Fritt fram ISSN 1403-1582Sidan publicerad 1999-07-04 Uppdaterad 2005-08-17   KONTAKT
 

BESLAGTAGEN ARTIKEL OM NÖDVÄRN


 

Kommentarer från Fritt Frams läsare:

Hur man retar upp en våldsman

Läste http://www.svensk.info/flesbran.htm och förvånas än en gång över hur man kan råda tjejer till något så dumt att sparka en våldsman i skrevet. Om mannen inte redan är ganska aggressiv så blir han helt VANSINNIG efter en sådan attack. Attacker mot ögon och strupe är inte lika illa, men inte heller bra. Och stackars tjej om inte attacken lyckas, för då har mannen fått en förevändning att misshandla henne riktigt ordentligt.
Får jag i stället rekommendera slag exempelvis på armbågens yttersida. När han tar tag i dig, så backar du så hans arm sträcks och så pang. Träna med markeringar så får du se. Slå till lite lätt och se hur ont det gör. Provocerar inte alls lika mycket utan kyler av honom ganska kvickt.
Själv väger jag 85 kg muskler och skulle aldrig våga angripa en annan mans skrev. Han skulle döda mig om han fick chansen.
MVH /Tobbe
(2005-08-17)

 
 
 
Här kan du läsa hela texten i artikeln ur tidningen Brand nr 4, som togs i beslag 1999-06-19 och som justitekanslern samma dag beslutade inleda förundersökning mot. Artikeln bestod förutom nedanstående text av fyra små bilder i vänsterkanten under rubriken "SLÅ HÄR:" samt tre bilder upptill på sidan. Se vidare Fritt Frams ledare

"

 

Du har alltid rätt att slå tillbaka!

 

Ta inte mer skit! Tyvärr betyder inte sommar, sol och festival samma sak för tjejer och killar. På alla festivaler är det flera våldtäkter varje år. Så alla tjejer - håll ihop, ha kul, ha koll, säg emot och om det behövs - slå dom jävlarna.

 

 
 
 

Om du växer upp som tjej i det här samhället så är det tyvärr bara en tidsfråga innan du blir utsatt för kränkningar eller övergrepp från pojkar eller män. Vem har inte blivit ropad hora eller fitta efter på skolgården, blivit skrämd eller äcklad av nån snubbe som stirrat för länge, gått för nära eller följt efter en när man är på väg hem själv sent en kväll. Eller blivit tafsad på på en konsert eller en fest, gått med på saker sexuellt som man egentligen inte velat, blivit våldtagen eller misshandlad.

Alla av oss blir inte utsatta för allt eller ens en del av övergreppen men så gott som alla har varit med om obehagliga situationer och varenda tjej som jag har träffat är rädd för att bli våldtagen.
 
 

motstånd

Men mäns och pojkars kränkningar pågår inte oemotsagda. Överallt gör tjejer och kvinnor motstånd i sin vardag, säger ifrån, sätter gränser, slår sig fria, lämnar dåliga relationer, tar hämnd, hjälper varandra, rätar på ryggen och tar plats.

Feministiskt självförsvar är en del av det motståndet.

I slutet av 70-talet tröttnade feminister i USA på att träna traditionella kampsporter. Det de lärde sig där var inte relevant för dem. Att kunna hålla igång ett slagsmål si och så länge med olika snygga trix är inte vad kvinnor som lever i ett patriarkat behöver. De visste att den absoluta majoriteten av allt våld mot kvinnor händer hemma, av någon hon känner och litar på. Som kanske säger att han älskar henne. Då hjälper sällan lite karate.

Samma insikter gäller fortfarande. I Sverige idag är det bara runt 10 procent av alla våldtäkter som är rena överfallsvåldtäkter, där våldtäktsmannen är den fula gubben i busken. Resten av våldtäktsmännen är ens man, pappa, pojkvän, storebror eller morfar, eller ens läkare, psykolog, chef, arbetskamrat, gynekolog eller lärare - någon som man har en relation till och ofta är i beroendeställning till, känslomässigt och/eller ekonomiskt.

Gruppen i USA tog sina feministiska kunskaper och arbetade ihop dem med sina kampsportskunskaper. Idag finns det grupper som tränar feministiskt självförsvar i flera länder i Europa och i Sverige finns det grupper i Lund, Malmö, Göteborg och Stockholm. I det självförsvaret som vi tränar och lär ut ingår tre stora bitar. Den första biten handlar om att alla kvinnor är värda att försvara, att vi är alla värdefulla och ingen man någonsin har rätt att kränka någon av oss, om integritet och respekt, att sätta gränser och hjälpa varandra.

Andra biten handlar om verbala strategier. Vi övar på olika obehagliga situationer, att vänta på nattbussen eller att bli förföljd. Vi tränar på kroppsspråk och olika sätt att prata sig ur situationer, att lura, skrämma, övertala eller övertyga honom om att det är bäst att dra. Till sist tränar vi enkla och effektiva slag och sparkar för att vi så snabbt som möjligt ska kunna slå ut en man som angriper oss och kunna ta oss därifrån.
 
