Cykel o Spår Uppdaterat 1998-03-08 KONTAKT
 

TRAFIKPOLITISKA PROPOSITIONEN

Klockan elva fredag förmiddag höll regeringen presskonferens och lade fram den trafikpolitiska propositionen, Transportpolitik för en hållbar utveckling. I propositionen betonas som väntat att transporterna syftar till att uppnå överordnade välfärdsmål och att transportsystemet måste ses som en helhet. Ett nytt organ, Rikstrafiken, skall inrättas för att samordna den interregionala persontrafiken med lokal och regional trafik. 20 miljoner kronor avsätts för systemdemonstrationer av miljöanpassade transporter och forskning.

Propositionen finns att läsa på http://www.sb.gov.se/info_rosenbad/departement/kommunikation/prop9798_56/p979856.pdf

om man har installerat Adobe Acrobat Reader som finns att hämta gratis på http://www.adobe.com/prodindex/acrobat/readstep.html

 

Om vägtrafiken skriver man bland mycket annat så här:

"Dagens svenska samhälle förutsätter att hushållen och företagen har tillgång till och använder bil i stor omfattning. Att under den tidshorisont som nu kan överblickas väsentligt ändra på detta förhållande skulle medföra stora uppoffringar och påfrestningar på samhället. En realistisk transportpolitik måste därför enligt regeringens uppfattning ha som utgångspunkt att bilen under överskådlig tid kommer att spela en viktig roll i det svenska persontransportsystemet."

Kommentar: Anser regeringen således att de som inte har tillgång till bil är en påfrestning för samhället och att de gör stora uppoffringar? Vad ska vi göra med alla dessa människor som inte har bil, de är ju levande bevis för att man kan klara sig utan! Om det inte är realistiskt att göra uppoffringar och klara påfrestningar för att prioritera miljö och trafiksäkerhet, så var alltså allt prat om miljö och trafiksäkerhet orealistiska floskler! Vad är dessa så kallade uppoffringar och påfrestningar i jämförelse med miljöförstöring och trafikolyckor? Använd kikare i stället för skygglappar!

Cykeltrafik

Vi har nu sökt igenom hela den trafikpolitiska propositionen, och ordstammen "cyk" förekommer i totalt nio meningar, förutom i anslutning till statistikdiagram och i ord som "motorcykel". En av dessa meningar lyder "Några av de felbeteenden som inom vägtrafiken kan anses allvarliga är bristande trafiknykterhet, hastighetsanpassning och avståndshållning samt underlåtenhet att använda bilbälte, cykelhjälm, cykellysen och reflexer" ! Ett intressant påpekande är att nära hälften av alla resor kortare än 5 kilometer sker med cykel eller till fots. På sidan 65 står "En förutsättning för att kombinerade resor skall kunna få en större omfattning är att bytespunkter, som hållplatser och terminaler, utvecklas vad gäller parkering av bilar och cyklar, och att servicen i övrigt byggs ut." Under punkt 8.5, Strategi för ett ekologiskt hållbart transportsystem, nämns i avsnittet Åtgärder i transportsystemet att "Ett exempel kan vara att sträva mot en bättre integrering av arbetsplatser, bostäder och service och samtidigt öka satsningen på gång-, cykel- och kollektivtrafik."

Kommentar: Vi saknar alla viktiga åtgärder för att utveckla tekniska lösningar inom cykelvägnätet, stimulans till produktutveckling inom cykelindustrin, ökad möjlighet att ta med cykel på tåg och stimulansbidrag till företag som satsar på lätta godstransporter per cykel.

På sidan 64 står att "Regeringens uppfattning är därför att vi bör sträva efter ett persontrafiksystem där bilen har sin plats men där det också finns goda förutsättningar för en säker gång- och cykeltrafik samt en effektiv och attraktiv kollektivtrafik, som kan komplettera och ersätta bilen, inte minst för att ge människor utan tillgång till bil en god transport- och livskvalitet. Kraftfulla åtgärder behöver också vidtas för att göra biltrafiken förenlig med ett ekologiskt hållbart och trafiksäkert samhälle." På sidan 95 står "Det finns ytterligare ett antal ändamål där planeringsramen för regional infrastruktur kan komma att spela en roll från och med den kommande planeringsomgången bl. a. gång- och cykelvägar, IT inom kollektivtrafiken m.m." Under punkt 12.1 står: "En ökad andel säker gång- och cykeltrafik kan också bidra till en bättre miljö och ökad hälsa hos befolkningen."

