Cykel o Spår   ISSN 1400-7908 Sidan publicerad 1998-09-13 Uppdaterad 1998-09-13   KONTAKT

 

Hur ska man rösta -

Hur röstade partierna?

Innan man frågar sig vilket parti man ska välja att rösta åt sig i trafikpolitiska frågor i fyra år, bör man kanske fråga sig hur partierna röstat tidigare i riksdagen. Vi borde ha den transportpolitiska propositionen i färskt minne. Trafikutskottet behandlade propositionen och avgav ett yttrande vars olika delar riksdagens kammare sedan tog ställning till. Utan någon fullständig genomgång av alla turer ska vi här granska några riksdagsomröstningar. Om det är jobbigt att läsa texten så är det inget mot att hitta och läsa originaltexterna i riksdagsprotokollen. Det är svårt att sovra i texterna utan att missa sammanhanget och alla vändningar.
 
 

Cykelstrategi +m +mp +kd -s -c -fp

"Enligt vad som uttalas i motion 1997/98:T30 (kd) har regeringen i sin proposition förbigått det miljövänligaste och energieffektivaste fordonet på väg, nämligen cykeln. Cykeltrafiken är visserligen i första hand en primärkommunal fråga, men rimligtvis borde det ligga i regeringens intresse att fokusera på cykeln och dess möjligheter att bidra till ett ekologiskt hållbart transportsystem. På 1950-talet var cyklandet ungefär fem gånger så omfattande som i dag, enligt Kommunikationskommitténs beräkningar. En positiv strategi bör utarbetas för att stimulera fler att cykla i stället för att åka bil. Ytterst är detta regeringens ansvar, menar motionärerna (yrkande 17)." Så refereras Kristdemokraternas motion av Trafikutskottet som yttrar sig så här om motionen:

"I motion 1997/98:T30 (kd) efterlyses en cykelstrategi. Syftet skall vara att stimulera fler att cykla. Med anledning av motionen har utskottet inhämtat att inom Vägverket har bildats en arbetsgrupp vars uppdrag är att i samverkan med Kommunförbundet och andra berörda ta fram ett förslag till nationellt cyklingsprogram. Arbetet beräknas vara klart under innevarande år. Målet är att öka cykeltrafiken så att cykeln blir ett vanligt färdmedel till arbetet och för kortare vardagsresor. Utskottet finner Vägverkets initiativ lovvärt. Ett ökat cyklande i trafiksäkra former kan, menar utskottet, innebära att trängselproblemen minskar men framför allt ge positiva effekter på folkhälsan. Med det programarbete som Vägverket nu inlett torde syftet med det nu behandlade motionsyrkandet vara tillgodosett. Någon åtgärd från riksdagens sida är inte erforderlig varför motion 19978:T30 (kd) yrkande 17 avstyrks."

Tom Heyman (m), Birgitta Wistrand (m), Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp) och Mats Odell (kd) ville i reservation 55 ändra yttrandet till "I likhet med motionärerna anser utskottet det vara en brist att regeringen i propositionen har förbigått det mest miljövänliga och energieffektiva fordonet på väg cykeln. Cykeltrafiken är visserligen i första hand en primärkommunal fråga men rimligen borde det ligga i regeringens intresse att uppmärksamma cykelns möjligheter att bidra till förverkligandet av ett ekologiskt hållbart transportsystem. Kommunikationskommittén konstaterade att cyklandet på 1950-talet var omkring fem gånger vanligare än i dag. Som motionärerna anför torde konkurrensen mellan bil och cykel vara mycket stor på korta avstånd, såväl på landsbygden som i stan. Mot den bakgrunden anser utskottet att regeringen bör utveckla en positiv strategi för att stimulera fler att cykla i stället för att åka bil. Vad utskottet nu anfört vilket innebär att motion 1997/98:T30 (kd) tillstyrks i berörd del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna."