 

ta makten över ditt liv

Feministiskt självförsvar handlar inte om att lära sig tusen olika stiliga grepp och kator utan om att ändra sitt sätt att tänka. Att lyssna mer på sig själv och andra kvinnor, skruva upp volymen och ta sina känslor på allvar. Att säga ja till det man verkligen vill och nej till det som känns obehagligt. Ingen annan kan avgöra vad som är bra eller dåligt för dig. Bara du bestämmer över din kropp och allt som inte är ett 100 procentigt ja är alltid ett nej - han kan aldrig skylla på att han inte förstod eller inte visste - då skulle han tagit reda på det. Vi har alltid rätt att säga nej, jag vill inte mer, oavsett om man ligger naken i hans säng (eller festivaltält!) eller om man redan har börjat ha sex. Ansvaret är helt och hållet hans. När han går över gränsen så är det aldrig ditt fel.
 
 

handlingsberedskap

Det är viktigt att veta att alla vi kvinnor kan drabbas av mäns sexuella våld. Det finns inget universalmedel vi kan använda för att försvara oss och det finns inget som utmärker de kvinnor som blivit eller blir utsatta. Att tänka att det finns "vi normala" och "de andra utsatta" är att lura sig själv och dessutom att lägga skulden på de av oss som faktiskt blir våldtagna och misshandlade. Alla är vi både starka och svaga, tuffa ibland och rädda ibland, glada ibland och ledsna ibland, och vi ska få vara precis hur fan vi vill utan att någon idiot ska utnyttja oss för det. Ansvaret ligger alltid hos honom, han som begår övergreppet. Han har alltid valet att låta bli.

Givetvis kan inte heller självförsvar lösa alla problem men det kan ge oss en handlingsberedskap så att när vi hamnar i svåra situationer så har vi förberett oss på olika sätt att agera. Boxa honom inte i magen utan sparka av honom knät, slå inte mot näsan utan mot ögonen, skrik och spring. Kryp inte ihop utan räta på ryggen, flacka inte med blicken utan titta honom i ögonen, lämna en pojkvän som inte respekterar dig, ingrip om du ser någon annan bli utsatt.
 
 

du är alltid beväpnad

Oavsett hur mycket en angripare har pumpat muskler eller käkat anabola så finns det alltid fyra sårbara punkter på hans kropp. Hans ögon, struphuvud, skrev och knän. Punkter som är effektiva att slå mot om du behöver oskadliggöra en man.

Och även om man kan känna sig liten och rädd i en farlig situation så ska vi komma ihåg att vi alltid är beväpnade. Vi har alltid med oss vår röst att skrika med, våra fingrar att slå mot hans ögon med, knytnävar och armbågar att slå mot hans struphuvud, knän att köra upp i hans skrev och fötter att sparka av hans knän med. Ofta finns det också saker i vår omgivning som vi kan ta hjälp av, nycklar, pennor, stolar, grenar, stenar, stekpannan - bara din fantasi sätter gränserna.

Om du väljer att ha till exempel larm eller tårgas med dig så får det aldrig bli något annat än ett komplement, tänk om du har en annan jacka på dig eller börjar fumla i väskan eller det är din pojkvän som går över gränsen. Det är nog få som har tårgas under huvudkudden jämt. Tryggheten måste finnas i vår egen kropp. Våra armar, ben och röst är våra vapen.

Även om han skulle lyckas med att påbörja sitt övergrepp så försök att fortsätta leta efter öppningar för att slå dig fri. Du kan också fortsätta att försvara dig även efter en våldtäkt genom att dokumentera bevis mot honom på sjukhuset och driva ett åtal mot honom i en senare rättegång. Här kan det vara en stor hjälp att ta kontakt med den kvinnojour eller tjejjour som finns i din stad som kan hjälpa till i kontakter med sjukhuspersonal, rättsväsende och polis som inte alltid är så välutbildade och förstående som de borde.

Prata med dina vänninor och lyssna på vad de berättar, lita på dina egna och deras känslor, ingrip och hjälp varandra.

Bara tillsammans är vi starka!

birna
 
 

ROKS - riksorganisationen för kvinnojourerna i Sverige: 08-714 09 60

Stödcentrum mot incest: 08-652 38 00

Aneroxiakontakt: 08-673 67 65

BRIS Barnens hjälptelefon: 020-91 00 91

RFSL - riksförbundet för sexuellt likaberättigande: 020- 78 33 66

Nätverket för feministiskt självförsvar, c/o Kvinnohuset, Blekingegatan

67 B, 118 97 Stockholm, 0740-25 12 79.

Eller ring kvinno- eller tjejjouren i din stad.

"