Cykel o Spår ISSN 1400-7908 Uppdaterat 2000-09-17 KONTAKT
 

LEDARSIDAN

 

 
 
 
 
 
 
 

LEDARE 14:

DE LÅGA DIESELPRISERNA

Har Ni hört vad de säger på t ex Rapport när de påannonserar ett reportage om lastbilsåkeriers protester mot den marginella höjning av dieselskatten som mer upplysta krafter lyckats få igenom?

Just det, "protesterar mot de höga dieselpriserna". Media tar ställning i den konflikt man ska bevaka genom att behandla den protesterande partens åsikter som fakta! Kan Ni tänka Er att man skulle säga "protesterar mot de låga dieselpriserna" om nu någon vågade motprotestera? Nej, då skulle det heta "protesterar mot dieselpriserna som man anser alltför låga"! Är det detta som kallas att vara opartisk, då kan man lika gärna säga med en gång att lastbilstrafiken är miljövänlig.

Cykel o Spår gör ingen hemlighet av att vi inte är opartiska, vi tar klar ställning mot den nu protesterande parten och för höjningen av dieselskatten, problemet är att höjningen är alldeles för liten. För övrigt anser jag personligen att även dieseltågen ska betala den högre dieselskatten, dels är det nödvändigt för trovärdigheten i miljöskatter, dels är det ett incitament att byta diesellok mot ellok på elektrifierade banor och på längre sikt att elektrifiera fler banor.
 
 

Fredrik Flink 2000-09-17
 
 
 
 
 
 

LEDARE 13:

GÖR ÖRESUNDSBRON MILJÖVÄNLIG!

Dags att inviga Öresundsbron. Och dags att fundera över hur den ska användas.

Är det inte ironiskt att man efter alla miljöprövningar och deklarationer låter den miljövänliga trafiken använda bron ett par dagar för att sedan låta den miljöfarliga trafiken ta över hela övre planet och tvinga på tågpassagerarna en utsikt mellan spjälor? Men historien kan ändras fortare än man tror.

Alla vet av egen erfarenhet att vi klarar oss utan att köra bil mellan Malmö och Köpenhamn, så hur det ska gå till behöver vi knappast grubbla över. Frågan är alltså hur motorvägen ska användas. Den rymmer och bär t ex två spår för snabbtåg eller högfartståg och två spår för långsammare lokaltåg. Dessutom ryms cykelbana och en servicebana för t ex utryckningsfordon. Godstågen tar över de gamla spåren med större bärighet.

Det är inte särskilt meningsfullt att i dag gå ut och fråga folk om de är för eller emot Öresundsbron. Bron står där den står. Hur den ska användas är däremot en öppen fråga.
 
 

Fredrik Flink 2000-06-30
 
 
 
 
 
 

LEDARE 12:

ALLTING BLIR LÄTTARE MED BIL

"Allting blir lättare med bil" är bilbranschens nygamla slogan - oerhört intelligent. Tänk bara:

Att ta död på en människa blir ofantligt mycket lättare med bil - ytterst få människor är annars beredda att ta livet av någon medmänniska. Av samma skäl blir det mycket lättare att riskera livet på folk.

Att slippa bygga ut järnvägen blir lättare med bil. Hur skulle man annars klara sig utan järnvägen?

Att tänka blir lättare med bil. Alla tvivel kör man bort - jag måste ha bil, alltså behöver jag inte tänka över om det är rätt att köra omkring bland människor med ett ton i hundra kilometer i timmen och släppa ut just de kemikalier som hotar både det livsavgörande klimatet och det livsviktiga ozonskiktet.

Att fortsätta som man alltid gjort utan att behöva bry sig om vad som händer i verkligheten blir lättare med bil.

Att kunna låtsas att det inte går att klara sig utan bil blir inte bara lättare, det förutsätter helt enkelt att man har bil.

Att annonsera blir lättare med bil. Bilbranschen har obegränsade resurser att föra fram sitt budskap och sina särintressen, medan miljöaktivister och trafiksäkerhetsvänner har mycket svårt att få föra fram sitt budskap. Och samhället använder inte några av sina resurser för att föra fram fakta och allmänintressen.

Men det är förstås lite överdrivet att säga att allting blir lättare med bil. Att andas blir naturligtvis inte lättare med bil. Att överleva i trafiken är självfallet lättare utan bilar. Och att överleva mer än några år på den här planeten är faktiskt inte möjligt med bil - så länge den ser ut och används som i dag. Men man måste ju prioritera.
 
