flink 1998-01-23
 
 

Fler ledare !