Kammaren röstade ner reservationen med siffrorna 188-97. Det var socialdemokraterna, centern, folkpartiet och två av vänsterpartisterna som fällde reservationsförslaget. Moderaterna, miljöpartiet, kristdemokraterna och två av vänsterpartierna röstade för reservationen, resterande vänsterpartister och en centerpartist avstod.

Om man anser det vara en brist att ett vägledande trafikpolitiskt beslut inte säger någonting om cykeln, så blir det alltså plus för moderaterna, miljöpartiet och kristdemokraterna och minus för socialdemokraterna, centern och folkpartiet.
 
 

Biljettpriser +mp +v -s -m -fp- kd

"I motion 1997/98:T220 (mp) erinras om den lågprissatsning som Luftfartsverket genomförde tillsammans med inrikesflyget sommaren 1997. Luftfartsverket sänkte då de avgifter som tas ut av inrikesbolagen, och flygbolagen gjorde i sin tur en motsvarande sänkning av biljettpriset. Motionärerna föreslår att Banverket ges i uppdrag att pröva om en liknande överenskommelse kan träffas med SJ utan att Banverkets anslag överskrids. Motionärerna understryker vidare vikten av att järnvägens infrastruktur kommer till nytta och betonar att det är av största vikt att se över statsmakternas krav på SJ så att förutsättningar skapas för en prispolitik som underlättar låg- och medelinkomsttagares tågresor."

Så refererar trafikutskottet och yttrar sig så här: "Beträffande önskemål om sänkta biljettpriser vill utskottet klargöra att järnvägens konkurrenskraft till stor del sammanhänger med investeringsutvecklingen samt hur avgifter, skatter och olika regler utformas inom transportområdet. Genom de betydande satsningar som skett och pågår för att rusta upp och modernisera järnvägens infrastruktur förbättras järnvägens konkurrensförutsättningar. Regeringens förslag om kraftigt sänkta banavgifter ger också SJ ökade möjligheter att erbjuda konkurrenskraftiga biljettpriser. Avregleringen av den långväga busstrafiken innebär vidare att priskonkurrensen på transportområdet förstärks. Utskottet konstaterar därmed att statens olika insatser för att främja en effektiv och väl fungerande transportmarknad torde komma resenärerna till godo i form av sänkta biljettpriser. Utskottet vill dock framhålla att det bör ankomma på SJ och andra trafikföretag att själva fastställa sina biljettpriser. Detta har setts som en förutsättning för att trafikföretag som SJ skall kunna ansvara för sin ekonomi. Utskottet anser att denna rollfördelning bör bestå. Utskottet avstyrker därför motionerna 1997/98:T220 yrkandena 16 och 27 samt 1997/98:T505 (båda mp). Syftet med motionsyrkandena förutsätts dock komma att tillgodoses."

Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) ville ändra ytrrandet till "Utskottet anser att Banverket bör ges i uppdrag att pröva om en överenskommelse om sänkta biljettpriser kan träffas med SJ utan att Banverkets anslag överskrids. Utskottet vill vidare framhålla vikten av att järnvägens infrastruktur kommer till nytta. Mot denna bakgrund är det av stor vikt att se över statsmakternas krav på SJ så att förutsättningar skapas för en prispolitik som underlättar låg- och medelinkomsttagares tågresor. Det bör ankomma på regeringen att skyndsamt för riksdagen redovisa hur statsmakternas riktlinjer för SJ bör utformas i syfte att genom sänkta biljettpriser främja en ökad järnvägstrafik. Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion 1997/98:T220 (mp) yrkandena 16 och 27 tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna. Av utskottets yttrande följer att motion 1997/98:T505 (c) avstyrks."

Så var det dags för omröstning i kammaren igen. Kammaren röstade ner även denna reservation med 269 mot 35. Socialdemokraterna, moderaterna, centern, folkpartiet och kristdemokraterna fällde reservationsförslaget. Vänstern och miljöpartiet röstade för.