 

Fredrik Flink 2000-05-20
 
 
 
 
 
 

LEDARE 11:

STJÄRNORNA STYR VÄRLDEN, MEN...

I sin desperation över att inte kunna tillföra miljödebatten något i sak, tar Luftfartsverket, vårt mest propagandistiska verk, till de mest häpnadsväckande argument.
 
Luftfartsverket tycks tro att det handlar om en boxningsmatch och som om denna galenskap inte vore nog, kräver man nu att inte behöva följa samma regler som motståndarna. Flyget ska få fortsätta öka utsläppen, miljön
får man klara genom att de andra trafikslagen minskar sina utsläpp.
 
När SJ slår ett slag för järnvägen genom att visa hur många tiotals eller hundratals gånger mer flyget släpper ut än järnvägens elproduktion, så svarar Luftfartsverket genom att slå resenären i skallen med följande:
 
"Nio av tio svenskar säger sig ha en positiv inställning till flyget. Åtta av tio svenskar anser att flyget har en naturlig plats i ett framtida miljöanpassat transportsystem. Och sex av tio menar att flygets miljöpåverkan är acceptabel i förhållande till samhällsnyttan."
 
Nu undrar jag: På vilket sätt minskar detta utsläppen? Är det inte snarare ett tecken på att Luftfartsverkets ohederliga propaganda håller på att lyckas? Eller på att de flesta har dåliga kunskaper? Det är kanske det som blir flygets räddning.
 
Ibland undrar jag om jag har gjort fel när jag valt att arbeta genom upplysning. Det är som att köra huvudet i väggen. Ingen lyssnar. Media tiger som muren. Staten fortsätter tala vackert om miljön. Och resenärerna fortsätter uppfylla prognoserna om ständigt ökad trafik.
 
De som valt att arbeta genom psykologisk propaganda framstår ju som mycket tjusigare. Att ta deras parti kräver inget ansvar, framtiden ligger platt och rak framför en, som en motorväg eller flygkorridor. När sedan rapporterna kommer om att miljöförstöringen ökat ytterligare, så står man där och säger: Så tråkigt, vi misslyckades! Det är väl ödet som bestämt?
 
Stjärnorna styr världen, men över stjärnorna råder Luftfartsverket.
Fredrik Flink 1999-10-17
 
 
 
 

LEDARE 10:

EN POLISANMÄLAN

Efter nedan nämnda katastroftillbud väntade jag mig en omfattande polisutredning, åtal för vårdslöshet i trafik och att bli kallad som vittne till rättegång. Eftersom ingenting verkade hända skickade jag den 30 augusti en formell polisanmälan till polismyndigheten i Linköping. Det råkade bli samma dag som jag skickade en polisanmälan mot mig själv för publiceringen av en ledare i tidningen Fritt Fram och denna fick jag skriftlig bekräftelse på redan den 2 september. Men min anmälan om vårdslöshet i trafik hade jag fortfarande inte hört ett ord om innan jag i dag ringde polismyndigheten i Linköping för att höra om den kommit bort hos posten eller hos polisen.

Döm om min förvåning när jag får höra att anmälan avskrivits redan i början av månaden - detta avgörande beslut hade jag ju inte ens fått besked om! Hade beskedet glömts bort eller försenats pga arbetsbördan eller kommit bort på posten? Nej, hör och häpna, det skulle aldrig lämnas något besked - den som gör sig besväret att avfatta en formell anmälan och insända denna till en polismyndighet får aldrig något besked om att den kommit in och inte ens om att den avskrivits!! Detta självklara, att en myndighet skickar en bekräftelse och i all synnerhet ett besked när beslut är fattat, gäller inte för självaste polismyndigheten, inte när det gäller så allvarliga ärenden som trafikbrott!

Nu till själva ärendet. Trots det uppenbara brottet mot väjningsplikten, trots att tiotals människoliv stod på spel, trots att tågföraren omedelbart gjorde anmälan till tågledningen och antecknade ögonvittnens namn och telefonnummer så prövas inte ens saken av åklagare, än mindre i domstol, anmälan bara avskrivs. Och den som gjort anmälan får inte ens veta att anmälan kommit in.