Kommentar: Det var ju detta som var så viktigt! Var finns då satsningarna på cykeltrafiken, den trafiksäkra delen av vägtransporterna, som var så nödvändiga?! Gång- och cykeltrafik och kollektivtrafik antyds här finnas till främst för dem som saknar bil och alltså inte har något val, medan bilägaren automatiskt väljer bilen, varför ska vi i så fall satsa på attraktiv kollektivtrafik? Mycket intressant att notera är att regeringen plötsligt ändrar sig och hävdar att man utan tillgång till bil kan få en god transport- och livskvalitet. De stora uppoffringarna och påfrestningarna var alltså bara skrämskott!

I propositionen konstateras att i genomsnitt har två tågpassagerare per år omkommit under senare år och att nollvisionens mål här har tillämpats under en längre tid. Om möjligheten att uppnå en säker vägtrafik på befintligt vägnät skriver man så här: Det ena alternativet är att åstadkomma en sänkning av den faktiska hastigheten i systemet till en sådan nivå att långvarig ohälsa inte riskerar att uppstå. Ett sådant tillvägagångssätt skulle komma att påverka framkomligheten negativt. Det andra alternativet är att utforma olika delsystem, såsom vägen, fordonen, förarutbildningen, trafikövervakningen etc så att inga allvarliga trafikolyckor eller personskador uppstår.

Kommentar: Här ser vi glasklart hur säkerhet alltid kommer i sista hand och varför trafikdöden fortsätter trots att alla säger sig vilja undvika den. Det realistiska alternativet utesluter man eftersom det skulle påverka framkomligheten negativt! Det andra alternativet består i en uppräkning av önskningar som lika gärna kunde ha varit från seklets början. Det är naturligtvis bekvämare för en politiker att gå till val på!

Rikstrafiken

Om den nya myndigheten Rikstrafiken skriver man: Mindre kostnadskrävande trafiklösningar än järnväg kan bli aktuella att upphandla. Rikstrafiken skall sträva efter att minimera kostnaden för upphandling.

Kommentar: Än en gång har man missat chansen att visa att man menar allvar med allt prat om miljö och trafiksäkerhet. Här hade man chansen att ålägga Rikstrafiken att sträva efter att välja trafiklösningar som minskar miljöpåverkan och olycksrisker - i stället väljer man att tipsa om att man kan välja bort järnvägen! Som alltid tidigare lyser kontrasten mellan fina principer och avsaknad av tillräckliga åtgärder. Möjligen kan man märka mer goda insikter än vanligt, men resulterar de i några åtgärder? Det råder nog ingen tvekan om vem som är propositionens "vinnare". Till och med enligt Svenska vägföreningen blir bara mindre rester kvar av komkoms förslag till ny trafikpolitik. Enligt Svenska vägföreningen tycks det omedelbara hotet för transportnäringen och vägtrafiken avvärjt, skriver Fateco:s Senaste Nytt. Så skönt, inga hinder för att fortsätta svina ner i miljön.

Järnvägssektorns förutsättningar

Regeringens bedömning är att "Väl fungerande järnvägstransporter är en viktig förutsättning för att tillgodose näringslivets behov av långväga transporter och för effektiv och konkurrenskraftig kollektivtrafik." vilket sägs överensstämma med kommitténs och de flesta remissinstansers uppfattning. Man skriver vidare att "Systemet lämpar sig för tunga långväga transporter eller för transport av stora volymer gods eller resenärer, exempelvis lokal och regional arbetspendling i regioner med stor befolkning."

Kommentar: Som vanligt betyder miljö och trafiksäkerhet ingenting, utan järnvägen blir intressant endast om transportvolymen är så stor att det skulle bli oekonomiskt med landsvägstransporter. Det är dock intressant att man framhåller järnvägen som en förutsättning för konkurrenskraftig kollektivtrafik.

