Cykel o Spår ISSN 1400-7908 Sidan publicerad 1997-12-17Uppdaterad 2003-09-18  KONTAKT

 

Brompton slut - efter 300 mil !

Det är med sorg i hjärtat vi tvingas rapportera att den fällbara cykeln Brompton som vi testat med till en början utmärkt resultat nu visar sig falla sönder bit efter bit. Listan över allvarliga fel är lång:

Det är faktiskt lättare att räkna upp vad som INTE gått sönder: Vad gäller styret har vi dock fått se på Awimex hemsida att det kan behöva bytas ut eftersom aluminiumstyren ofta går av vilket kan bli livsfarligt.

Vi hoppades kunna meddela att konstruktion eller materialval ändrats och skrev därför till Awimex som säljer Brompton i Sverige. Några sådana löften har vi emellertid inte fått. Tidigare har man skyllt på att vi måste ha utsatt Brompton för någonting särskilt men så är det inte. Vi har använt Brompton på precis samma sätt, på precis samma vägar och med minst lika god skötsel som med vanliga cyklar som hållit tusentals mil.

Brompton är en nödvändig och bra idé men den här modellen håller bara för några resor. Innan du köper en Brompton, kräv skriftligt besked om att ovanstående punkter åtgärdats. Du kommer förmodligen att få till svar att ingen annan klagat, men det kan Du inte kontrollera.
 
 

Fredrik Flink 2003-09-18

 

Tidigare rapportering:

SNÖPROBLEM MED BROMPTON !

Tyvärr har det lagom efter årsrapporten tillstött problem med vår fällbara cykel Brompton. Det tidigare tillfälliga problemet att kedjan hoppar över kuggar har återkommit, men fortfarande bara i snöigt väglag. Samtidigt verkar det som att mysteriet kan börja nystas upp; vi har kunnat konstatera att kedjan verkligen hoppar över kuggar i bakdrevet och den engelska tillverkaren har nu bekräftat att detta problem förekommit.

Någon lösning tycks ännu inte vara i sikte, det hjälper inte, som det tidigare tyckts, att justera växelinställningen. Däremot skulle det kunna hjälpa att tillsätta frostskyddsmedel till kedjeoljan, det är nämligen snö som sprutar upp och fryser till is i kedja och drev och då klarar inte kedjespännaren att hålla kedjan tillräckligt spänd. De sista gångerna har dock inte cykelfärden behövt avbrytas, det har bara blivit ett förfärligt och oroande knackande, såväl fart som komfort har reducerats.

Alltjämt gäller att Brompton, fortfarande efter tre års vardagstest, fungerar utmärkt så länge det är barmark och ibland även i snömodd. Dessutom kan man alltså hoppas att snöproblemen kommer att lösas. Vi återkommer med ny rapport så fort något nytt kommer fram! Under tiden kan Du läsa nedanstående årsrapporter.

Fredrik Flink 2000-02-06

 
 

TRE ÅR MED FÄLLBAR CYKEL!

ÅRSRAPPORT BROMPTON -99

Ja, nu har vi faktiskt hårdtestat den fällbara cykeln Brompton i tre hela år med utmärkt resultat! Den har just genomgått sin första service. Fortfarande efter 200 mil har inga överraskningar tillstött.
 
I samband med servicen byttes bakdäcket som började få dåligt mönsterdjup. Det var inte utslitet, men jag ville minska risken för punktering, som jag hittills klarat mig i från. Tidigare har jag bara hårdpumpat ringarna, smort kedjan och någon gång växel och bromsar. Nu blev det rengöring av kedja och drev samt justering av bromsar och en ordentlig kontroll genom erfaren cykelreparatör.
 

Dags byta pedal?

Efter servicen har jag upptäckt ett litet problem som jag känner igen från vanliga cyklar: Högerpedalen har börjat knäppa så det känns långt upp i foten, en gång per varv hackar det till. Det försvinner ett tag och så kommer det tillbaka, helt oberäkneligt. Kanske är det dags att byta den för komfortens skull. Det är nog både enkelt och billigt för det är den vanliga pedalen, inte den fällbara vänsterpedalen.
 