Och när tio resenärer dör i en järnvägsövergång, så kommer ingen att få veta att tankbilsföraren redan tidigare varit anmäld för vårdslöshet i trafik men att en polisman tyckte att det inte var något brott. Det hela kommer att framställas som en järnvägsolycka.

Fredrik Flink 1999-09-29
 
 
 
 

LEDARE 9:

BOMMAR - TILL VARJE PRIS

Jag lever. Men det hängde på en decimeter.

Nej, jag har inte cyklat ut framför tåget. Och hade jag gjort det så hade i värsta fall lokföraren fått kasta sig bakåt för att inte få resterna av cykeln i skallen. Någon mer än jag själv hade knappast kommit till skada. Så säker är cykeln - och tåget.

Jag stod i vestibulen på länståget och tittade framåt genom förarhytten, som man bara får göra om det varken finns sittplats eller ståplats i kupén. Det är midsommarafton men Östgötatrafiken tycker inte att det behövs några extra vagnar.

En kvart tidigare stod det två älgar på spåret. Kon stegade i väg och kalven klarade sig med en decimeter eller en hundradels sekund. Jag hann skrika jävlar, jävlar, precis som åskådaren på den där berömda filmsekvensen av den första JAS-kraschen, jag förstår honom allt bättre. Så stod man och tittade efter fler älgar och den där gamla skräckbilden av ett plötsligt och omöjligt uppdykande mötande tåg kom upp på näthinnan.

Men det kom varken älgar eller tåg. Det kom en av allt att döma höggradigt berusad tankbilsförare vid en obevakad övergång. Trots att han framförde ett rentav mycket tungt fordon, tittade han uppenbarligen inte alls efter tåg som han är ovillkorligen skyldig att göra för att över huvud taget ha rätt att sitta bakom någon ratt. Av en slump får han stopp på jätteekipaget kant i kant med tågets lastprofil, med låsta hjul i ett moln av grus och damm.

Jag tror varken lokförare eller passagerare genast förstod vad som hållit på att hända, först efter någon minut kommer chocken och upprördheten. Lokföraren hade aldrig en chans att stanna före korsningen och att stanna efter korsningen för att haffa vettvillingen var nog ingen som tänkte på just då. Lokföraren gör anmälan per radio till tågledningen i Norrköping och ber om ögonvittnenas namn och telefonnummer.

Hade gruset på vägen varit en liten aning lösare så att tankbilen stannat någon decimeter längre fram så hade lokföraren, jag själv och den äldre mannen bredvid mig på någon hundradels sekund kastats handlöst genom frontrutan in i tankbilen. Den följande sekunden hade ytterligare passagerare avlidit i vestibulen under det att förarhytten tryckts samman med tankbilen. I kupéerna hade stående och framåtsittande passagerare fått krosskador och bakåtsittande passagerare varit utlämnade åt att stolarna haft nackstöd och inte slitits loss från golvet. Om det i stället hade stått en personbil på spåret så hade troligen bara den vållande och hans passagerare avlidit.

Jag ägnar resten av midsommaraftonens eftermiddag åt att tala med polis och försöka få tag på någon på Arla där tankbilsföraren av reklamtexten att döma är anställd. Någon måste känna till färdvägen så att föraren kan stoppas innan någon verkligen dör, och jag har från början förstått att polisen inte bryr sig särskilt mycket om det även om man visar förståelse för min upprördhet. Men även den jourhavande på Arla har svikit sin post. Föraren får köra vidare, jag hoppas att han råkade stanna i tid även vid nästa korsning.

Så länge det finns ansvarslösa förare av tunga fordon så kan man inte bara tala om vem som vållar olyckorna. Alla obevakade övergångar måste bort, det går att bygga tusentals bomanläggningar på ett år. Det får kosta vad det kosta vill, miljarder, stängda övergångar med långa omvägar som följd, eller rentav nedlagda banor. Jag kan inte längre försvara att man driver järnvägsanläggningar utan den under rådande, låt vara oförskyllt orimliga, omständigheter mest nödvändiga säkerhetsutrustning. Frågan är vem som kan försvara det, och vem som kan försvara att vansinnesförare får köra vidare.

Fredrik Flink, midsommardagens morgon 1999
 
 
 
 

LEDARE 8:

BRA MILJÖVAL - HOPPSAN!

Elproduktionen utsätts nu för både miljömärkning och en sann marknadsstyrning som gör att kärnkraft, fossilkraft och nyutbyggd vattenkraft får se sina marknadsandelar hotade oavsett vad politikerna tycker och vågar. Man kan fråga sig varför det inte hänt tidigare.