Järnvägssektorns organisation

Regeringens bedömning är att "Alla operatörer bör garanteras tillgång till gemensamma funktioner på konkurrensneutrala och icke diskriminerande villkor." Regeringen föreslår att "Ansvaret för trafikantinformationssystem, anläggningar på plattformar samt planskilda plattformsförbindelser skall överföras från SJ till Banverket." och att rullande material inte skall betraktas som en gemensam funktion. Det bör dock övervägas om staten skall ta ett större ansvar genom t ex ekonomiska garantier för investeringar i järnvägsfordon, eftersom i dag endast operatörer som är mycket kapitalstarka eller redan har tillgång till äldre fordon kan delta i upphandlingen med så korta avtalstider som fem år. Rikstrafiken skall analysera behovet av åtgärder för att säkerställa tillgången till fordon vid upphandling av järnvägstrafik och lämna förslag till åtgärder som kan stimulera nyinvesteringar. Fordonen bör förvaltas av trafikintressenterna och inte av något statligt fordonsbolag.

Regeringen föreslår att "Vissa delar av det kapillära bannät som i dag förvaltas av SJ skall överföras till Banverket." och att "Trafikutövarna bör erlägga avgifter som i genomsnitt motsvarar 30 % av drift- och underhållskostnaderna för det kapillära bannätet.". Anslutande spår till gods- och persontrafikterminaler, hamnar, industrier och industriområden skall överföras från SJ till Banverket.

Regeringen vill renodla Banverkets olika roller inom järnvägssektorn. Järnvägsinspektionen ska ha en självständig ställning men administrativt ingå i Banverket.

Regeringen anser att " SJ bör även fortsättningsvis drivas affärsmässigt på företagsekonomiska grunder." och att "SJ ska kunna agera på vissa internationella marknader.". Eftersom SJ måste ha en långsiktigt hållbar finansiell ställning för att kunna vara framgångsrik på en konkurrensutsatt marknad, ska statens ekonomiska krav på SJ ska analyseras närmare inför budgetpropositionen för år 1999 och funktioner som inte kan anses höra till en kommersiell operatör bör successivt avyttras.

Trafikering

Regeringen föreslår att "Alla som har sitt säte inom EES-området och uppfyller de krav som ställs i järvägssäkerhetslagen (1990:1157) skall ha möjlighet att få trafikeringsrätt för godstrafik på de europeiska järnvägskorridorerna (s.k. freight freeways)." och att SJ får fortsatt ensamrätt till den interregionala persontrafik som man bedriver på kommersiella grunder. Tågtrafikledningen inom Banverket bör dock kunna ge företräde till tåglägen för trafik som upphandlas av såväl staten som trafikhuvudmän framför kommersiell trafik, om det gynnar ett samhällsekonmiskt effektivt utnyttjande av spåranläggningarna.

Järnvägssektorns kostnadsansvar och finansiering

Regeringen föreslår att "Ett nytt banavgiftssystem skall från och med den 1 januari 1999 införas för dem som nyttjar statens spåranläggningar.", att "Avgifterna skall vara rörliga och beräknas utifrån järnvägstrafikens samhällsekonomiska marginalkostnader som inte är internaliserade på annat sätt." samt att "Banverket skall kunna finansiera kostnader för banhållning med vissa intäkter från banavgifterna."

Regeringens bedömning är att "Energi- och koldioxidskatt bör från och med den 1 januari 1999 tas ut på bränsle som används för järnvägsändamål." Detta skall stimulera till investeringar i mer miljöeffektiva motorer i dieseldriven järnvägstrafik.

Kommentar: Först kanske det låter som ännu ett slag mot järnvägen och man borde ta häsyn till att dieseldriften på kort sikt behövs för att upprätthålla trafiken, vilket är en förutsättning för att kunna elektrifiera och möjliggöra miljövänlig trafik. Men på längre sikt är skatteförslaget bra, dels för att det ger ökad trovärdighet åt miljöresonemangen, dels för att fler järnvägar behöver elektrifieras.

Regeringen bedömer att "Drift och underhåll samt investeringar i det statliga järnvägsnätet bör i huvudsak finansieras med statliga anslag utifrån en samhällsekonomisk grundsyn.", vilket sägs överensstämma med kommitténs förslag.

En EU-strategi för järnvägstrafiken

Regeringen bedömer att "Sverige bör även i fortsättningen aktivt verka för att järnvägssektorn utvecklas och vitaliseras i Europa." och att "Vidare bör Sverige inom EU aktivt verka för införandet av europeiska järnvägskorridorer för godstrafik samt för en likartad avgiftssättning för utnyttjandet av järnvägens infrastruktur."

Banverket anser att järnvägen i ett Europaperspektiv har större utvecklingspotential än vad kommitténs slutsatser ger uttryck för.