Växelinställningen viktig

För andra gången någonsin märkte jag strax före servicen att det hackar i navet, som om kedjan skulle hoppa över en kugg då och då, men det är alltså växlarna som ligger lite fel. Det har inte hoppat ur helt som för ett år sedan, det har gått att köra vidare. Det verkar kunna hända vid temperaturomslag och det är bara att skruva för hand på växelvajern.
 
Det enda större problemet har inte gällt själva Brompton utan cykeldatorn som väntade några hundra meter innan den kom igång och började räkna. Det handlade inte om givarens placering för det hjälpte inte att justera den och räkningen kom de första månaderna igång av sig själv efter ett tag. Till sist slutade den emellertid helt att räkna och Clas Ohlson AB föreslog rengöring av kontakterna i fästet som gör själva datordosan avtagbar. Och det hjälpte! Jag hittade en nagelfil i ryggsäcken och efter lite filande så har cykeldatorn åter fungerat oklanderligt! Den kostade 98 kronor men tyvärr finns just den modellen inte längre att köpa.
 
Inte heller har det varit några problem att få ta med Brompton på tåget, på Kustpil och fjärrtåg var överdraget på, på länståget var den oftast utan. Däremot väcker Brompton intresse vart den kommer, inte minst vid Stockholm Recycling i år. Läs mer om det här och läs föregående årsrapporter nedan!
 
Fredrik Flink 1999-12-03
 
 

KÖR FÄLLBART!

ÅRSRAPPORT BROMPTON -98

Så har jag kört ett år till med den verkligt hopfällbara och samtidigt verkligt bekväma cykeln Brompton. Lagom till årsrapporten får jag veta att Östgötatrafiken behagat skämma ut Östergötland över hela Sverige. Samtidigt som län efter län utökar möjligheterna att ta med cykel på tåg, har Östgötatrafiken beslutat att totalförbjuda cyklar även på Länstågen! Bara de resenärer som bor i närheten av hållplatserna är alltså välkomna på tågen! Och så de som äger en Brompton, för vad resenärerna har i väskan lägger sig inte trafikbolaget i. Inte ens i Östergötland. Inte än så länge.
 

Brompton nödvändig

Desto större anledning att titta närmare på Brompton, som nu tycks vara enda möjligheten för östgötar när inte tåget går från dörr till dörr eller åtminstone från dörr eller till dörr. Och Brompton håller i allt väsentligt måtten! Alla som recenserar cykeln efter en provtur är entusiastiska, men jag är entusiastisk fortfarande efter två års test med jäkt, packning, grus, slask, trappor och tåg.
 
Jag har kört ytterligare drygt sextio mil sedan förra rapporten som återfinns nedan. Än en gång kan jag understryka att Brompton går precis lika lätt och snabbt som en vanlig cykel, förutsatt att ringarna är ordentligt hårdpumpade. Det kan vara svårt att hitta rätt munstycke till ventilerna. Viktigt är också att sadeln inte sitter för lågt, man kan behöva komplettera med den extra långa sadelstolpen eller med den dyrare teleskopiska sadelstolpen med vilken cykeln fortfarande blir lika liten hopfälld.
 

Fler detaljer av erfarenhet

Jag har haft en cykeldator på Brompton och sladden till givaren är väl det enda som orsakat irritation, den trasslar in sig och så lossnar givaren när man fäller upp cykeln.
 
Man kan sätta en särskild pakethållare på Brompton men den var rätt dyr så det har jag inte testat. Med lite tur passar din cykelväska lika bra som min att hänga frampå styret. Jag har cyklat Brompton flera mil med 18 kg på styret och 24 kg på ryggen!
 
Hur Brompton fungerar i höga farter har vi inte heller testat. Möjligen kan man ana en tendens till instabilitet när man närmar sig femtio. Den som själv vill testa högre farter kan kanske hitta någon övergiven skidbacke, gör det inte ute i trafiken och inte utan hjälm! Men någon varningssignal för normala farter omkring trettio är det inte.
 