Transportproduktionen har alltid varit i hög grad konsumentstyrd. Det har ju å andra sidan inte hjälpt så mycket.

Produkten i vägguttaget är alltid densamma och kommer från den kraftproduktion som för tillfället är tillgänglig, men konsumenten betalar bara för den kraftproduktion som han valt i förväg. Det är en förutsättning för att konsumentstyrningen ska kunna gynna miljö och säkerhet. Om jag skulle bli tvungen att vänta tills det blåser om jag valt vindkraft, så skulle nog bekvämligheten åter ta kommandot.

Skulle man kunna tänka sig något liknande när det gäller transporter? Vi använder de transporter som råkar finnas tillgängliga när och där vi ska resa men vi betalar för ett i förväg valt transportmedel? Det blir naturligtvis mer komplicerat än i fallet med eldistributionen, men om man kunde konstruera ett system som gör det smidigt så skulle det kunna vara en lösning på den eviga ekvationen där 58 % av svenskarna vill minska bilismen medan 77 % av persontransporterna fortsätter att ske med personbil.

Under alla omständigheter så blir det allt tydligare att konsumenten har ett reellt val - det är inte längre politiker och andra makthavare som bestämmer hur våra lampor ska lysa - eller hur vi ska transportera oss.

Fredrik Flink 1999-05-22
 
 
 
 

LEDARE 7:

TRANSPORTKVALITET

När samhällets budskap allt oftare tycks vara att det inte spelar någon roll om man satsar på vägar eller järnvägar och att det bara är biljettpriset som avgör om man tar bussen, tåget eller flyget, kan det vara intressant att börja sprida begreppet Transportkvalitet.

Hört det förut? Jo, SJ har föredömligt börjat använda det i sin marknadsföring av godstransporter. Det borde väl vara lika relevant för persontransporterna, men tågresenärerna får i stället höra att järnvägen är ett masstransportmedel vilket snarare för tankarna till transportkvantitet.

Transportkvantitet är vidare att ungefär 77 % av persontransporterna sker med personbil. Några procent sker med tåg och kanske lika mycket med flyg, som är helt dominerande vid utrikesresor. Så vilket transportsätt är mest användbart?

Transportkvalitet är däremot att en övergång från bil till tåg reducerar kväveoxidutsläppen med ca 98 % och risken att omkomma med ca 95 %. Utrikesflyget kommer i framtiden att släppa ut femtusen gånger så mycket kolväten per personkilometer som högfartståg med bara någon timme längre restid. Så vilket transportsätt är mest användbart? Det beror på vilket man räknar - kvantitet eller kvalitet!

Fredrik Flink 1999-05-09
 
 
 
 

LEDARE 6:

MÅL UTAN HANDLING

Järnvägen är ett masstransportmedel, säger man, och menar det då som en begränsande faktor, inte att den kan ta över massor av våra massor av transporter. Vem farao vill åka med en masstransport - det låter ju som ett bulkfartyg. Men det är säkert meningen att järnvägen inte ska bli alltför populär, som den hållit på att bli.

En hållbar utveckling betyder numera att ingenting förändras. Regeringen hör till dem som gör allt för att lägga locket på järnvägens hotande utveckling, vem vet vad förändrade resvanor kan få för konsekvenser och politiker vill ha kontroll. Jag trodde knappast det var möjligt att göra Kommunikationskommitténs urvattnade förslag ännu mer urvattnat, men det gjorde regeringen raskt genom att helt och hållet ställa sig på vägmaffians sida. Man strök praktiskt taget allt innehåll och ersatte det med ord, fraser och till intet förpliktande målsättningar. Ordet cykel förekom i allt som allt nio meningar i den mer än hundrasidiga transportpolitiska propositionen. Till och med den rabiata vägföreningen var nöjd. Dessförinnan hade man flyttat över enorma infrastrukturbelopp från järnväg till landsväg.

Nu "tvingas" man frångå målet för år 2000 om högst 400 dödade i vägtrafiken varje år. Det är inte realistiskt. Nej, det är klart, när man inte använder en enda av de möjligheter som finns att sätta stopp för dödsolyckor, så är det inte realistiskt att sätta upp mål om att färre än tidigare ska dö varje år.