Om man anser det minst lika viktigt att sänka biljettpriserna för tåget som för flyget, blir det alltså plus för vänstern och miljöpartiet och minus för socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna. Centern röstade visserligen också för utskottets linje men kanske ska slippa ett minus eftersom man lagt ett annat förslag till sänkta biljettpriser som avstyrktes av den aktuella reservationen.
 
 

Järnvägsinvesteringar +mp -s -m -c -fp -v -kd

I motion 1997/98:T40 (mp) hemställs att riksdagen begär förslag till nytt riksdagsbeslut om en ram för investeringar i stomjärnvägar för perioden 19982007 till ett sammanlagt belopp av 78 miljarder kronor (yrkande 27). I särskild tabell i motionen anges i prioritetsordning dels de påbörjade projekt som enligt motionärerna bör fullföljas under planperioden, dels de nya projekt som bör igångssättas och fullföljas under perioden samt dels, slutligen, projekt som bör falla utanför planperioden. Av motionen framgår att den ökade satsningen på järnvägsinvesteringar skall finansieras bl.a. genom en nedskärning i storleksordningen 80 % av ramen för väginvesteringar.

Så beskriver trafikutskottet motionen och svarar så här:

Utskottet vill med anledning av yrkandet erinra om att riksdagen genom sitt inriktningsbeslut våren 1997 har fastställt hur de för nationell planering avsatta resurserna skall fördelas på åtgärder inom väg- respektive järnvägssektorn. Ett bifall till det nu behandlade motionsyrkandet skulle innebära inte bara en kraftig omfördelning av resurserna på bekostnad av en angelägen upprustning av vägnätet utan också en allvarlig störning i den tidskrävande och komplexa planeringsprocess som fastställdes genom riksdagens inriktningsbeslut våren 1997 (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr. 1996/97: 174) och som därefter fullföljts genom bl.a. Banverkets och Vägverkets planeringsarbete inom sina respektive sektorer. Utskottet anser att inriktningsplaneringen för perioden 19982007 skall fullföljas i enlighet med riksdagsbeslutet. Med hänvisning härtill avstyrks motion 1997/98:T40 (mp) yrkande 27.

Elisa Abascal Reyes (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 152 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 27" bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar med anledning av motionen att de senaste åren kännetecknats av en kraftfull satsning på modernisering av järnvägsnät och rullande materiel, främst för snabb interregional persontrafik och länstrafik. I likhet med motionärerna anser utskottet att den ram för nationella stomjärnvägar som riksdagen fastställde genom 1997 års inriktningsbeslut är långt ifrån tillräcklig för att denna satsning skall kunna fullföljas. Mot den bakgrunden bör ramen för investeringar för perioden 19982007 höjas från 36 miljarder kronor till 78 miljarder kronor. Förstärkningen bör enligt utskottets mening användas till förbättringar inom såväl godstrafiken som persontrafiken. När det gäller godstrafiken krävs omfattande investeringar som stärker kapaciteten bl.a.i det stora nordsydliga stråket genom Sverige. Exempelvis krävs fler mötes- och förbigångsspår samt åtgärder för höjda axellaster, ökade lastprofiler, förbättrad kraftförsörjning och förbättrade tågledningssystem. På sikt bör ambitionen vara att vissa linjer, t.ex. delar av södra och norra stambanan, renodlas för godstrafik. Härutöver krävs en satsning på det s.k. kapillära nätet i form av hamn- och industrispår, terminaler och omlastningsstationer samt på utbyggnad av system för logistik och transportinformatik.

I fråga om persontrafiken bör målet vara att komma ner i restider under tre timmar för de flesta relationer mellan större städer i södra och mellersta Sverige. Härigenom kan järnvägen på allvar ta upp konkurrensen med flyget och bilismen. Som föreslås i motionen bör ett basnät utvecklas för mycket snabba tåg på sträckan StockholmÖstergötlandJönköping med förgreningar till BoråsGöteborg respektive HelsingborgMalmö. Andra banor bör rustas upp för hastigheter upp till 200 km/tim. Anslagsförstärkningen bör också utnyttjas för utveckling av den regionala och lokala järnvägstrafiken.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att riksdagen hos regeringen hemställer om ett reviderat förslag till ram för järnvägsinvesteringar på totalt 78 miljarder kronor för planeringsperioden 19982007, i huvudsaklig överensstämmelse med nedanstående sammanställning, hämtad ur motion 1997/98:T40 (mp).