Hur är det med punkteringar? Å ena sidan har jag inte haft en enda punktering på dryga hundratrettio mil. Å andra sidan vet jag ju därmed inte hur man behandlar en punktering. Jag drömmer inte precis om att behöva trassla av och på kedjan men det kanske är lättare än det ser ut. Det blir nog cykelreparatören som får göra jobbet, precis som med min vanliga cykel. Han har redan konstaterat att det inte är standarddäck på Brompton.
 
En enda droppe mineralolja kan förgifta stora mängder vatten, varför jag numera smörjer kedjan med vegetabilisk sågkedjeolja. Det verkar fungera bra även om jag ett tag misstänkte att det kunde ha orsakat höstens stora händelse.
 

Panik!

En dag i november med snömodd inträffade något som först såg ut som totalhaveri. Plötsligt kändes det som att kedjan började hoppa över kuggar för att efter någon minut inte driva alls. Jag skulle snart med tåget och fick mer eller mindre panik. Cykelreparatören gick igenom cykeln, kollade kedja och växlar och så kunde jag äntligen cykla iväg - en halv kilometer, sedan var det samma sak igen. Jag lämnade Brompton med saknad, oviss om huruvida den någonsin skulle kunna användas igen, och fick gå till fots ett par mil från tåget. Var Brompton inte en vintercykel som klarar modd och slask? Jag hade ju kört i snö två vintrar innan!
 
Efter kontakt med generalagenten Awimex i Simrishamn framstod Bromptons framtid betydligt ljusare. Det befarade felet med kedjan borde helt enkelt inte kunna uppstå, konstruktionen är inte annorlunda än på andra cyklar bortsett från anordningen som håller kedjan spänd när cykeln fälls. Felet måste bero på injusteringen av växlarna och det slog mig då att jag faktiskt märkt någon dag före haveriet att växlarna inte låg riktigt rätt. Efter att justerskruven på växelvajern dragits åt fungerar nu Brompton åter oklanderligt! Härligt, för Brompton behövs och är dessutom en alltför väl genomtänkt konstruktion för att haverera så simpelt. Jag har redan kört ett par mil de senaste dagarna utan någon tendens till upprepning. Apropå nämnda anordning "som håller kedjan spänd när cykeln fälls" så slår det mig att den aldrig krånglat, det är beundransvärt bara att den aldrig föranlett så mycket som en tanke!
 
 
Fredrik Flink 1999-01-07
 
PS. Jag glömde visst nämna att jag nu många gånger till och med varit på bio med Brompton, både med och utan överdrag! En enda gång har vaktmästaren sagt något och då lät det: - Den där får du ställa vid sidan i gången. Jag har trasslat fram med den i maximal trängsel och man får väl säga att händerna får motion och omgivningen sina törnar men det går. Det går till och med att plocka lösgodis med Brompton och påsen i andra handen även om det blir bekvämare att ställa den i från sig. Och på en inte alltför fin eller trång restaurang går det faktiskt utmärkt att ha den med sig vid bordet.
 
Fredrik Flink 1999-01-31
 

FÄLLBART:

ÅRSRAPPORT BROMPTON -97

I nr 6/96 skrev vi om den fällbara cykeln Brompton, som vi då testkört en kort tid. Sedan dess har vi långtidstestat den, inte dagligen, men det har blivit dags för en första rapport efter ca 70 mils körning. Först en kort resumé av förra årets recension.

Brompton tillhör tillsammans med Di Blasi, som vi korttidstestade i nr 4/96, den nya generationen fällbara cyklar som verkligen är bekväma att cykla på och ändå kan tas med på tåg och stoppas in i förvaringsboxar. Det som vi tyckte skiljde ut Brompton var ett högre pris, lägre vikt, betydligt kortare hopfälld, en generellt högre utväxling och en aning mer komplicerad att fälla. Di Blasi hade dessutom en tendens att lyfta med framhjulet.