Tillväxtminister Björn Rosengren finner det "orimligt" att den som rentav överträder de alltför generöst tilltagna fartgränserna ska betala tiotusen kronor, som Vägverket föreslagit. Vägverket är faktiskt värt en rejäl eloge för att man nu vill satsa stort på billiga och säkra mittbarriärer på många vanliga vägar och systematiskt sänkta fartgränser. Men vad hjälper det om regeringen ska sätta krokben för alla trafiksäkerhetssträvanden?

Det är förstås sant att järnvägen är ett "masstransportmedel" i så motto att man inte åker en och en vilket är det vanligaste med bil. Men mer korrekt är att säga att järnvägen är bäst på långa och snabba transporter, med andra ord när det är för jobbigt och långsamt att cykla, onödigt farligt att åka bil eller alltför skitigt att flyga - när blir det det?

Fredrik Flink 1999-02-27
 
 
 
 

LEDARE 5:

UNDER ÄR BRA MEN DET BEHÖVS FLER

SJ håller på att återgå till att huvudsakligen syssla med sin egen nedläggning, fast den här gången sker det nog mer ofrivilligt. Med all respekt för SJ-personalen, och då menar jag inte bara lokförarna, så är SJ en katastrof för järnvägen. Det är inte så mycket SJs fel, utan regeringens och riksdagens. Stillatigande och möjligen gillande ser man på hur järnvägens suveräna fördelar monteras ned bit för bit. Med små pluttåtgärder försöker man "skydda" järnvägen, kanske bara ett spel för gallerierna. Nu har man bestämt sig för att "ge upp".

Om man någonsin försökt skydda järnvägen så är det nog hög tid att byta taktik. Det är inte med förbud och restriktioner man kan tillvarata järnvägens konkurrensfördelar utan med målmedvetna satsningar. Men målen låtsas man lyckligt omedveten om - miljö och trafiksäkerhet är sådant man pratar om, inte realiserar genom att satsa på ett visst trafikslag för då kan det bli "obalans". Just det, och obalans mellan trafiksäkerheten och trafikfaran respektive miljön och miljöförstöringen, det är man av någon anledning rädd för.

Vi har deltagit i en upplysningskampanj för att få de här herrarna och damerna att fatta vad de håller på med men frågan är om den har en chans att lyckas. Om man redan bestämt sig för att miljö och trafiksäkerhet ska vara sådant man pratar om, vad spelar det då för roll om man får reda på att det är järnvägen som har förutsättningarna att uppfylla de mål man pratat om?

Bara ett under kan nu rädda miljön och trafiksäkerheten, men jag är inte så pessimistisk som jag låter, för under har skett förr, rentav ganska ofta på senare år. Tyvärr får vi inte vara nöjda än, vi måste kräva fler under. Undren har sin upprinnelse i att var och en bestämmer sig för att visa allvar med sitt engagemang för miljön och trafiksäkerheten, riksdagsmannen röstar ned regeringens proposition, resenären väljer tåget även när det för tillfället inte är det bekvämaste och konsumenten bojkottar de företag som transporterar på lastbil för att det är billigare.

Fredrik Flink 1998-03-23
 
 
 
 

LEDARE 4:

VEM ÄR DET SOM ÄR FANATIKER?

Bilismen är ungefär som kommunismen - den goda idén om det perfekta systemet. Men så visar det sig att människan inte är perfekt och så går allt åt helvete.

Men kan man inte tänka sig en bilism med mänskligt ansikte? Det konstiga är att (vissa) kommunister med alla medel bekämpat initiativ till socialism med mänskligt ansikte. Även här är liknelsen slående - renläriga bilister vill inte höra talas om radikala hastighetssänkningar eller elbilar, för "de fungerar inte". I bästa fall skrattar de, i värsta fall blir de ilskna och kallar förslagsställarna för fanatiker. Men vem är det egentligen som är fanatiker - är det den som kan tänka sig att acceptera olika system på vissa villkor eller är det den som bokstavligen går över lik för att upprätthålla det rådande systemet?

Om jag påstått 1988 att kommunismen i Sovjet och Östeuropa kommer att ha fallit om tio år så skulle jag ha blivit utskrattad. Det gick fortare än så. Och det blev kaos, för ingen hade förberett förändringen. Ändå är det få som vill tillbaka till det gamla.