Kammaren röstade nej till reservationsförslaget med siffrorna 289-15. Socialdemokraterna, moderaterna, centern, folkpartiet, vänsterpartiet och kristdemokraterna fällde den plan för järnvägsutbyggnader som hade behövts för att kunna infria de politiska löften om miljö och trafiksäkerhet som alla partier ställt sig bakom. Miljöpartiets röster räckte inte långt.

Om man anser att "en kraftig omfördelning av resurserna på bekostnad av en angelägen upprustning av vägnätet" inte är till skada utan tvärtom absolut nödvändig så blir det alltså plus för miljöpartiet och minus för socialdemokraterna, moderaterna, centern, folkpartiet, vänsterpartiet och kristdemokraterna.
 
 

Högfartståg

Trafikutskottet om motionen: Enligt motion 1997/98:T214 (fp) har satsningarna på snabbtåget X 2000 med en maximal hastighet om 200 km/tim gett goda effekter och gjort tåget till ett konkurrenskraftigt alternativ till flyg, bil och buss. Ett ytterligare steg, som skulle kunna öka tågets konkurrenskraft, särskilt gentemot flyget, vore att satsa på så kallade höghastighetståg med en maximal hastighet om 350 km/tim.

Så kommer Trafikutskottets yttrande:

"Beträffande höghastighetståg konstaterar utskottet att i Banverkets förslag till stomnätsplan för perioden 19982007 ingår inga satsningar för hastigheter över 200 km/tim. Banverket anger dock att man kommer att ha beredskap för att utreda och planera åtgärder för högre hastigheter om trafikoperatörerna presenterar planer på fordon för hastigheter över 200 km/tim. Vidare kan nämnas att SJ i rapporten Tågtrafik i samverkan har angett att i sin vision för framtida trafiksystem ingår en utveckling av höghastighetståg för hastigheter upp till 350 km/tim."

Så då bör man satsa på högfartståg?! Nej, tvärtom! "Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motion 1997/98: T214 (fp) yrkande 14."

Torsten Gavelin (fp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 100 börjar med "Beträffande höghastighetståg" och slutar med "yrkande 14" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att järnvägstrafiken har stora utvecklingsmöjligheter. Genom en öppen järnvägsmarknad, förnyelse av vagnparken och införande av effektiva tågsystem kan järnvägssektorn vitaliseras och utvecklas. Därmed skapas utrymme för både ökad lönsamhet för trafikföretagen, sänkta priser för kunderna och större marknadsandelar för järnvägen. Satsningarna på snabbtåget X 2000 med en maximal hastighet om 200 km/tim visar också att tåget kunnat utvecklas till ett mer konkurrenskraftigt alternativ till flyg, bil och buss. Ett ytterligare steg, som skulle kunna öka tågets konkurrenskraft särskilt gentemot flyget, vore enligt utskottets mening att satsa på s.k. höghastighetståg med en maximal hastighet om 350 km/tim. Det bör ankomma på regeringen att för riksdagen redovisa förutsättningarna för en förnyelse av järnvägstrafiken genom introduktion av höghastighetståg. Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion 1997/98:T214 (fp) yrkande 14 tillstyrks, bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Hur röstade riksdagen? Kammaren avslog reservationen men hur partierna röstade framgår inte av snabbprotokollet.
 