Vi kom fram till att Brompton ändå var mycket smidig både att cykla på, att fälla upp och ihop och att bära med sig. Några smärre problem upptäcktes, främst att stänkskyddet bak var otillräckligt men lätt att komplettera, utstickande "väskhjul" som man ibland kunde slå emot med fötterna när man trampar och att cykeln i utfällt skick var något besvärlig att lyfta och flytta, i motsats till när den är hopfälld.

Asfalt, grus och lera

Sedan dess har vi alltså kört ca 70 mil på både asfalt, grus och lera, vi har sprungit i trappor, suttit på tåg och spolat av cykeln med trädgårdsslangen några gånger. Vi har smort kedjan ett par gånger med vegetabilisk sågkedjeolja, resten av cykeln fick klara sig själv under första året.

De viktigaste erfarenheter som tillkommit är att den medföljande minipumpen snart gick sönder och att cykeln vid ganska vanliga varvtal kan börja svänga lite så att man tycker sig gunga i längsled. Det senare tycks bero på att gummidämpningen tryckts ihop och mjukats upp, kanske borde en hårdare gummikvalitet använts men det kan också ha att göra med den varma sensommaren. Vi upptäckte tidigt att styret också kan fjädra lite bakåt men annars är cykeln mycket stabil och några allvarliga problem är det inte frågan om. Bruksanvisningen rekommenderar för övrigt att minipumpen bara används i nödfall.

Man lär sig snabbt allt bättre att fälla upp och ihop Brompton och det finns inga tendenser till att några kopplingar börjat gå upp under färd, om nu någon är orolig för det. Är det något som krånglar så är det att få på överdraget om man har bråttom att komma på tåget. Den mindre vältränade bär kanske inte Brompton några längre sträckor och får räkna med att gå (inte springa) i trappor men några problem att ta sig till tåget lär det inte vara.

Utstickande hjul OK

De utstickande "väskhjulen", som ska hålla cykeln stående och rullbar i hopfällt skick, har vi inte märkt så mycket av. Någon gång kan man snudda emot. Naturligtvis beror det på hur man håller fötterna. Mindre utstickande hjul på bekostnad av stabiliteten i hopfällt skick vore att föredra, men något större problem lär det inte vara.

Något slitage har vi inte märkt, trots den lite omilda hanteringen på lervägar och utan smörjning. Mycket viktigt för komfort och snabbhet är, som det påpekas i bruksanvisningen, att ringarna är ordentligt pumpade. Om man inte använder Brompton som ordinarie cykel utan plockar fram den någon gång i månaden bör den pumpas före användning. Annars blir man orättvist irriterad på att det går ganska trögt. För Brompton är, med hårdpumpade ringar, precis lika snabb som en vanlig cykel. Vi har cyklat till tåget många gånger och jämfört både tidsåtgång och grad av utmattning. Finns det en skillnad så är det knappast möjligt att avgöra åt vilket håll det slår.

Brompton saknar fotbroms men fälgbromsarna har fungerat bra utan justering. Vid ett par panikbromsningar har det dock blivit kritiskt, men det är svårt att avgöra om det berott på cykeln eller bara på situationen. Frambromsen gnisslar en del vid bromsning men det kan bero på att vi mest använt bakbromsen. Man blir svart om händerna om man rör vid aluminiumfälgarna. Sadeln är alltjämt mycket bekväm, den infällbara vänsterpedalen kanske mindre bekväm om man har tunna skor.

Praktisk på tåg

På tåget har vi placerat Brompton bakom ryggstöden på säten vända från varann men i nödfall går det att ha den på sin egen plats eller på "hatthyllan". Ibland kan det hända att cykeln med överdraget slår emot säten och dörrposter om man har bråttom av tåget, men så är det ju med bagage. Tågpersonalen har aldrig haft något att invända, de verkar inte ha märkt att en cykel är ombord. Vi har bara åkt länståg, men även på de stora tågen gäller att cykel alltid får tas med om den är packad så att inga delar sticker ut och den inte står i vägen.

Just nu står Brompton i ett köksskåp, färdig att plockas fram för att göra tåget till det självklara färdmedelsvalet - tåget går fort, cykeln går ända fram till dörren, en transportframtid att räkna med!

Fredrik Flink 1997-12-17