Varför är det då så bråttom att få de förkättrade alternativen att accepteras? Gårdagens kommunism är död mer eller mindre och dagens bilism förr eller senare - då är väl allt frid och fröjd? Nej, för något mer dör på vägen - människovärdet, intellektet och tiotals miljoner människor.

FF 1998-03-09
 
 
 
 

LEDARE 3:

HUR LÄNGE TILL?

Fortfarande florerar gamla fördomar. Att tro att vi ska kunna satsa lika mycket på miljöfarliga lösningar som på miljövänliga lösningar anses realistiskt och balanserat. Att kräva satsningar på enbart hållbara lösningar påstås extremt och fanatiskt. Och så länge folk tror på sådana påståenden så kommer fördomarna att bestå. För vem vill stödja något som är både orealistiskt och fanatiskt? De som tjänar på sådana föreställningar är politiker som vill glänsa och till varje pris vara populära i alla läger - utom möjligen hos människor som har kunskaper och tänker själva.

Egentligen är det en ganska spännande fråga: Hur länge till? Jag tar till en av mina gamla... förlåt, nya käpphästar: Hur många trodde för bara tre år sedan att självaste Vägverket bara två år senare på fullt allvar skulle föreslå 30 km/h som fartgräns på alla stadsgator med blandad trafik och att regeringen nästan omedelbart skulle besluta att kommunerna får införa sådana heltäckande bestämmelser? I dag är det ett faktum, men då - Naivt, orealistiskt, fundamentalistiskt... känns tongångarna igen? Politiker, motorjournalist, motororganisations- eller näringslivsföreträdare spelar ingen roll - att vältra sig i sådana omdömen hjälper inte mot en förändring vars tid har kommit. Dessbättre finns också företrädare för var och en av nämnda grupper som strävar framåt i stället för bakåt.

Kanske kan man svara så här på frågan: Det gamla består så länge vi kan säga: Inte inom överskådlig tid. Det nya har tagit vid den dag vi säger: Det kunde väl ingen tro för tre år sedan. FF 1998-01-28
 
 
 
 

LEDARE 2:

ILSKA ÖVER DÅLIG UTRUSTNING

Nej, det är inte datautrustningen jag är arg på, även om jag svurit en hel del innan jag kom så långt som till att kunna börja skriva den här ledaren. Det är också tekniska problem som gjort att det gått så trögt att komma igång med den elektroniska publiceringen. Men lär man sig väl hur alla detaljer fungerar så brukar det fungera, fattas bara efter alla miljarder som lagts ner på att utveckla hård- och mjukvara.

Värre är det med hård- och mjukvara för cyklister. Det finns inget dåligt cykelväder - det finns bara dåliga cykelkläder. Just det, det finns bara dåliga cykelkläder. Antingen blir man blöt utifrån av regnet eller så blir man blöt inifrån av svett och kondens. Varför har ingen konstruerat ett material med ett distansskikt av glesa, styva trådar som håller tätskiktet ute från kroppen? Ska vi lära oss att skylla på vädret, så att vi kan fortsätta skylla trafikolyckor på vädret i stället för på fordonsvalet?

Min sadel suger åt sig som en svamp när det regnar och hur mycket sadelskydd man sätter på, hur mycket man kramar och torkar så har man en våt fläck i ändan.

Jag gjorde slag i saken och köpte ett par skoöverdrag - perfekt att äntligen slippa komma fram med blöta, kalla och skitiga fötter. Men tillverkaren har tydligen inte själv testat dem utan trott att det räcker med att räffla plastundersidan för att man inte ska halka. Det gör det - så länge man håller fötterna absolut stilla. Rörelsefriktionen är obefintlig och vrider man en aning på foten så halkar man ofelbart av pedalen, en av de farligaste saker som kan hända på en cykel. Det är ett minimikrav att undersidan tillverkas av halksäkert gummi - halksäkra pedaler har jag redan.

Handbromsvajern går av nästan varje år - varför har ingen konstruerat ett bromshandtag med en extra vajer som är lite lösare spänd så att den griper in när ordinarie vajern går av? Det hinner hända mycket innan man hinner slå om till fotbroms, för att inte tala om när kedjan redan hoppat av.

Pakethållaren är en notorisk syndare. Om den överhuvudtaget håller kvar paketet så sliter den sönder påsar och textilier eftersom tillverkaren inte brytt sig om att fila ändarna på fjädertråden. Motsvarande dundertabbe på en bil skulle leda till tillbakadragande av tiotusentals fordon. När kallades några cyklar tillbaka?