 

Norrbotniabanan

"Enligt motion 1997/98:T544 (mp) framstår Botniabanan som ett av de viktigaste regionalpolitiska projekten i modern tid. Flera analyser har gjorts om Botniabanans samhällsekonomiska lönsamhet som enligt motionärernas mening visar att projektet är ett av de mest lönsamma större trafikprojekten som för närvarande är aktuella. Det är därför nu viktigt att medel snarast tillskjuts så att Botniabanan kan börja byggas i god tid före sekelskiftet. Riksdagen bör också klargöra att intentionerna skall vara att fortsätta utbyggnaden norrut till Luleå och Haparanda.

I motion 1997/98:A457 (mp) föreslås att Ostkustbanan byggs ända upp till Haparanda. Projektering och arbete bör snarast påbörjas längs hela bansträckningen. Projektet bedöms som ett oerhört viktigt inslag för att förbättra kommunikationerna och konkurrenskraften för Norrland som helhet. "

Det var motionerna beskrivna av Trafikutskottet, som svarar så här:

"När det gäller de motionsförslag som väckts om en fortsatt utbyggnad av Botniabanan längs Norrlandskusten till Luleå och Haparanda, Norr-Botniabanan, vill utskottet framhålla att Sverige har ett centralt läge i Barentsregionen som omfattar de nordligaste delarna av Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Här finns enligt många bedömningar goda förutsättningar för en dynamisk utveckling. Den sammanlagda befolkningen uppgår till 5 miljoner människor och området är rikt på naturresurser. För att möta näringslivets behov av ökade godsflöden mellan Skandinavien och nya exportmarknader på Nordkalotten är det därför angeläget med effektiva gränsöverskridande transportmöjligheter. För järnvägen innebär detta krav på god banstandard för längre och tyngre tåg med högre axellaster. I Banverkets förslag till stomnätsplan för perioden 19982007 ingår inte en utbyggnad av Norr-Botniabanan. Banverket ser det dock som angeläget att i samband med att en vision för det framtida svenska järnvägsnätet utarbetas studera olika järnvägsutbyggnader.

Utskottet är inte berett att nu ta något initiativ med anledning av de motioner som behandlar en förlängning av Botniabanan. Utskottet avstyrker därför motionerna 1997/98:T544 yrkande 2 och 1997/98:A457 yrkande 9 (båda mp)."

Karl-Erik Persson (v) och Elisa Abascal Reyes (mp) reserverade sig och ville ändra yttrandet till: "Enligt utskottets mening bör klargöras att intentionerna skall vara att fortsätta utbyggnaden av Botniabanan norrut till Luleå och Haparanda. Enligt utskottets mening är detta ett oerhört viktigt inslag för att förbättra kommunikationerna och konkurrenskraften för Norrland som helhet. Det bör ankomma på regeringen att inom ramen för den fortsatta planeringsprocessen för trafikens infrastruktur ange riktlinjer som tryggar att Norr-Botniabanan kan förverkligas snarast. "

Även här saknas uppgift om hur rösterna fördelade sig mellan partierna men kammaren avslog reservationsförslaget.

Låt oss avsluta denna genom gång med ytterligare ett långt citat ur trafikutskottets yttrande över den transportpolitiska propositionen:

"En säker trafik

Riksdagen beslutade i oktober 1997 att nollvisionen skall utgöra det långsiktiga målet för trafiksäkerheten inom vägtransportsystemet.Utskottet delar regeringens uppfattning att nollvisionen bör vara en viktig utgångspunkt för hela transportsystemet och gälla alla trafikslag.

Det långsiktiga målet för trafiksäkerheten bör därför vara att ingen skall dödas eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor. Transportsystemets utformning och funktion skall anpassas till de krav som följer av detta. Ett av de centrala kraven på framtidens transportsystem blir att risken för mänskliga fel och misstag och konsekvenserna av dem måste begränsas så att inte allvarliga olyckor eller skadefall uppstår. I första hand bör infrastrukturen, fordon och transporttjänster utformas så att allvarliga olyckor förebyggs och människans tolerans mot yttre våld vid trafikolyckor inte överskrids.