Ska det någonsin bli bättre? Det beror på oss cyklister. Klaga hos säljaren, ring tillverkaren, maila Cykel o Spår, så lovar vi att tillverkaren ska läsa! FF 1997-12-12
 
 
 
 

LEDARE 1:

NYA CYKEL O SPÅR !

Äntligen! Hösten har varit tålamodsprövande för både redaktion och prenumeranter. Men nu sätter vi igång på allvar. Vi kommer att prioritera innehållet framför den grafiska kvaliteten på både kort och lång sikt. Förhoppningsvis ska sidorna ganska snart se lite tjusigare ut, men alldeles klart är att den här hemsidan inte görs för att demonstrera webbens grafiska möjligheter eller producentens skicklighet eller konstnärliga ambitioner.

Kanske börjar vi först nu inse betydelsen av att när som helst kunna uppdatera sidorna. Det innebär inte bara att vi kan ha en helt annan aktualitet än papperstidningen eller att vi slipper stressa ihjäl oss inför pressläggningen eller att vi kan rätta tryckfel i efterhand. Det innebär att vi kan låta läsarna vara med under tiden en utredning eller ett projekt fortskrider. Vi kommer att lägga ut arbetsmaterial så fort det är någorlunda presentabelt, läsarna kan komma med synpunkter och frågor och vi kan hela tiden ändra och förbättra i det ursprungliga materialet. Det innebär vidare att vi kan låta nästan allt arbete vi gör presenteras i tidningen. Men det innebär också att Du som läsare ibland kan tycka att det publicerade är långtifrån färdigt. Givetvis kommer vi att ange om det är arbets- material eller en färdig utredning som vi publicerar. Ett första exempel är Nya Tjustbanan

Vad är det viktigaste just nu på cykel- och spårtrafikområdet? Säkert det trafikpolitiska beslutet som riksdagen ska ta i vår. Det i mitt tycke ganska urvattnade förslaget från kommunikationskommittén har utsatts för en hätsk kampanj med helsidesannonser från industrins organisationer. Jag tycker att man kan se förslaget som ett första steg som snart måste följas av fler steg mot ett miljövänligt, smidigt och säkert transportsystem.

Samtidigt som industrin för fram sina åsikter i helsidesannonser försöker vi i ett samarbete med Järnvägsfrämjandet och Cykelfrämjandet att föra ut fakta inför de stora besluten om vår framtid. Men dessa verkar media inte vara intresserade av att publicera. Allmänhetens kunskapsunderlag inför de livsavgörande besluten ska tydligen begränsas till industrins åsikter. Det är yttrandefrihet i realiteten. Men det är vi ju ganska vana vid.

Din och min bästa chans att få yttra oss är säkerligen att skriva insändare. Det är samtidigt miljöns enda chans och det är alldelse nödvändigt om svenska folket och beslutsfattarna ska nås av fakta innan besluten redan är fattade. Jag uppmanar Dig alltså å det bestämdaste att börja bombardera insändarsidorna med fakta om transportmedelsvalets konsekvenser för miljö och trafiksäkerhet. Du hittar en del underlag här och mer kan du få om du kontaktar oss.

Slutligen - återigen - tyvärr - det kommer att dröja ytterligare en tid innan vi är igång med allt - nyhetsreferat, reportage, kalendarium, trafiknytt, kul tur, register, länkar osv. Det är alltså inte så att Cykel o Spår blivit sämre, tvärtom, den håller på att bli bättre! Nu är det också klart att våra gamla prenumeranter som betalt för 1997 får lösenordet för kvartal 1 1998 utan att betala något mer. Nya prenumeranter hälsar vi naturligtvis hjärtligt välkomna och för det makalösa introduktionspriset 20 kronor per kvartal får man tillgång till samtliga sidor på informed. Papperet är inte slut, som det brukar vara så här dags i mina ledare, men jag slutar ändå - och återkommer inte i nästa nummer utan så fort jag har något att säga. Det kan du också göra - skicka, faxa eller allra helst maila dina insändare till Cykel o Spår! FF 1997-12-01
 
 

Läs även tidigare ledare ur papperstidningen - i hög grad aktuella!

CYKEL o SPÅR - politisk tendens:
Oberoende debatt- och konsumentorgan med sikte på ökad andel cykel- och spårtrafik