När det gäller etappmål anser regeringen att antalet dödade och allvarligt skadade till följd av trafikolyckor fortlöpande bör minskas för alla trafikantkategorier. Antalet personer som dödas till följd av vägtrafikolyckor bör ha minskat med minst 50 % till år 2007 räknat från 1996 års nivå. För den tunga kommersiella luftfarten bör etappmålet vara att åtminstone halvera haverifrekvensen under perioden 19982007. Antalet haverier inom privatflyget bör likaså halveras under denna period. För handelssjöfarten och för trafiken med fiske- och fritidsfartyg bör enligt propositionen målet vara att antalet allvarliga olyckor under perioden 19982007 halveras. För färjetrafiken och övrig passagerarsjöfart bör målet vara att inga allvarliga olyckor skall inträffa. Antalet olyckor vid plankorsningar mellan järnväg och väg bör halveras till år 2007 räknat från 1996 års nivå.

Utskottet, som för sin del anser att det är angeläget att det fastställs ett antal etappmål för en säker trafik, har inget att erinra mot de i propositionen angivna målen.

En god miljö

Utskottet anser i likhet med regeringen att kraven på långsiktig hållbarhet inom transportsektorn innebär att transporter inte skall vara orsak till att människors hälsa försämras och att utsläpp, buller,

intrång eller andra effekter av transporter minimeras så att natur- och kulturmiljö skyddas mot skador. Kraven på en långsiktig hållbarhet innebär också att transportsystemets utformning inte negativt skall påverka människors livsmiljö och möjligheter till ett rörligt friluftsliv. Transportsystemet skall utformas så att det begränsar ytterligare uppsplittring av bebyggelse och rekreationsområden. Det skall främja hushållningen med mark, vatten och andra naturresurser genom att det anpassas till det naturliga kretsloppet och till en hushållning med kulturresurser som byggts upp under generationer. Transportsystemets energiförsörjning måste på lång sikt grundas på förnybar energi.

Utskottet ställer sig bakom förslaget i propositionen att det långsiktiga målet skall vara att transportsystemets utformning och funktion skall anpassas till krav på en god och hälsosam livsmiljö för alla, där natur- och kulturmiljö skyddas mot skador. En god hushållning med mark, vatten, energi och andra naturresurser skall främjas. Utskottet kan inte se att detta förslag på något avgörande sätt skiljer sig från de förslag till delmål för miljön som framförs av Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Regeringen anser att följande etappmål bör gälla för utsläpp av luftföroreningar och klimatgaser: utsläppen av koldioxid från transporter i Sverige bör år 2010 ha stabiliserats på 1990 års nivå, utsläppen av kväveoxider från transporter i Sverige bör ha minskat med minst 40 % till år 2005 räknat från 1995 års nivå, utsläppen av svavel från transporter i Sverige bör ha minskat med minst 15 % till år 2005 räknat från 1995 års nivå, utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC) från transporter i Sverige bör ha minskat med minst 60 % till år 2005 räknat från 1995 års nivå. De etappmål för störningar från trafikbuller som riksdagen nyligen beslutat om bör ligga fast (prop. 1996/97:53, bet. 1996/97:TU7, rskr.1996/97:174). Vidare framhåller regeringen att etappmål avseende hälsoeffekter, krets-loppsanpassning och transporternas inverkan på natur-, kultur- och bebyg-gelsemiljön samt på den biologiska mångfalden bör utvecklas. Regeringens ställningstaganden beträffande etappmål för begränsning av transportsystemets miljöeffekter grundar sig till stor del på Kommunikationskommitténs förslag vilka i sin tur bygger på resultatet av det s.k. MaTs-samarbetet.

Utskottet anser att de av regeringen angivna etappmålen väl avspeglar den utveckling som är nödvändig om vi skall kunna skapa ett transportsystem som värnar om miljön i tillräcklig utsträckning. Utskottet har således inga erinringar mot dessa mål. Det innebär att utskottet inte kan ställa sig bakom de etappmål som föreslås i motion 1997/98:T40 (mp)."

Sens moral

En lång önskelista - då får man allt lov att vara snällare till nästa jul!